Skillnad mellan versioner av "Referensmetodik för kliniskt mikrobiologiska laboratorier– ett konsensusprojekt"
| Rad 16: | Rad 16: | ||
Inom ramen för det riksdiagnostiska projektet utsågs 1990 ett antal riks-eller referenskoordinatorer bland företrädare för sådan diagnostik inom professionen, de flesta av naturliga skäl vid Statens bakteriologiska laboratorium. Deras uppgift var att fungera som stöd för diagnostiken och kunskapsöverföring, och också presentera informationsblad som definierade diagnostiken. Ett sådant häfte producerades också och omfattade i princip alla smittskyddslagens bakteriella diagnoser men också allmän bakteriologi med typningsverksamheten på CCUG i Göteborg. Häftet definierade exempelvis typning av [[pneumokocker]], fagtypning av stafylokocker, diagnostik av [[Legionella]] och [[difteri]]. På den tiden var den molekylärbiologiska metodiken ännu i sin linda, men metoder presenterades i häftet för DNA-påvisning av [[S. aureus|''S. aureus''-toxin]], [[meningokocker]] och [[mykobakterier]]. | Inom ramen för det riksdiagnostiska projektet utsågs 1990 ett antal riks-eller referenskoordinatorer bland företrädare för sådan diagnostik inom professionen, de flesta av naturliga skäl vid Statens bakteriologiska laboratorium. Deras uppgift var att fungera som stöd för diagnostiken och kunskapsöverföring, och också presentera informationsblad som definierade diagnostiken. Ett sådant häfte producerades också och omfattade i princip alla smittskyddslagens bakteriella diagnoser men också allmän bakteriologi med typningsverksamheten på CCUG i Göteborg. Häftet definierade exempelvis typning av [[pneumokocker]], fagtypning av stafylokocker, diagnostik av [[Legionella]] och [[difteri]]. På den tiden var den molekylärbiologiska metodiken ännu i sin linda, men metoder presenterades i häftet för DNA-påvisning av [[S. aureus|''S. aureus''-toxin]], [[meningokocker]] och [[mykobakterier]]. | ||
| − | Rikskoordinatorer finns ännu kvar och namngivna i så kallade "R-listor" för viss diagnostik, numera för såväl bakteriologi som virologi. I listorna finns angivet respektive koordinators diagnostiska åtaganden. I framtiden är | + | Rikskoordinatorer finns ännu kvar och namngivna i så kallade "R-listor" för viss diagnostik, numera för såväl bakteriologi som virologi. I listorna finns angivet respektive koordinators diagnostiska åtaganden. I framtiden är förhoppningen att dessa R-listor skall kunna tjäna som bas för definiering av formella mikrobiologiska referensfunktioner i landet. |
=== Gula böckerna === | === Gula böckerna === | ||
Versionen från 16 januari 2010 kl. 15.04
Till Huvudsida
Gula böcker – ett konsensusprojekt
Underlaget för de gula böckerna tas fram av informellt utsedda författare och sammanställs av en redaktion utsedd gemensamt av FMM och SMI. Från och med upplaga 2, 2009 av I.6 (STI) remissbehandlas materialet inom professionen via diskussionsforum på föreningshemsidan. Synpunkterna där togs tillvara och inarbetades av redaktionen. Liksom alla tidigare volymer i serien diskuterades den nya upplagan också på en konsensuskonferens på en SMI-dag som avslutades med en protokollförd konsensusdiskussion under ledning av föreningens ordförande.
En slutversion underställdes traditionsenligt ordföranden i FMM och Generaldirektören vid SMI. Dessa gav klartecken för publicering.
"Historisk" bakgrund till bokserien
Arbetet med gula bokenserien började i slutet av 1980-talet på initiativ av medlemmarna i referensgruppen för klinisk bakteriologi Hans Hallander, Göran Kronvall och Torvald Ripa. Parallellt med detta arbete definierades också "riksdiagnostik" för sådana agens som förekommer sällan eller är särskilt resurskrävande med avsikten att göra den diagnostiken bekant för de svenska laboratorierna.
Rikskoordinatorer
Inom ramen för det riksdiagnostiska projektet utsågs 1990 ett antal riks-eller referenskoordinatorer bland företrädare för sådan diagnostik inom professionen, de flesta av naturliga skäl vid Statens bakteriologiska laboratorium. Deras uppgift var att fungera som stöd för diagnostiken och kunskapsöverföring, och också presentera informationsblad som definierade diagnostiken. Ett sådant häfte producerades också och omfattade i princip alla smittskyddslagens bakteriella diagnoser men också allmän bakteriologi med typningsverksamheten på CCUG i Göteborg. Häftet definierade exempelvis typning av pneumokocker, fagtypning av stafylokocker, diagnostik av Legionella och difteri. På den tiden var den molekylärbiologiska metodiken ännu i sin linda, men metoder presenterades i häftet för DNA-påvisning av S. aureus-toxin, meningokocker och mykobakterier.
Rikskoordinatorer finns ännu kvar och namngivna i så kallade "R-listor" för viss diagnostik, numera för såväl bakteriologi som virologi. I listorna finns angivet respektive koordinators diagnostiska åtaganden. I framtiden är förhoppningen att dessa R-listor skall kunna tjäna som bas för definiering av formella mikrobiologiska referensfunktioner i landet.
Gula böckerna
Samtidigt pågick ett arbete utgående från samma initiativtagare att skapa en bokserie där hela den kliniska mikrobiologin skulle definieras med avsikten att fungera som stöd vid de enskilda laboratoriernas kvalitetssäkringsarbete genom att definiera och presentera lämpliga referensmetoder i form av referensmanualer. Redan från början slogs det fast att avsikten inte var att utfärda föreskrifter, utan att i detalj beskriva en referensmetodik användbar både för lokal metodinställning och som standard vid utvärdering av ny metodik. Grundläggande är också att böckernas innehåll produceras av informellt utsedda grupper av experter inom respektive områden.
Den första boken, diagnostik av Tarminfektioner, utkom 1990 med Hans Hallander och Birgitta Henriques som första redaktion. Boken prodeucerades av en grupp sammansatt av 13 experter med Alf Lindberg som ordförande.
Arbetet med produktion av övriga 10 böcker i serien har bedrivits på motsvarande sätt och innehållet i det ursprungliga riksdiagnostiska häftet kom att inkorporeras i böckerna och blev på det sättet överspelat. Arbetet med att revidera volymerna började år 2000 då den andra upplagan av diagnostik av urinvägsinfektioner gavs ut. Samtidigt som revisionsarbetet pågår, senast utgavs i mars 2009 andra upplagan av STI-diagnostiken, fortsätter serien att utvidgas. En volym om "smittskyddslagens sjukdomar" skall sammanställas liksom en som handlsr om patientnära analyser (PNA). Arbete med att skriva en gul bok om parasitdiagnostik är långt framskridet liksom en bok om molekylärbiologisk diagnostik i den parallella metodorienterade "grå bokserien".
Från att ursprungligen ha varit tänkta enbart som laboratoriemanualer avsedda för läsning på de mikrobiologiska laboratorierna har målgruppen kommit att vidgas till att i dag också omfatta intresserade kliniker och är dessutom väl lämpade att användas i olika utbildningar. I dag omfattar därför böckerna en allmän del där kliniken beskrivs, en provtagningsdel avsedd för provtagande kliniker och slutligen en särskilt del som i detalj beskriver laboratoriemetodiken.
Nätupplagor
Under tiden har det visat sig vara svårt för experterna att hinna avsätta tillräckligt med tid för att koordinerat producera nya eller reviderade artiklar lämpade för böckerna. Arbetet med att revidera en bok blir därför mycket tidskrävande och svår. För att underlätta det arbetet har arbete att överföra bokserien till denna nätupplaga baserad på MediaWiki-databasen. Det är vår förhoppning att uppdateringen skall kunna genomföras på ett lättare sätt än tidigare.