Skillnad mellan versioner av "Dicrocoelium dendriticum"
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| + | '''Huvudartikel publicerad september 2011. Texten är preliminär, ännunej beslutad genom konsensusförfarande.''' | ||
| + | |||
| + | ''Till innehållsförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]].'' | ||
| + | |||
==''Dicrocoelium dendriticum'' (liten leverflundra)== | ==''Dicrocoelium dendriticum'' (liten leverflundra)== | ||
===Smittämnet=== | ===Smittämnet=== | ||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
''D. dendriticum'' infektion är vanligt förekommande hos gräsätande djur, t.ex. får. Människan blir av misstag infekterad. En vuxen mask är lancettformad och mäter 5 – 15 x 1,5 – 2,5 mm. | ''D. dendriticum'' infektion är vanligt förekommande hos gräsätande djur, t.ex. får. Människan blir av misstag infekterad. En vuxen mask är lancettformad och mäter 5 – 15 x 1,5 – 2,5 mm. | ||
===Livscykel=== | ===Livscykel=== | ||
| − | |||
''D. dendriticum'' är en av få trematoder som utnyttjar en landlevande snäcka som en av mellanvärdarna. Snäckan äter ägg som innehåller larvstadier – miracidier. Efter ca 3 till 4 månader utsöndrar snäckan en slemboll som innehåller 200 – 400 cercarier. Dessa äts av myror i vilka cercarierna utvecklas till metacercarier. Betande djur infekteras när de äter infekterade myror sittande på grässtrån. Den vuxna masken lever i gallgångarna. | ''D. dendriticum'' är en av få trematoder som utnyttjar en landlevande snäcka som en av mellanvärdarna. Snäckan äter ägg som innehåller larvstadier – miracidier. Efter ca 3 till 4 månader utsöndrar snäckan en slemboll som innehåller 200 – 400 cercarier. Dessa äts av myror i vilka cercarierna utvecklas till metacercarier. Betande djur infekteras när de äter infekterade myror sittande på grässtrån. Den vuxna masken lever i gallgångarna. | ||
| Rad 30: | Rad 28: | ||
==Laboratoriediagnostik== | ==Laboratoriediagnostik== | ||
===Allmänt=== | ===Allmänt=== | ||
| − | Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. I de allra flesta fall då ''D. dendriticum''-ägg påvisas i feces härrör äggen från intag av infekterad lever. Därför måste patienten ha en veckas leverfri diet före provtagning. Fynden är ofta ett bifynd. | + | Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. I de allra flesta fall då ''D. dendriticum''-ägg påvisas i feces härrör äggen från intag av infekterad lever. Därför måste patienten ha en veckas leverfri diet före provtagning. Fynden är ofta ett bifynd. |
===Referensmetod=== | ===Referensmetod=== | ||
| + | [[Fil:D dendriticum egg wtmt JCG C.jpg|thumb|200px|right|''D. dendriticum''-ägg. ''Foto: CDC via Wikimedia Commons'']] | ||
| + | |||
Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/ethylacetatkoncentrering [[(metodbeskrivning PAR01)]]. | Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/ethylacetatkoncentrering [[(metodbeskrivning PAR01)]]. | ||
====Avläsningskriterier==== | ====Avläsningskriterier==== | ||
| Rad 41: | Rad 41: | ||
Inga maskägg påvisade/Ägg av ''Dicrocoelium dendriticum'' påvisade | Inga maskägg påvisade/Ägg av ''Dicrocoelium dendriticum'' påvisade | ||
===Laboratorierapportering=== | ===Laboratorierapportering=== | ||
| − | Infektioner med ''D. dendriticum'' är inte anmälningspliktiga. | + | Infektioner med ''D. dendriticum'' är inte anmälningspliktiga. |
==Litteraturhänvisningar== | ==Litteraturhänvisningar== | ||
*Otranto, D. and Traversa, D. (2002) A review of dicrocoeliosis of ruminants including recent advances in the diagnosis and treatment. Vet. Parasit 107: 317-355. | *Otranto, D. and Traversa, D. (2002) A review of dicrocoeliosis of ruminants including recent advances in the diagnosis and treatment. Vet. Parasit 107: 317-355. | ||
| + | --- | ||
| + | [[Kategori:Parasiter]] | ||
| + | ------ | ||
Versionen från 7 september 2011 kl. 09.52
Huvudartikel publicerad september 2011. Texten är preliminär, ännunej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.
Dicrocoelium dendriticum (liten leverflundra)
Smittämnet
D. dendriticum infektion är vanligt förekommande hos gräsätande djur, t.ex. får. Människan blir av misstag infekterad. En vuxen mask är lancettformad och mäter 5 – 15 x 1,5 – 2,5 mm.
Livscykel
D. dendriticum är en av få trematoder som utnyttjar en landlevande snäcka som en av mellanvärdarna. Snäckan äter ägg som innehåller larvstadier – miracidier. Efter ca 3 till 4 månader utsöndrar snäckan en slemboll som innehåller 200 – 400 cercarier. Dessa äts av myror i vilka cercarierna utvecklas till metacercarier. Betande djur infekteras när de äter infekterade myror sittande på grässtrån. Den vuxna masken lever i gallgångarna.
Symtom och klinisk bild
De få styrkta fallen har haft milda hepatitsymtom och varierande gastrointestinala besvär.
Epidemiologi
D. dendriticum är en kosmopolitisk parasit och återfinns i gallgångarna hos betande djur. Maskens ovanliga livscykel med myror som mellanvärd gör att humana infektioner är mycket sällsynta.
Provtagning och transport
Provmaterial
Fecesprov tas efter en veckas leverfri diet före provtagning.
Provtagningsföreskrifter
Se provtagningsföreskrifter
Förvaring/transport
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. I de allra flesta fall då D. dendriticum-ägg påvisas i feces härrör äggen från intag av infekterad lever. Därför måste patienten ha en veckas leverfri diet före provtagning. Fynden är ofta ett bifynd.
Referensmetod
Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/ethylacetatkoncentrering (metodbeskrivning PAR01).
Avläsningskriterier
Äggen är små, mörkbruna och har ett tjockt skal. De mäter 38 - 45 µm x 22 - 30 µm, samt har ett lock (operculum) i ena änden.
Kvalitetssäkring
Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.
Svarsrutiner
Inga maskägg påvisade/Ägg av Dicrocoelium dendriticum påvisade
Laboratorierapportering
Infektioner med D. dendriticum är inte anmälningspliktiga.
Litteraturhänvisningar
- Otranto, D. and Traversa, D. (2002) A review of dicrocoeliosis of ruminants including recent advances in the diagnosis and treatment. Vet. Parasit 107: 317-355.
---