Blastocystis spp.
Huvudartikel,reviderad mars 2012. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Se även Tarminfektioner
Blastocystis spp.
Smittämne
Blastocystis hominis beskrevs redan i början av 1900-talet och betraktades först som en svamp och sedan som en protozo, men är numera genom genetiska studier placerad bland stramenopiler, en stor grupp eukaryoter – de flesta alger. Ett flertal genetiska subtyper av Blastocystis finns beskrivna, och då flera av dem har påvisats hos både människor och djur, har man alltmer frångått beteckningen Blastocystis hominis till förmån för Blastocystis spp.
Livscykel
Blastocystis-livscykel innefattar en cystform (morfologiskt svårbestämd) samt olika vakuoliserade och granulära former. Intagna cystor antas excystera under inverkan av magsaft och enzymer på liknande sätt som Giardia -cystor. Smittovägen har inte kunnat bevisas experimentellt men Blastocystis överförs troligen den fecala-orala vägen, via infekterade människor och djur.
Symtom och klinisk bild
Huruvida denna organism orsakar symtom eller inte är en kontroversiell fråga. Studier har visat att den är lika vanlig i friska kontrollgrupper som bland personer med gastointestinala besvär. Förslagsvis orsakar Blastocystis symtom endast under vissa omständigheter, och en förklaring kan vara att somliga subtyper är mera associerade med symtom än andra. Biopsier visar att Blastocystis vanligen inte invaderar tarmslemhinnan, men att ödem och inflammation av slemhinnan kan förekomma.
Epidemiologi
Blastocystis är en allmänt förekommande organism världen över, så även i Sverige där den är ett vanligt fynd både hos barn och vuxna.
Provtagning och transport
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Blastocystis-infektion diagnostiseras enklast genom mikroskopisk påvisning av organismen. För rutindiagnostik används mikroskopi av jodfärgat preparat efter formalin/etylacetat-koncentrering. Denna metod är dock inte optimal för att påvisa förekomst av Blastocystis, då organismerna koncentreras dåligt och i vissa fall kan man se betydligt färre Blastocystis efter koncentrering än före.
Referensmetodik
Som referensmetod rekommenderas mikroskopering av SAF-fixerad filtrerad feces i kombination med permanentfärgat utstryk (PAR 03). På detta sätt erhålls hög känslighet samtidigt som de morfologiska detaljerna och därmed de olika formerna av Blastocystis kan studeras. För bildmaterial se: [[1]]
Morfologiska kriterier
Morfologin är mycket varierande och flera olika former av Blastocystis finns beskrivna – alltifrån amöboid form till cystform. Diagnostiken grundar sig dock vanligtvis på den runda vakuoliserade formen. Den varierar kraftigt i storlek, från 6 till 40 µm, och uppfylls till stor del av en "central body" (vakuolliknande) samt har en eller flera perifera kärnor. Den stora variationen, både vad det gäller morfologi och storlek, innebär att Blastocystis många gånger förbises vid mikroskopisk bedömning.
Kvalitetskontroll
Blastocystis spp. ingår i UK-NEQAS feces-utskick.
Svarsrutiner
Blastocystis spp. påvisade/ej påvisade
Övriga diagnostiska metoder
- Odling
Odling av Blastocystis har hög känslighet och används vid vissa laboratorier för primärdiagnostik.
- PCR/subtypning
PCR-metodik används både för primärdiagnostik och för bestämning av Blastocystis subtyper.
Laboratorierapport
Blastocystis spp. är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar
- Tan KS, Mirza H, Teo JD, Wu B, Macary PA. Current Views on the Clinical Relevance of Blastocystis spp. Curr Infect Dis Rep. 2010 Jan;12(1):28-35.
- Stensvold CR, Nielsen HV, Mølbak K, Smith HV. Pursuing the clinical significance of Blastocystis – diagnostic limitations. Trends Parasitol. 2009 Jan;25(1):23-9. Epub 2008 Nov 13. Review.
- Stensvold CR, Christiansen DB, Olsen KE, Nielsen HV. Blastocystis sp. subtype 4 is common in Danish Blastocystis-positive patients presenting with acute diarrhea. Am J Trop Med Hyg. 2011 Jun;84(6):883-5.