Nedre luftvägsinfektioner-svamp
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner
Nedre luftvägsinfektioner orsakade av svamp
Dimorfa svampar
Svampinfektioner i lungorna är sällsynta i Europa. Endemiskt förekommer i vissa delar av Nord- och Sydamerika generella svampinfektioner som börjar med pneumoni: histoplasmos, coccidioido- och paracoccidioidomykos samt blastomykos. Också i Afrika och Indien ses luftvägsinfektioner med Histoplasma. Dessa mykoser kan förekomma som importfall. Även den kosmopolitiska och europeiska kryptokockosen har ett likartat samband med omgivningen och därav beroende infektionsväg.
Mögel
I Sverige är aspergillos den vanligaste lungmykosen. Den kan förekomma i olika former. Aspergillom kan bildas i preformerade hålrum som t.ex. i kavern efter genomgången tuberkulos. Svampen koloniserar hålrummen utan att nödvändigtvis angripa vävnaden. Ibland bildas en svampboll, vilket tydligt kan ses på lungröntgen.
Vid immundefekta tillstånd förekommer att Aspergillus angriper lungvävnaden direkt, invasiv aspergillos. Lungvävnaden reduceras då snabbt och infektionen kan vara letal om inte effektiv behandling ges.
Jäst
Candida albicans
Den vanligaste jästsvampen, ger nästan aldrig upphov till nedåtstigande, djup luftvägsinfektion. Hos för tidigt födda är emellertid risken för Candida-pneumoni vid aspiration av Candida-haltigt material större.
I samband med disseminerad candidos kan lunginfektion uppkomma som ett delfenomen efter hematogen spridning. Tillståndet är vanligast hos transplanterade och leukemipatienter med granulocytopeni.
Cryptococcus neoformans
Kryptokockinfektion i lungan är ofta asymtomatisk. Man kan emellertid få infiltrat med måttliga symtom. Sjukdomen manifesterar sig senare som meningit eller disseminerad infektion. Den är vanligast vid AIDS eller annan T-cells defekt som sarcoidos, lymfom, cytostatika- eller kortisonbehandling. Kryptokockinfektion är ovanlig i Sverige men kan bl.a. förekomma som importfall.
Pneumocystis
Feber, icke-produktiv hosta och progressiv dyspne är de vanligaste symtomen vid Pneumocystis jiroveci-pneumoni (PCP). Symtomen ökar gradvis över flera veckor, men förloppet kan vara fulminant med död inom en vecka i andningssvikt. Förloppet är ofta snabbare hos patienter, som ej har HIV-infektion. Lungröntgen visar vanligen bilaterala, spridda, interstitiella och alveolära infiltrat.
Predisponerande faktorer för Pneumocystis jiroveci-pneumoni är: AIDS, primär immundefekt (< 1 år), malnutrition hos barn, lymfatisk leukemi, Hodgkin’s sjukdom, transplantation samt behandling med cytostatika, glukokortikoider, ciklosporin och antitymocytglobulin.
Laboratoriediagnostik: För diagnos av svampinfektion i lungorna tas sputumodling, ev. bronkioalveolärt lavage (BAL), sällan biopsi. Fynd av Aspergillus vid sputumodling tyder på lunginfektion. Upprepade odlingar kan dock krävas för att få fram svampen, eftersom svamptrådarna ofta ligger inne i lungvävnaden. Man bör dock överväga möjligheten av kontamination särskilt vid isolerad växt på ett substrat. Sputa som är representativa för nedre luftvägarna karakteriseras av att antalet makrofager och leukocyter är större än antalet epitelceller. I akuta fall kan Aspergillus-antigen ibland påvisas i serum med känslig ELISA-teknik. Vid kronisk lungaspergillos finner man med immunelektroosmofores multipla precipitat av IgG-antikroppar i serum. Om man har tillfälle till biopsi ger sådan ofta snabb och säker information. Kryptokocker kan odlas från sputum vid lunginfektion. Candida-infektion i lungorna kan däremot inte diagnostiseras på sputum utan kräver i princip biopsi. Även BAL blir lätt förorenat med Candida från övre luftvägarna.