Skillnad mellan versioner av "Pulsfältgelelektrofores (PFGE) av meticillinresistenta stafylokocker"
Rad 5: | Rad 5: | ||
och | och | ||
− | ''falldefinitionen [[]]'' | + | ''falldefinitionen [[MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus, gula stafylokocker)]]'' |
---- | ---- | ||
==Pulsfältgelelektrofores (PFGE) av meticillinresistenta stafylokocker== | ==Pulsfältgelelektrofores (PFGE) av meticillinresistenta stafylokocker== |
Versionen från 2 april 2012 kl. 18.27
Artikel under utarbetande april 2012. Innehållet är preliminärt i väntan på konsensusförfarande
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Molekylärbiologisk diagnostik
och
falldefinitionen MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus, gula stafylokocker)
Pulsfältgelelektrofores (PFGE) av meticillinresistenta stafylokocker
Bakgrund
Pulsfältgelelektrofores (PFGE) är en av de äldsta metoder för epidemiologisk som fortfarande är i bruk för att jämföra bakterieisolat då misstanke om smittspridning finns. PFGE används sedan 1990-talet och intar en central plats vid epidemiologisk typning av flera olika bakterietyper vid olika utbrottssituationer. Metoden var länge standard för typningen av meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA), men används idag huvudsakligen som en av de mest diskriminerande typningsmetoderna vid utbrott med VRE, invasiva pneumokocker och olika arter av Enterobacteriaceae. För att säkrare kunna kartlägga ett utbrott med MRSA, framförallt med de vanligaste Spa-typerna, kan komplettering med PFGE vara användbar.
För varje bakterieart måste PFGE-metoden optimeras. En av nackdelarna med PFGE är att resultaten inte är numeriska och därmed inte enkelt kommunicerbara mellan laboratorier. Internationellt accepterade metoder för PFGE som tillåter jämförelser av bakterieisolat i olika länder finns bara för ett fåtal bakteriearter, däribland MRSA.
Nedan beskrivs översiktligt en klassisk metod för MRSA som exempel på PFGE-analys.
Indikation
För att i epidemiologiskt utredningssyfte jämföra olika isolat av MRSA.
Provmaterial
Renkultur av stafylocker på agarplatta.
Analysprincip
PFGE baserar sig på att med restriktionsenzymer klyva bakteriens DNA och därefter separera DNA-fragmenten med elektrofores i en agarosgel. Bandmönstret i gelen analyseras sedan. Det är helt avgörande att utgå ifrån intakt DNA (hela DNA-molekylen), innan klyvning sker med lämpligt restriktionsenzym. För stafylokocker, liksom för VRE, används restriktionsenzymet SmaI.
Efter avslutad elektrofores färgas gelen för att visualisera banden av DNA-fragment av olika storlek (PFGE-mönster) och avfotograferas. Resultatet databehandlas för att identifiera likheter och olikheter mellan isolaten. Bakterieisolat av samma ursprung har samma PFGE-mönster och får därmed samma beteckning.
Apparatur, förbrukningsmaterial och reagens
- För analysen behövs Elektroforesutrustning för PFGE och UV-bord med kamera
- Referensstam S. aureus NCTC 8325
- Gjutformar till agarospluggar
- Huvudsakliga reagens utgörs av LMT agaros (i EC buffert) FMC Bioproducts, Lysostaphin, Proteinase K, TEN-buffert (Tris HCl, EDTA, NaCl), EC-buffert (Trizma Hydroklorid, NaCl, Etylendiamintetraättiksyra, Polyoxyetylen 20 Cetyl Eter, N-Lauryl-sarcosin, natriumdeoxycholat, Dest vatten, Ph justerat till 7,5).
- TE-buffert:(Tris HCl pH 7,6, EDTA), 10x TBE buffert (Trizma base, Borsyra H3BO3, Titriplex III (Na-EDTA), Dest vatten)
- Ultra pure TM agarose Invitrogen
- Restriktionsenzym Sma 1 med buffert
- Gel Red
Analyspocedur
- DNA-extraktion: Övernattkultur på agarplatta slammas i TEN-buffert (109 bakt/mL). Efter centrifugering resuspenseras bakterierna i EC-buffert. Rören placeras i 55°C ca 15 min varefter 2% LMT-agaros (Sigma A-9414) i EC-buffert tillsätts tillsammans med Lysostaphin. Agarosen gjuts i pluggformar med hjälp av pipett som får stelna i kylskåp.
Pluggarna delas med skalpell i tre delar och till två av bitarna överförda till ett rör tillsätts TE-buffert samt proteinase K. Inkuberas i 55°C. TE-bufferten avlägsnas varefter ny kylskåpskall buffert tillsätts repetitivt 4-5 gånger.
- Klyvning av DNA i agarosplugg med restriktionsenzym Sma 1
- 1. Späd buffert (10 μl reaktionsbuffert + 90 μl dest.vatten per isolat).
- 2. Tillsätt 100 μL buffert till varje centrifugrör.
- 3. Tillsätt 1 μL Sma 1-enzym (= 1 Fast Digest Unit) till bufferten och blanda försiktigt.
- 4. Överför en 1/3- plugg till centrifugröret.
- 5. Blanda och inkubera i 15 minuter vid 37°C.
- 6. De digererade pluggarna kan användas direkt eller sparas i TE-buffert tills de skall användas.
- Gjut agaros-gel /placera pluggarna i sina brunnar /starta instrumentet
- 1. Väg upp 1,5 g agaros,Ultrapure TM Invitrogen. Smält i 150 mL 0,5 x TBE-buffert
- 2. Låt svalna ca 56°C. Häll agarosen i gjutformen. Låt stelna ca. 1 tim.
- 3. Överför de enzymkluvna pluggarna till brunnarna i gelen. Förslut genom att droppa på smält agarose. Pluggar från referensstammen placeras jämnt fördelat i gelen.
- 4. Tillred PFGE-buffert (75 ml TBE-buffert (10x konc) + 2,2 L vatten.)
- 5. Häll bufferten i PFGE-apparaten. Ställ in kylaggregatet på 14°C och starta detta.
- 6. Placera gelen på plats då buffert-temperaturen är 14°C.
- 7. Starta elforesaggregatet. Ställ in program som ger 6 V/cm i 23 tim, vinkel 120 grader, initial omslagsstid 5.0 sek, slutlig omslagastid 60 sek, linjär ramp.
- 8. Gelen infärgas med gel-red e. dyl. och fotograferas. Banden analyseras.