Balamuthia mandrillaris
Huvudartikel, publicerad augusti 2011.
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Balamuthia mandrillaris[redigera]
Smittämne[redigera]
Balamuthia är en relativt nyupptäckt opportunistisk patogen tillhörande gruppen frilevande amöbor. Parasiten är besläktad med Acanthamoeba spp. och ger upphov till hjärninfektion (Balamuthia-granulomatous encephalitis, BGE) som påminner om granulomatös amöbaencefalit (GAE) orsakad av Acanthamoeba.
Livscykel[redigera]
Balamuthias livscykel består av två stadier: en cyst- och en trofozoitform. Cystorna varierar i storlek från 13 till 30 µm, är runda och omgivna med väggar bestående av tre lager. Trofozoiterna är 15 till 60 µm, har oregelbundna pseudopodier och en stor kärna som kan innehålla flera nukleoler.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Balamuthia kan orsaka både hudinfektion och en sällsynt hjärninfektion med hög dödlighet (mer än 98 % av de diagnosticerade patienterna dör). BGE är en kronisk sjukdom som utvecklas under 3 månader till 2 år. Både cystor och trofozoiter betraktas som infektiösa. Smittan överförs genom inandning eller genom att skadad hud kommer i kontakt med kontaminerad jord. Kroniskt sjuka med diabetes, cancer eller hiv samt transplanterade eller steroid-behandlade patienter är speciellt mottagliga för Balamuthia-infektion. Oftast är det personer under 15 år eller över 60 år som drabbas. Förändringar i hjärnan består av granulomatös infiltration, nekros, blödningar och ödem. Ansamlingar av amöbor ses runt hjärnans blodkärl. Både trofozoiter och cystor finns i vävnaden.
Epidemiologi[redigera]
B. mandrillaris förekommer i jord, damm och möjligen i vatten. Patogena egenskaper hos Balamuthia beskrevs relativt sent i samband med att parasiten upptäcktes i en aphjärna 1986. Beskrivning av det första humana fallet av hjärninfektion (BGE) kom 1991 och det finns nu drygt hundra fall beskrivna i världen. BGE kan också påvisas hos djur, t.ex. hundar, får, hästar och framförallt apor. Det finns dock inga bevis för att BGE är en zoonos och att djur fungerar som reservoarer för humana infektioner. Skadad hud som kommer i kontakt med jord eller kompost är en känd riskfaktor. Det finns inget bevisat samband mellan kontakt med kontaminerat vatten och infektion. Enstaka fall av transplantationsöverförd infektion finns beskrivna.
Provtagning och transport[redigera]
Provmaterial[redigera]
Formalinfixerad hjärnbiopsi
Provtagningsföreskrifter[redigera]
Analysen görs inte i Sverige. Provtagning bör föregås av telefonsamtal med Folkhälsomyndigheten för förmedling av kontakt med annat laboratorium.
Förvaring/transport[redigera]
Provmaterialet kan förvaras i kylskåpstemperatur.
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Laboratoriediagnostik av Balamuthia-infektion görs bara vid specialiserade laboratorier som CDC, Atlanta, USA [1] Postmortem diagnostik görs oftast genom att påvisa parasiter i hjärnvävnad tagen vid obduktion.
Referensmetod[redigera]
Vävnadssnitt färgat med hematoxylin-eosin för påvisning av trofozoiter och cystor.
Immunohistologisk färgning av vävnad med art-specifika antikroppar.
Avläsningskriterier[redigera]
Morfologisk identifiering av parasiter i vävnader kräver en mycket erfaren mikroskopist. Både cystor och trofozoiter av Balamuthia liknar Acanthamoeba och det är inte möjligt att särskilja de två arterna i ljusmikroskop. Reaktion med Balamuthia-specifika antikroppar i immunhistologisk färgning möjliggör artbestämning.
Kvalitetssäkring[redigera]
Identifering av Balamuthia ingår inte i UK-NEQAS-utskick.
Övriga diagnostiska metoder[redigera]
PCR-baserade metoder för påvisning av Balamuthia-DNA finns men är inte utvärderade som diagnostiska metoder.
Laboratorierapportering[redigera]
B. mandrillaris-infektion är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar[redigera]
- Center for Disease Control and Prevention (CDC). Balamuthia mandrillaris transmitted through organ transplantation-Mississippi 2009. Morb Mort Weekly 2010; 59(36):1165-1170.
- Matin A, Siddiqui R, Jayasekera S, Khan NA. Increasing importance of Balamuthia mandrillaris. Clin Microbiol Rev 2008; 21(3): 435-448.
- Schuster FL, Visvesvara GS. Free-living amoebae as opportunistic and non-opportunistic pathogens of humans and animals. Int J Parasitol. 2004; 34:1001-1027.