Moraxella catarrhalis-ÖLI
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)
Moraxella catarrhalis
Smittämnet
Moraxella catarrhalis är erkänt etiologiskt agens vid övre luftvägsinfektioner. Efter ett komplicerat taxonomiskt förflutet, bl a som ‘falsk Neisseria” och Branhamella har namnet M. catarrhalis nu ganska allmänt accepterats. M. catarrhalis är en kockformig Moraxella som relativt enkelt kan differentieras från Neisseria. Övriga Moraxella-arter saknar klinisk dokumentation eller isoleras sällan från nasofarynx hos människa, med undantag av Moraxella nonliquefaciens, som är apatogen, är lokaliserad till näsmussleregionen och förekommer hos ca 30 % av friska barn.
En ny familj, Moraxellaceae, har föreslagits och innehåller huvud grupperna Acinetobacter och Moraxella.
Odlingsdiagnostik
Provtagning och transport
(Se avsnitt provtagning nasofarynx sid 60).
Primärisolering
Referensmedium: Hästblodagar (bil 4).
Utodling och inkubering: Blodagar aerobt, Avläses efter 1 och 2 dygn.
Avläsning, identifiering Presumtiv diagnos: M catarrhalis växer ej anaerobt. Identifieringen i rutindiagnostiken sker på basen av det typiska koloniutseendet, koloniernas konsistens, oxidastest och Gramfärgning för att separera den från M nonliquefaciens. Detta är dock sällan aktuellt då M nonhiquefaciens ofta kräver två dygns inkubering för att växa ut. M catarrhalis är gråvita, något kupiga, vaxiga kolonier som kan skjutas över agarytan med bibehållen kolonistruktur (ishockeypuck). Meningokockema är grå, glänsande med jämna kanter. Kolonier av Acinetobacter är ibland mukoida och vanligen inte pigmenterade. Kolonier av Kingella kingeae ger betahemolys på blodagar och kräver minst 48 timmars inkubering. Växer bäst i koldioxidmiljö. M nonliquefaciens kräver också 2 dygns inkubering i koldioxid och växer då ut med 2-3 mm stora, grå, blanka kolonier.
Vid mikroskopi är Neisseriaarterna Gramnegativa kocker. Acinetobacter är Gramnegativa korta stavar. Kingella är Granmegativa slavar, som ibland inte avfärgas helt. M nonliquefaciens är korta, tjocka Gram- negativa stavar, oftast förekommande i par eller i korta kedjor.
Slutlig verifiering: M catarrhalis är Gramnegativa kocker, oxidas- och katalaspositiva, DNAs-bildande och asackarolytiska.
Om Gramfärgningen visar Gramnegativa kocker och osäkerhet föreligger görs DNAs-test. Ett kommersiellt snabbtesl för M catarrhalis finns i form av strips för påvisande av butyrylesteras (Butylas, KEY-id, LabM).
Indikationer för resistensbestämning Alla isolat av Moraxella catarrhalis bör undersökas på förekomst av betalaktamas, men rutinmässig resistensbestämning rekommenderas inte. Frekvensen betalaktamasproducerande isolat är i Sverige minst i vissa delar av landet 80-90%. Isolat från övre luftvägarna från patienter i öppen vård resistensbestäms inte utan att så särskilt begärts. Över 90% av isolaten är känsliga för erytromycin, tetracyklin, trimetoprim/sulfa och ciprofloxacin. Avnämarna bör vara informerade härom. Isolat från djupa infektioner resistensbestäms.
Svarsrutiner Verifierade isolat rapporteras som M catarrhalis.
Laboratorierapportering av Moraxella sker ej, Referens stammar Mora.rella catarrhalis: CCUG 18283, betalaktamasCCUG 18284, betalaktamas+ Moraxella nonliquefaciens: CCUG 348 (ATCC 19975)
REFERENSER 1. Catlin aW. Branhaanella ratarrhalis: an organism gaining reapect as a pathDgen. din Mirrobiot Rev 1990;3:293-320.
2. Verghese A, Berk SL. Branhanaella catarrhalia: a microbiologic and clinical update, Am J Med 1990;85: (Suppi SA): 15-565,