Skillnad mellan versioner av "Hymenolepis diminuta"

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 19: Rad 19:
  
 
   
 
   
Infektion med ''H. diminuta'' har liten medicinsk betydelse. I'' H. diminuta'' livscykel förekommer ingen invasiv fas i tarmen som är karakteristiskt för ''H. nana'' och infektionen i människa tycks inte orsaka några problem förutom diarré.
+
Infektion med ''H. diminuta'' har liten medicinsk betydelse. I'' H. diminuta'' livscykel förekommer ingen invasiv fas i tarmen som är karakteristiskt för [[Hymenolepis nana|''H. nana'']]och infektionen i människa tycks inte orsaka några problem förutom diarré.
+
 
 
===Epidemiologi===
 
===Epidemiologi===
  

Versionen från 30 januari 2012 kl. 14.30

Huvudartikel, publicerad september 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.


Till innehållförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Hymenolepis diminuta (råttbinnikemask)

Smittämne

Hymenolepis diminuta är en vanlig tarmparasit hos råttor, möss och andra vilda gnagare. Trots namnet är denna bandmask större än H. nana och mäter 300 - 600 mm x 4 mm. Den består av ca 800 – 1000 segment, 0,75 mm x 0,25 mm.

Livscykel

Äggen passerar ut med feces från gnagare. För vidare utveckling krävs att äggen äts av en mellanvärd. De viktigaste mellanvärdarna är mjölmaskar (Tribolium, Tenebrio) och råttloppor (Xenopsylla, Nosopsyllus). Vid infektion, ofta via kontaminerad säd, utvecklas larven i ägget till en cysticercoidlarv i insektens kroppshåla. Om den infekterade insekten sväljs av en råtta eller en människa fäster den frigjorda cysticercoidlarven vid tarmmukosan och utvecklas till en fertil bandmask inom 18 – 20 dagar.

Symtom och klinisk bild

Infektion med H. diminuta har liten medicinsk betydelse. I H. diminuta livscykel förekommer ingen invasiv fas i tarmen som är karakteristiskt för H. nanaoch infektionen i människa tycks inte orsaka några problem förutom diarré.

Epidemiologi

Parasiten har global spridning bland möss, råttor och andra vilda gnagare. Äggen kan överleva i naturen ca en vecka. Vid enstaka tillfällen infekterar masken människa och de flesta fallen som rapporterats är infektioner hos barn. Det finns ca 200 fall rapporterade, huvudsakligen från Indien och forna Sovjetunionen. Inget fall har hittills rapporterats i Sverige. Det finns ingen direkt spridning av masken mellan människor och infektionen uppstår bara efter intag av den infekterade insekten.

Provtagning och transport

Provmaterial

Fecesprov

Provtagningsföreskrifter

Se provtagningsanvisningar

Förvaring/transport

Inga speciella krav

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Prov bör tas tidigast 1 månad efter trolig infektion.

Referensmetod

Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (metodbeskrivning PAR01).

Avläsningskriterier

H. diminuta-ägg är rund, har tjockare vägg än H. nana, och är betydligt större (60 – 79 µm) än H. nana-ägg. Ägget innehåller en larv försedd med hakar men det saknar den tråd-liknande strukturen som är karakteristisk för H. nana.

Kvalitetssäkring

Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.

Svarsrutiner

Inga maskägg påvisade/Ägg av Hymenolepis diminuta påvisade

Övriga diagnostiska metoder

Laboratorierapportering

Infektion med Hymenolepis diminuta är inte anmälningspliktig.

Litteraturhänvisningar

  • Raether W, Hänel H. Epidemiology, clinical manifestations and diagnosis of zoonotic cestode infections: an update. Parasitol Res. 2003; 91:412-438.