Influensa (CNS)

Till förgreningssidan om influensa

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

INFLUENSA

Smittämnet

Influensa tillhör gruppen orthomyxovirus. Dessa är höljeförsedda RNA- virus med segmenterade genom. Det finns tre typer av influensavirus, A, B och C. Av influensa A förekommer åtminstone tre antigena subtyper, som infekterar människa. Olika typer eller subtyper av influensa orsakar årligen större eller mindre sjukdomsutbrott (se Referensmetodik 1 2, Nedre luftvägsinfektioner, sid 96).

Sjukdomsbild

CNS-infektion vid influensa är ovanlig och incidensen är inte klarlagd. Vid vissa influensautbrott såsom Spanska sjukan 19 18-20 (orsakad av influensa AH1N1) och Asiaten (orsakad av influensa AH2N2) 1957 har encefaliter rapporterats i större utsträckning än vid epidemier med andra influensatyper. Influensa föregår ibland Reyes syndrom, myelit och Guillain-Barrés syndrom.

Diagnostik

Referensmetodik

Referensmetodik för diagnostik av influensainfektion i CNS finns inte. Virus isoleras i Sverige oftast på hundnjureceller (MDCK) medan isolering i ägg dominerar i många utvecklingsländer. Cellerna måste vara serumfria och trypsinbehandlas för optimalt isoleringsresultat.

Virusisolering är referensmetodik för diagnostik av influensa (1 2, Nedre luftvägsinfektioner, sid 97), men virus har sällan isolerats från likvor.

Övriga diagnostiska metoder

Antigenpåvisning: Med immunologiska metoder påvisas influensa rutinmässigt i celler från nasofarynxsekret. Metoden finns dock ej beskriven för CNS-diagnostik.
Nukleinsyrapåvisning: RNA PCR finns etablerad för influensa, men är ej utprövad för diagnostik av CNS-sjukdom.

Serologi: Mätbart, specifikt IgM uppkommer inte alltid vid influensainfektioner, och serologisk diagnostik av aktuell infektion baseras på titerstegring i IgG mellan akut och konvalescentprov. Komplementbindning och ELISA kan skilja mellan influensa A och B. Med hemagglutinationsinhibition (Hl) kan även det serologiska svaret mot olika subtyper av influensa A identifieras. Hl och ELISA har använts för detektion av intratekal antikroppsproduktion, men någon systematisk evaluering finns ej.

Resistensbestämning

Influensa A kan behandlas med amantadin, rimantadin och ribavirin om behandling insätts tidigt efter insjuknandet. Nya antivirala medel är under utprövning. Resistens uppstår relativt lätt in vitro, men utgör inget kliniskt problem för närvarande. Rutinmässig resistensbestämning utförs ej i Sverige.

Laboratorierapportering

Influensa omfattas av den frivilliga laboratorierapporteringen.