Skillnad mellan versioner av "Acanthamoeba spp."
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.''' | + | '''Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.''' |
----- | ----- | ||
| Rad 10: | Rad 10: | ||
[[Fil:Acanth cysts.jpg|thumb|200px|right| Cystor från ''in vtro'' odling, 12-30 μm. ''Foto: Jadwiga Winiecka-Krusnell, Smittskyddsinstitutet''.]] | [[Fil:Acanth cysts.jpg|thumb|200px|right| Cystor från ''in vtro'' odling, 12-30 μm. ''Foto: Jadwiga Winiecka-Krusnell, Smittskyddsinstitutet''.]] | ||
| − | ''Acanthamoeba''-arter betraktades länge som ofarliga frilevande amöbor eftersom det inte fanns indikation på att intag via mat eller dryck kunde orsaka sjukdom. Släktet ''Acanthamoeba'' omfattar mer än 20 arter beskrivna på basen av morfologiska och biokemiska skillnader. Deras patogenicitet och virulens varierar och ungefär hälften av de kända arterna | + | ''Acanthamoeba''-arter betraktades länge som ofarliga frilevande amöbor eftersom det inte fanns indikation på att intag via mat eller dryck kunde orsaka sjukdom. Släktet ''Acanthamoeba'' omfattar mer än 20 arter beskrivna på basen av morfologiska och biokemiska skillnader. Deras patogenicitet och virulens varierar och ungefär hälften av de kända arterna kan ge infektioner. Molekylärbiologiska studier beskriver, istället för arter, ett antal olika genotyper av vilka bara några hittills har identifierats i material från infekterade individer. Genotyp T4 är den vanligaste fyndet i kliniskt material. |
| − | ===Livscykel=== | + | ===Livscykel=== |
| − | ''Acanthamoeba'' spp. är en fakultativ parasit och kan utvecklas både i | + | ''Acanthamoeba'' spp. är en fakultativ parasit och kan utvecklas både i miljön och en värd. Dess livscykel består av två stadier: en cyst- och en trofozoitform. Cystorna varierar i storlek från 12 till 30 µm, är runda eller polygonala med dubbla väggar, och är motståndskraftiga mot uttorkning, kemikalier samt temperaturvariationer. Trofozoiterna är större än cystorna, 25 till 40 µm, har tunna, spetsiga pseudopodier (acanthopodia), en stor kärna och en prominent, pulserade vakuol. Trofozoiter omvandlas till cystor när omgivningen blir ogynnsam. |
===Symtom och klinisk bild=== | ===Symtom och klinisk bild=== | ||
''Acanthamoeba'' spp. är opportunister som kan invadera människan och i sällsynta fall orsaka infektioner framförallt i hjärna och ögon. Både cystor och trofozoiter betraktas som infektiösa. Smittan överförs genom inandning av invasiva stadier eller genom att skadad hud eller hornhinna kommer i direkt kontakt med jord eller vatten. | ''Acanthamoeba'' spp. är opportunister som kan invadera människan och i sällsynta fall orsaka infektioner framförallt i hjärna och ögon. Både cystor och trofozoiter betraktas som infektiösa. Smittan överförs genom inandning av invasiva stadier eller genom att skadad hud eller hornhinna kommer i direkt kontakt med jord eller vatten. | ||
| − | Granulomatös amöbaencefalit (GAE) | + | Granulomatös amöbaencefalit (GAE) finns beskriven hos kroniskt sjuka, immunsupprimerade och transplantationspatienter. Förändringar i hjärnan består av granulomatös infiltration, nekros och blödningar. Kroniska hud-och luftvägsinfektioner och disseminerade infektioner vid aids finns också beskrivna. Infektionen uppstår genom hematogen spridning från ett primärfokus i hud eller slemhinnor. ''Acanthamoeba''-infektion hos immunkompetenta personer orsakar hornhinneulceration - ''Acanthamoeba''-keratit (AK). Infiltration av hornhinna utvecklas till ett smärtsamt sår och kan leda till försämrad syn och i vissa fall blindhet. |
===Epidemiologi=== | ===Epidemiologi=== | ||
| − | ''Acanthamoeba'' spp. förekommer globalt och finns i alla vattenrelaterade miljöer samt jord, damm och luft. Infektioner med ''Acanthamoeba'' är sällsynta trots att amöborna är allmänt förekommande | + | ''Acanthamoeba'' spp. förekommer globalt och finns i alla vattenrelaterade miljöer samt jord, damm och luft. Infektioner med ''Acanthamoeba'' är sällsynta trots att amöborna är allmänt förekommande och exponeringsrisken är hög. Patogena egenskaper hos ''Acanthamoeba'' upptäcktes relativt sent. Det första fallet av hjärninfektion(GAE) kom 1972 och några hundra fall finns beskrivna i världen. Det första fallet av ''Acanthamoeba''-keratit (AK) publicerades 1974. I USA rapporteras årligen ''Acanthamoeba''-keratit hos 2 av en miljon linsbärare. I England och Skottland är incidensen 15 gånger högre. Infektionen är tydligt förknippad med användning av mjukkontaktlinser. Linser som exponerats för kontaminerat vatten är den mest signifikanta riskfaktorn för ''Acanthamoeba''-keratit i Europa och USA. ''Acanthamoeba''-infektion är inte anmälningspliktig i Sverige och därför saknas prevalensdata. Vid SMI diagnosticeras 1 till 2 positiva fall årligen. |
===Provtagning och transport=== | ===Provtagning och transport=== | ||
| Rad 43: | Rad 43: | ||
Laboratoriediagnostik av ''Acanthamoeba''-infektion sker genom påvisning av parasiter i vävnadsmaterial efter odling eller specifik färgning. Både cystor och trofozoiter kan påträffas i vävnader. Påvisning av antikroppar saknar sensitivitet och är utan diagnostisk betydelse. | Laboratoriediagnostik av ''Acanthamoeba''-infektion sker genom påvisning av parasiter i vävnadsmaterial efter odling eller specifik färgning. Både cystor och trofozoiter kan påträffas i vävnader. Påvisning av antikroppar saknar sensitivitet och är utan diagnostisk betydelse. | ||
===Referensmetod=== | ===Referensmetod=== | ||
| − | Odling av infekterat material på non-nutrient agar tillsammans med artbestämda bakterier (t.ex. ''E. coli'', K12) (se [[bilaga PAR x]]). Både trofozoiter och cystor utvecklas i odling. Diagnosen kan styrkas genom morfologisk identifiering av parasiter i permanentfärgade preparat. T.ex. kan imprint-preparat från positiv agarkultur färgas med Giemsafärg. | + | Odling av infekterat material på non-nutrient agar tillsammans med artbestämda bakterier (t.ex. ''E. coli'', K12) (se [[bilaga PAR x]]). Både trofozoiter och cystor utvecklas i odling. Diagnosen kan styrkas genom morfologisk identifiering av parasiter i permanentfärgade preparat. T.ex. kan imprint-preparat från positiv agarkultur färgas med Giemsafärg. |
| − | + | ||
| − | + | ||
====Avläsningskriterier==== | ====Avläsningskriterier==== | ||
[[Fil:Jadwiga Acanthamoeba 40 obj. .0006.jpg|thumb|200px|left| Trofozoiter av ''Acanthamoeba'' spp.odlade på non-nutrient agar från hornhinneprov från patient med keratit.''Foto:Jadwiga Winiecka-Krusnell, Smittskyddsinstitutet'']] | [[Fil:Jadwiga Acanthamoeba 40 obj. .0006.jpg|thumb|200px|left| Trofozoiter av ''Acanthamoeba'' spp.odlade på non-nutrient agar från hornhinneprov från patient med keratit.''Foto:Jadwiga Winiecka-Krusnell, Smittskyddsinstitutet'']] | ||
| Rad 58: | Rad 58: | ||
Inga cystor eller trofozoiter av ''Acanthamoeba'' spp. påvisade. | Inga cystor eller trofozoiter av ''Acanthamoeba'' spp. påvisade. | ||
===Övriga metoder=== | ===Övriga metoder=== | ||
| − | Levande parasiter kan påvisas i preparat från likvor, hornhinna eller linsvätska genom direktmikroskopi. Cystor innehåller cellulosa och kan därför färgas med Calcofluor White. | + | Levande parasiter kan påvisas i preparat från likvor, hornhinna eller linsvätska genom direktmikroskopi. Cystor innehåller cellulosa och kan därför färgas med Calcofluor White. |
Trikrom-, Giemsa- och hematoxylin-färgningar kan användas som permanentfärgningar för påvisning av trofozoiter. Vävnadspreparat kan färgas med hematoxylin-, Gomori´s-, silver-methenamin-färgning eller genom immunhistologisk färgning med artspecifika antikroppar. Både cystor och trofozoiter kan förekomma i vävnader. Gramfärgning är inte lämplig för påvisning av ''Acanthamoeba''. | Trikrom-, Giemsa- och hematoxylin-färgningar kan användas som permanentfärgningar för påvisning av trofozoiter. Vävnadspreparat kan färgas med hematoxylin-, Gomori´s-, silver-methenamin-färgning eller genom immunhistologisk färgning med artspecifika antikroppar. Både cystor och trofozoiter kan förekomma i vävnader. Gramfärgning är inte lämplig för påvisning av ''Acanthamoeba''. | ||
Känslighet av befintliga PCR metoder för påvisning av parasit DNA i vävnader är inte tillräckligt utvärderad och metoden används oftast i forskningssyfte. | Känslighet av befintliga PCR metoder för påvisning av parasit DNA i vävnader är inte tillräckligt utvärderad och metoden används oftast i forskningssyfte. | ||
| − | Genotypning av isolerade parasiter används inte för rutindiagnostik. | + | Genotypning av isolerade parasiter används inte för rutindiagnostik. |
===Laboratorierapportering=== | ===Laboratorierapportering=== | ||
| − | Infektioner med ''Acanthamoeba'' spp. är inte anmälningspliktiga. | + | Infektioner med ''Acanthamoeba'' spp. är inte anmälningspliktiga. |
==Övrig information== | ==Övrig information== | ||
| − | GAE orsakad av en annan frilevande amöba, ''[[Balamuthia mandrillaris]]'', rapporterades först 1990. Parasiten orsakar samma typ av hjärn- och hudinfektion som ''Acanthamoeba'' spp. Liksom ''Acanthamoeba'', är ''Balamuthia'' en opportunist som infekterar immunsupprimerade (som t ex aids-patienter), men också friska barn och äldre personer med normalt immunförsvar. Båda amöbaarter är nästan identiska och det är omöjligt att skilja på dem i ljusmikroskop. ''Acanthamoeba'' växer på agarplattor, vilket ''Balamuthia'' inte gör. De flesta fallen av balamuthiasis diagnostiseras post mortem genom immunhistologisk färgning av hjärnbiopsi med artspecifika antikroppar. | + | GAE orsakad av en annan frilevande amöba, ''[[Balamuthia mandrillaris]]'', rapporterades först 1990. Parasiten orsakar samma typ av hjärn- och hudinfektion som ''Acanthamoeba'' spp. Liksom ''Acanthamoeba'', är ''Balamuthia'' en opportunist som infekterar immunsupprimerade (som t ex aids-patienter), men också friska barn och äldre personer med normalt immunförsvar. Båda amöbaarter är nästan identiska och det är omöjligt att skilja på dem i ljusmikroskop. ''Acanthamoeba'' växer på agarplattor, vilket ''Balamuthia'' inte gör. De flesta fallen av balamuthiasis diagnostiseras post mortem genom immunhistologisk färgning av hjärnbiopsi med artspecifika antikroppar. |
| − | Det enda fallet av hjärninfektion med ännu en amöba: ''Sappinia pedata'' från 2001, beskriver infektion utan granulomatös infiltration hos en immunkompetent person med en historia av sinusit strax innan hjärnsymtomen kom. ''Sappinia'' växer på agar och dess trofozoiter har två kärnor. Fallet diagnostiserades efter histopatologisk granskning av hjärnvävnad. | + | Det enda fallet av hjärninfektion med ännu en amöba: ''Sappinia pedata'' från 2001, beskriver infektion utan granulomatös infiltration hos en immunkompetent person med en historia av sinusit strax innan hjärnsymtomen kom. ''Sappinia'' växer på agar och dess trofozoiter har två kärnor. Fallet diagnostiserades efter histopatologisk granskning av hjärnvävnad. |
------ | ------ | ||
| Rad 75: | Rad 75: | ||
==Litteraturhänvisningar== | ==Litteraturhänvisningar== | ||
*Panjwani N. Pathogenesis of acanthamoeba keratitis. Ocul Surf. 2010, 8(2):70-9. | *Panjwani N. Pathogenesis of acanthamoeba keratitis. Ocul Surf. 2010, 8(2):70-9. | ||
| − | *Dart JK, Saw VP, Kilvington S. Acanthamoeba keratitis: diagnosis and treatment update 2009. Am J Ophthalmol. 2009, 148(4):487-499. | + | *Dart JK, Saw VP, Kilvington S. Acanthamoeba keratitis: diagnosis and treatment update 2009. Am J Ophthalmol. 2009, 148(4):487-499. |
*Foulks GN. Acanthamoeba keratitis and contact lens wear: static or increasing problem? Eye Contact Lens. 2007, 33: 412-4; discussion 424-5. | *Foulks GN. Acanthamoeba keratitis and contact lens wear: static or increasing problem? Eye Contact Lens. 2007, 33: 412-4; discussion 424-5. | ||
*Khan NA. Acanthamoeba: biology and increasing importance in human health. FEMS Microbiol Rev. 2006, 30(4):564-95. | *Khan NA. Acanthamoeba: biology and increasing importance in human health. FEMS Microbiol Rev. 2006, 30(4):564-95. | ||
Versionen från 14 oktober 2011 kl. 13.10
Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Acanthamoeba spp.
Smittämne
Acanthamoeba-arter betraktades länge som ofarliga frilevande amöbor eftersom det inte fanns indikation på att intag via mat eller dryck kunde orsaka sjukdom. Släktet Acanthamoeba omfattar mer än 20 arter beskrivna på basen av morfologiska och biokemiska skillnader. Deras patogenicitet och virulens varierar och ungefär hälften av de kända arterna kan ge infektioner. Molekylärbiologiska studier beskriver, istället för arter, ett antal olika genotyper av vilka bara några hittills har identifierats i material från infekterade individer. Genotyp T4 är den vanligaste fyndet i kliniskt material.
Livscykel
Acanthamoeba spp. är en fakultativ parasit och kan utvecklas både i miljön och en värd. Dess livscykel består av två stadier: en cyst- och en trofozoitform. Cystorna varierar i storlek från 12 till 30 µm, är runda eller polygonala med dubbla väggar, och är motståndskraftiga mot uttorkning, kemikalier samt temperaturvariationer. Trofozoiterna är större än cystorna, 25 till 40 µm, har tunna, spetsiga pseudopodier (acanthopodia), en stor kärna och en prominent, pulserade vakuol. Trofozoiter omvandlas till cystor när omgivningen blir ogynnsam.
Symtom och klinisk bild
Acanthamoeba spp. är opportunister som kan invadera människan och i sällsynta fall orsaka infektioner framförallt i hjärna och ögon. Både cystor och trofozoiter betraktas som infektiösa. Smittan överförs genom inandning av invasiva stadier eller genom att skadad hud eller hornhinna kommer i direkt kontakt med jord eller vatten.
Granulomatös amöbaencefalit (GAE) finns beskriven hos kroniskt sjuka, immunsupprimerade och transplantationspatienter. Förändringar i hjärnan består av granulomatös infiltration, nekros och blödningar. Kroniska hud-och luftvägsinfektioner och disseminerade infektioner vid aids finns också beskrivna. Infektionen uppstår genom hematogen spridning från ett primärfokus i hud eller slemhinnor. Acanthamoeba-infektion hos immunkompetenta personer orsakar hornhinneulceration - Acanthamoeba-keratit (AK). Infiltration av hornhinna utvecklas till ett smärtsamt sår och kan leda till försämrad syn och i vissa fall blindhet.
Epidemiologi
Acanthamoeba spp. förekommer globalt och finns i alla vattenrelaterade miljöer samt jord, damm och luft. Infektioner med Acanthamoeba är sällsynta trots att amöborna är allmänt förekommande och exponeringsrisken är hög. Patogena egenskaper hos Acanthamoeba upptäcktes relativt sent. Det första fallet av hjärninfektion(GAE) kom 1972 och några hundra fall finns beskrivna i världen. Det första fallet av Acanthamoeba-keratit (AK) publicerades 1974. I USA rapporteras årligen Acanthamoeba-keratit hos 2 av en miljon linsbärare. I England och Skottland är incidensen 15 gånger högre. Infektionen är tydligt förknippad med användning av mjukkontaktlinser. Linser som exponerats för kontaminerat vatten är den mest signifikanta riskfaktorn för Acanthamoeba-keratit i Europa och USA. Acanthamoeba-infektion är inte anmälningspliktig i Sverige och därför saknas prevalensdata. Vid SMI diagnosticeras 1 till 2 positiva fall årligen.
Provtagning och transport
Provmaterial
- Biopsi eller skrap från hornhinna
- Kontaktlinser
- Kontaktlinsvätska
- Likvor
- Hjärnbiopsi, hudbiopsi
Provtagningsföreskrifter
Lägg biopsi eller hornhinneskrap i ett sterilt rör med Page´s saltlösning, eller i steril 0.9% NaCl. Fyll röret upp till kanten med saltlösningen för att förhindra att provmaterialet torkar under transporten. Ta så mycket material som möjligt eftersom känsligheten för undersökningen är beroende av provvolym. Undvik att lägga i skalpellen i provrör eftersom den kan rosta under transport. Skicka kontaktlinserna i den linsvätska som användes sist- flytta inte kontaktlinser till ren vätska innan transport. Om kontaktlinsvätska ska undersökas, skicka den i ursprungsförpackningen.
Förvaring/transport
Provtagning på fredagar avrådes om materialet skall skickas för undersökning, eftersom försändelsen inte når laboratorium förrän på måndag. Snabb transport (t.ex. med bilbud) främjar överlevnad av trofozoiter i provmaterialet och kan ge snabbare odlingsresultat. Cystor är mer motståndskraftiga och tål både längre transport och viss förvaring i kylskåpstemperatur. Provmaterialet får inte frysas.
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Laboratoriediagnostik av Acanthamoeba-infektion sker genom påvisning av parasiter i vävnadsmaterial efter odling eller specifik färgning. Både cystor och trofozoiter kan påträffas i vävnader. Påvisning av antikroppar saknar sensitivitet och är utan diagnostisk betydelse.
Referensmetod
Odling av infekterat material på non-nutrient agar tillsammans med artbestämda bakterier (t.ex. E. coli, K12) (se bilaga PAR x). Både trofozoiter och cystor utvecklas i odling. Diagnosen kan styrkas genom morfologisk identifiering av parasiter i permanentfärgade preparat. T.ex. kan imprint-preparat från positiv agarkultur färgas med Giemsafärg.
Avläsningskriterier
Odlingsplattor granskas dagligen under en vecka i inverterat mikroskop. Trofozoiter i kultur kan variera i storlek och form. Deras cytoplasma har en stor kontraktil vakuol som tömmer sig flera gånger per minut. Cystor i kultur utvecklas efter ett par dagar. De är rundade eller polygonala med tjocka väggar och påminner om kristaller. I permanentfärgade preparat har cytoplasman hos trofozoiter ett ”luftigt” utseende på grund av många små vakuoler. Vakuoler kan innehålla bakterier. All kromatin finns samlat i en stor endosom i kärnan som färgas röd i Trikrom och röd-violett i Giemsa. Kärnmembranen, som inte innehåller kromatin, får samma färg som cytoplasma. Flera kärnor kan förekomma i trofozoiter från kultur. Cystor har ljusfärgade dubbla väggar och mörkare cytoplasma med en kärna. Den inre cystväggen har en veckad form som ibland liknar en blomma eller stjärna.
Kvalitetssäkring
Identifiering av Acanthamoeba ingår inte i NEQAS-utskick.
Svarsrutiner
Cystor eller trofozoiter av Acanthamoeba spp. påvisade.
Inga cystor eller trofozoiter av Acanthamoeba spp. påvisade.
Övriga metoder
Levande parasiter kan påvisas i preparat från likvor, hornhinna eller linsvätska genom direktmikroskopi. Cystor innehåller cellulosa och kan därför färgas med Calcofluor White.
Trikrom-, Giemsa- och hematoxylin-färgningar kan användas som permanentfärgningar för påvisning av trofozoiter. Vävnadspreparat kan färgas med hematoxylin-, Gomori´s-, silver-methenamin-färgning eller genom immunhistologisk färgning med artspecifika antikroppar. Både cystor och trofozoiter kan förekomma i vävnader. Gramfärgning är inte lämplig för påvisning av Acanthamoeba.
Känslighet av befintliga PCR metoder för påvisning av parasit DNA i vävnader är inte tillräckligt utvärderad och metoden används oftast i forskningssyfte. Genotypning av isolerade parasiter används inte för rutindiagnostik.
Laboratorierapportering
Infektioner med Acanthamoeba spp. är inte anmälningspliktiga.
Övrig information
GAE orsakad av en annan frilevande amöba, Balamuthia mandrillaris, rapporterades först 1990. Parasiten orsakar samma typ av hjärn- och hudinfektion som Acanthamoeba spp. Liksom Acanthamoeba, är Balamuthia en opportunist som infekterar immunsupprimerade (som t ex aids-patienter), men också friska barn och äldre personer med normalt immunförsvar. Båda amöbaarter är nästan identiska och det är omöjligt att skilja på dem i ljusmikroskop. Acanthamoeba växer på agarplattor, vilket Balamuthia inte gör. De flesta fallen av balamuthiasis diagnostiseras post mortem genom immunhistologisk färgning av hjärnbiopsi med artspecifika antikroppar. Det enda fallet av hjärninfektion med ännu en amöba: Sappinia pedata från 2001, beskriver infektion utan granulomatös infiltration hos en immunkompetent person med en historia av sinusit strax innan hjärnsymtomen kom. Sappinia växer på agar och dess trofozoiter har två kärnor. Fallet diagnostiserades efter histopatologisk granskning av hjärnvävnad.
Litteraturhänvisningar
- Panjwani N. Pathogenesis of acanthamoeba keratitis. Ocul Surf. 2010, 8(2):70-9.
- Dart JK, Saw VP, Kilvington S. Acanthamoeba keratitis: diagnosis and treatment update 2009. Am J Ophthalmol. 2009, 148(4):487-499.
- Foulks GN. Acanthamoeba keratitis and contact lens wear: static or increasing problem? Eye Contact Lens. 2007, 33: 412-4; discussion 424-5.
- Khan NA. Acanthamoeba: biology and increasing importance in human health. FEMS Microbiol Rev. 2006, 30(4):564-95.
- Nilsson SE, Montan PG. The hospitalized cases of contact lens induced keratitis in Sweden and their relation to lens type and wear schedule: results of a three-year retrospective study. CLAO J 1994;20:97–101.