Virologi vid ögoninfektioner-allmänt

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 9 februari 2010 kl. 13.24 av Magnus Thore (diskussion | bidrag) (→‎Konjunktivit)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Ögoninfektioner


VIROLOGI (ögoninfektioner)

Allmänt

Ett flertal virus kan ge symtom i ögats främre delar, dvs konjunktiva och kornea. Infektionen kan vara lokaliserad enbart till ögat eller utgöra ett delsymtom vid infektion i de övre luftvägarna. I det senare fallet kan diagnosen ibland ställas med hjälp av annat provmaterial såsom svalgsekret, nasofarynxaspirat eller avföring. Fynd av virus i provmaterial från ögat är alltid diagnostiskt relevant, vilket inte alltid gäller för virusfynd i andra provlokaler.

  • Virusodling är pga sin höga sensitivitet referensmetod vid misstänkt virusinfektion i ögats yttre delar. Herpes simplex virus förökar sig snabbt i cellkultur vilket innebär att positivt odlingssvar (inkl typbestämning) i regel kan lämnas inom 2-3 dygn. Andra virus, tex adenovirus och enterovirus, förökar sig inte lika snabbt och svar kan lämnas först efter 7-10 dygns odling. Typbestämning av adenovirus och enterovirus dröjer i regel ytterligare någon vecka.

Diagnostik av virusorsakade ögoninfektioner är i hög grad beroende av optimal provtagning. Provtagningen bör ske tidigt under sjukdomsförloppet och helst redan under första sjukdomsveckan. Provtagning utförd senare leder som regel till drastisk försämrat diagnostiskt utbyte.

I avvaktan på transport förvaras prov för virusisolering i +4 °C. Prov bör vara viruslaboratoriet tillhanda inom 24 timmar. Vid förväntad lång transporttid bör kyltransport (ej frysning) övervägas.

  • Serologi kan ibland vara värdefull vid diagnostik av okulära adeno- och enterovirusinfektioner. Den baseras på jämförelse av specifika antikroppshalten mellan akut- och konvalescentserum.

För påvisning av eventuell antikroppsstegring bör akutserum vara taget redan under första sjukdomsveckan, konvalescentserum 2 veckor senare.

Serologi ger genusspecifik diagnos, ej typspecifik! För serologisk analys skickas 5-10 mL helblod utan tillsatser eller minst 2 mL serum.

Konjunktivit

Provtagning vid misstänkt viruskonjunktivit utförs med steril provtagningspinne eller med platinaspatel. Provtagningspinne är att föredra eftersom metoden är effektiv, baseras på utnyttjande av vanlig virusprovtagningsmaterial och kan tillämpas utan specialkunskaper.

Provmateral för virusisolering erhålls således genom att rulla en steril provtagningspinne (minst tre varv och med ordentligt tryck) mot nedre konjunktivalsäcken. För virusisolering används provtagningsmateriel som rekommenderats av det regionala viruslaboratoriet. Det kan vara steril provtagningspinne med topp av bomull, dacron eller polyester (calcium-alginat avrådes från pga rapporterad virusinhiberande effekt på Herpes simplex) som efter provtagning stoppas ned i transportrör innehållande virustransportmedium. (Prov för virusisolering får ej transporteras torrt!)

Exempel på lämpliga virustransportmedier är GLY-medium (gelantine-lactalbumin hydrolysate yeast extract) eller HBSS (Hanks balanced salt solution) med antibiotika. Alternativt kan komplett provtagningsset användas, ex "Virocult". Provtagning med steril provtagningspinne bör utföras med sterila handskar vilket inte är nödvändigt med "Virocult", eftersom denna provtagningspinne endast blir kontaminerad externt.

  • För direktpåvisning av virusantigen, t ex misstänkt adenovirusinfektion rekommenderas konjunktivalsvabb och efterföljande utstryk. Före provtagningen rengörs ögat från pus. Celler från konjunktiva tas med en steril, torr bomullspinne som med ordentligt tryck rullas cirka tre varv mot nedre konjunktivalsäcken. Provet stryks sedan ut i cirkulära rörelser på förstansat objektglas (brunndiameter ca 10 mm). Minst 3 brunnar bör fyllas. Låt glaset lufttorka. Provet transporteras i objektglaskasett till laboratoriet för fixering och färgning med virusspecifika reagenser. Av största vikt för antigenpåvisningens sensitivitet är kvaliteten på insänt material - rikligt cellantal är en förutsättning för god känslighet.

Vid primär okulär herpes simplexinfektion och zoster oftalmicus rekommenderas provmaterial från blåsbotten i färsk hudvesikel runt ögat. Prov tas från blåsbotten på motsvarande sätt som ovan men med fuktad bomullspinne.

Vid Karolinska sjukhuset, har utbytet av konjunktivalceller undersökts för några vanligt förekommande provtagningspinnar. Den torra, sterila bomullspinnen gav bäst utbyte av celler.

  • PCR-teknik är under utveckling för påvisning av adenovirusinfektioner. På grund av dess höga känslighet och relativa snabbhet kommer metoden sannolikt snart att inta en viktig plats i diagnostiken av okulära adenovirusinfektioner.

Keratit

Adenovirus, Herpes simplex virus och Varicella-zoster är virus som kan ge upphov till keratit.

  • Referensmetoden vid diagnostik av viruskeratit är virusodling. Provtagning vid keratit bör utföras av ögonläkare. Diagnostiken av Keratitis dendritica oftast klinisk, utan virologisk provtagning. Om virologisk diagnostik önskas tas prov (efter lokalbedövning) genom att en steril bomullspinne får rotera mot afficierat område. Även konjunktivaskrap från tarsala konjunktiva har rapporterats effektivt för odling av Herpes simplex vid keratitis dendritica.

Om patienten har samtidig konjunktivit såsom vid adenovirusinfektion (keratokonjunktivit) rekommenderas konjunktivalprov från nedre konjunktivalsäcken.

  • Direktpåvisning av antigen vid viruskeratit har med dagens etablerade laboratoriemetoder alltför låg sensitivitet och bör därför inte användas som rutinmetod. Situationen kan dock snart förändras i och med att PCR-teknik introduceras.