Skillnad mellan versioner av "Babesia spp."

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
 
(43 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
'''Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.'''
+
'''Huvudartikel''', publicerad augusti 2011.  
 
-----------
 
-----------
 
''Till innehållsförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]
 
''Till innehållsförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]
---------
+
-----
 +
 
 
==''Babesia'' spp.==
 
==''Babesia'' spp.==
 
===Smittämne===
 
===Smittämne===
''Babesia'' är en encellig, obligatorisk, vektorburen parasit besläktad med [[malaria]] (''Plasmodium'' spp.), som liksom malaria parasiter, invaderar röda blodkroppar. Det finns drygt 100 olika ''Babesia''-arter som kan infektera vilda och tama djur samt fåglar. Sju ''Babesia''-arter kan infektera människor: ''B. microti'' (parasit hos gnagare) och ''B. divergens'' (parasit hos boskap) orsakar de flesta humana fall av babesios. Parasiten sprids med fästingar.
+
 
 +
''Babesia'' är en vektorburen protozo som i likhet med [[Plasmodium species (Malaria)|malaria]] invaderar röda blodkroppar. Sju av de drygt 100 ''Babesia''-arter, som finns beskrivna, kan infektera människa. De flesta humana fall orsakas av ''B. microti'' (parasit hos gnagare) eller ''B. divergens'' (parasit hos boskap). Parasiten sprids med fästingar.
 +
 
 
===Livscykel===
 
===Livscykel===
''Babesia''-livscykeln kräver två värdar: en fästing (definitivvärd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd) för att parasiten skall kunna föröka sig och utvecklas. Fästingar tar upp parasiter med blod från ett infekterat djur. Utveckling av den sexuella delen av livscykel sker i spindeldjurens tarmkanal. Parasiter vandrar sedan till salivkörtlar, omvandlas till sporoblaster och förblir vilande. Vid nästa blod intag aktiveras parasitens utveckling till sporozoiter- det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiter deponeras inne i huden av det bitna djuret vid nästa bett. Utveckling av ''Babesia'' i den asexuella delen av livscykeln fortsätter i mellanvärdens röda blodkroppar.  
+
Livscykeln för ''Babesia'' kräver två värdar: en fästing (definitiv värd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd). Fästingar får i sig parasiter via blodmål från infekterade djur. Den sexuella delen av livscykeln sker i fästingens tarmkanal. I salivkörtlarna omvandlas parasiter till sporoblaster och övergår därefter till ett vilostadium. I samband med nästa blodmål aktiveras utvecklingen till sporozoiter det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiterna deponeras inne i huden vid nästa bett. Den asexuella utvecklingen sker i mellanvärdens röda blodkroppar.[http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/HTML/Babesiosis.htm]
[http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/HTML/Babesiosis.htm]
+
 
 
===Symtomoch klinisk bild===
 
===Symtomoch klinisk bild===
Babesios, eller piroplasmos, är en malaria-liknande sjukdom med influensaliknande symtomen som debuterar 1 till 6 veckor efter infektion. Symtom omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot beroende på sönderfall av röda blodkroppar. Personer som saknar fungerande mjälte utvecklar en allvarlig sjukdom med hög feber och njursvikt, som kan få ibland dödligt förlöp. En till 2 % av röda blodkroppar är infekterade hos de flesta patienter med mild infektion; i svåra fall upp till 10 % av erytrocyter kan innehålla parasiter. Parasitemi hos patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan vara så hög som 85 %. 
 
===Epidemiologi===   
 
Babesios är vanligt förekommande bland boskap och vilda djur från hela världen. Human babesios är en sällsynt, framväxande zoonos rapporterad från olika länder. Humaninfektion beskrevs för första gången 1957 hos en splenektomerad djuruppfödare. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav drygt 30 fall från Europa. De flesta infektioner rapporteras från USA. Trots att ''Babesia'' delar både vektorer och reservoarer med ''Borrelia'', förekommer human babesios som isolerade öar inom ''Borrelia'' endemiska områden i USA. ''B. divergens'' orsakar infektioner i Europa och det är i stort sett personer som saknar fungerande mjälte som drabbas av sjukdomen. ''B. microti'' ansvarar för de flesta sjukdomsfall i USA. Patienterna drabbas av ''B. microti'' oberoende av mjältstatus. Reservoar för smittan är framför allt smågnagare (USA) och hjortdjur samt tamboskap (Europa, Sverige). Två fall av babesios har rapporterats ifrån Sverige och i båda fallen var orsaken ''B. divergens''. Sjukdomen sprids i Europa via den vanliga fästingen (''Ixodes ricinus''). Spridning mellan människor är möjligt genom blodtransfusion (transfusion transmitted babesiosis-TTB) eftersom parasiter överlever i röda blodkroppar upp till 35 dagar i sparade blodenheter; ca 70 fall av TTB finns noterade, de flesta i USA som rapporterar under senare tid ca 10 TTB fall/år. Enstaka fall av kongenital babesios finns också rapporterade. Inkubationstiden varierar men har angetts till mellan en vecka och tolv månader.
 
===Provtagning och transport===
 
====Provmaterial====
 
Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi skall göras inom 6 timmar
 
  
Serum   
+
Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1 till 6 veckor efter smittotillfället. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot. Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom, med hög feber och njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna innehålla parasiter medan lägre halter ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %.
====Provtagningsföreskrifter====
+
 
 +
===Epidemiologi===               
 +
 
 +
Babesios är vanligt över hela världen bland boskap och vilda djur. Human babesios är en sällsynt, men ökande zoonos. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav de flesta från USA och betydligt färre från Europa inklusive Sverige. Det är oklart hur många ''Babesia''-fall som förekommer i tropikerna, särskilt i länder med hög förekomst av malaria, då dessa två parasiter kan uppvisa liknande symtom- och mikroskopibild. I Europa orsakas infektioner av ''B. divergens'' och det är i stort sett bara personer som saknar fungerande mjälte som drabbas, medan de flesta sjukdomsfall i USA orsakas av ''B. microti'', oberoende av mjältstatus. I USA är framför allt smågnagare reservoarer, till skillnad från Europa där reservoarerna är hjortdjur och tamboskap. I Europa sprids sjukdomen via den vanliga fästingen (''Ixodes ricinus''). Sjukdomen kan också överföras via blodtransfusion eftersom parasiterna kan överleva i röda blodkroppar upp till 35 dagar. De flesta fall av transfusionsöverförd smitta har rapporterats från USA. Enstaka fall av kongenital babesios finns också beskrivna.
 +
 
 +
==Provtagning och transport==
 +
===Provmaterial===
 +
*Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi bör göras inom 6 timmar
 +
 
 +
*Serum
 +
 
 +
===Provtagning===
 +
 
 +
se [[Provtagning och transport|provtagningsanvisningar]]
 +
 
 
==Laboratoriediagnostik==
 
==Laboratoriediagnostik==
 
===Allmänt===
 
===Allmänt===
Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi borde upprepas under flera dagar eftersom parasitemi kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte ''Babesia''-infektion.
+
 
 +
Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi bör upprepas under flera dagar eftersom parasitemin kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte ''Babesia''-infektion.
 +
 
 
===Referensmetodik===
 
===Referensmetodik===
Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tunnutstryk eller tjockdroppe efter [[Giemsa färgning]].  
+
Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tjock droppe och tunt utstryk efter Giemsa-färgning ([[PAR 09 Malariamikroskopi|PAR 09 ]]).
 +
 
 +
För bildmaterial se: [http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/html/ImageLibrary/A_Listing_il.htm]       
 
====Avläsningskriterier====
 
====Avläsningskriterier====
Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1-5 µm) finns intacellulärt i röda blodkroppar. Deras cytoplasma färgas blått och kromatin rött. Flera ringar kan finnas i en erytrocyt. Intracellulära parasit-tetrader i form av Maltesisk kors är patognomoniska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas.
+
 
 +
Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1–5 µm) intracellulärt i röda blodkroppar. Cytoplasman färgas blå och kan innehålla vakuoler; medan kromatinet färgas rött. Flera ringar kan finnas i en enda röd blodkropp. Intracellulära parasit-tetrader (malteserkors) är karakteristiska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas. Artbestämning av ''Babesia'' i humana prov med mikroskopi är svår på grund av polymorfism hos vissa arter.
 +
 
 
====Förväxlingsorganism====
 
====Förväxlingsorganism====
Intracellulära ringformer av ''Babesia'' påminer om ''Plasmodium falciparum'' men ''Babesia''-infekterade erytrocyter innehåller inte pigmentansamlingar (hemozoin).
+
 
Blodutstryk från patienter med hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan visa kärnrester som kan misstolkas som ''Babesia''-parasiter.
+
Intracellulära former av ''Babesia'' kan likna ''Plasmodium falciparum''-ringar men ''Babesia''-infekterade erytrocyter innehåller inte pigment (hemozoin). Blodutstryk från patienter med hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan innehålla kärnrester från omogna röda blodkroppar vilka kan misstolkas som ''Babesia''-parasiter.
 +
 
 
====Kvalitetssäkring====
 
====Kvalitetssäkring====
''Babesia'' spp. i blodutstryk sporadiskt ingår i UK-NEQAS utskick
+
''Babesia'' spp. i blodutstryk ingår sporadiskt i UK-NEQAS utskick
 
====Svarsrutiner====
 
====Svarsrutiner====
 
Inga ''Babesia''-organismer påvisade
 
Inga ''Babesia''-organismer påvisade
  
 
''Babesia''-organismer påvisade
 
''Babesia''-organismer påvisade
 +
 
===Övriga diagnostiska metoder===
 
===Övriga diagnostiska metoder===
Påvisning av anti-''Babesia'' antikroppar med serologiska tester (t.ex. immunofluorescens).
+
 
PCR-baserade metoder för påvisning av parasit-DNA och differentialdiagnostik (malaria och icke-parasitiska artefakter).
+
*Påvisning av ''Babesia''-antikroppar med serologiska metoder (t.ex. immunfluorescenstest) används vid misstänkta fall med upprepad negativ mikroskopi (t.ex. mycket låga parasitemier hos icke immunnedsatta patienter). Serologi kan också användas för screening av blodgivare eller vid epidemiologiska studier. Antikroppsutvecklingen sker vanligtvis under den akuta fasen men hos patienter med ''B. divergens'' kan höga titrar påvisas någon vecka efter den första hemolytiska episoden. Korsreaktion observeras mellan vissa ''Babesia''-arter. Serologiska metoder finns endast tillgängliga i några referenslaboratorier.  
 +
*PCR-baserade metoder kan användas till artbestämning eller till differentialdiagnostik (vid malaria och svårtolkade artefakter) men är inte allmäntillgängliga.
 +
 
 
===Laboratorierapportering===
 
===Laboratorierapportering===
Sjukdomen är inte anmälningspliktig. Inträffade fall bör meddelas smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.
+
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Inträffade fall bör meddelas smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.
 +
 
 
==Litteraturhänvisningar==
 
==Litteraturhänvisningar==
*Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. 2008. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am. 22: 469-488.
+
 
*Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. 2008. Babesiosis: recent insights into an ancient disease. Int. J. Parasitol. 38: 1219-1237.
+
*Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S. Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop. Transfusion 2009;49: 2759-2771.  
*Krause P.J. 2000. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 11(3): 182-188.
+
*Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. Babesiosis: recent insights into an ancient disease. Int. J. Parasitol. 2008;38: 1219-1237.  
*Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S. 2009. Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop. Transfusion 49: 2759-2771.
+
*Krause P.J. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 2000;11(3): 182-188.  
-------
+
*Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am. 2008;22: 469-488.
 +
 
 
[[Kategori:Parasiter]]
 
[[Kategori:Parasiter]]
------------
 

Nuvarande version från 3 oktober 2012 kl. 12.36

Huvudartikel, publicerad augusti 2011.


Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Babesia spp.[redigera]

Smittämne[redigera]

Babesia är en vektorburen protozo som i likhet med malaria invaderar röda blodkroppar. Sju av de drygt 100 Babesia-arter, som finns beskrivna, kan infektera människa. De flesta humana fall orsakas av B. microti (parasit hos gnagare) eller B. divergens (parasit hos boskap). Parasiten sprids med fästingar.

Livscykel[redigera]

Livscykeln för Babesia kräver två värdar: en fästing (definitiv värd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd). Fästingar får i sig parasiter via blodmål från infekterade djur. Den sexuella delen av livscykeln sker i fästingens tarmkanal. I salivkörtlarna omvandlas parasiter till sporoblaster och övergår därefter till ett vilostadium. I samband med nästa blodmål aktiveras utvecklingen till sporozoiter – det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiterna deponeras inne i huden vid nästa bett. Den asexuella utvecklingen sker i mellanvärdens röda blodkroppar.[1]

Symtomoch klinisk bild[redigera]

Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1 till 6 veckor efter smittotillfället. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot. Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom, med hög feber och njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna innehålla parasiter medan lägre halter ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %.

Epidemiologi[redigera]

Babesios är vanligt över hela världen bland boskap och vilda djur. Human babesios är en sällsynt, men ökande zoonos. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav de flesta från USA och betydligt färre från Europa inklusive Sverige. Det är oklart hur många Babesia-fall som förekommer i tropikerna, särskilt i länder med hög förekomst av malaria, då dessa två parasiter kan uppvisa liknande symtom- och mikroskopibild. I Europa orsakas infektioner av B. divergens och det är i stort sett bara personer som saknar fungerande mjälte som drabbas, medan de flesta sjukdomsfall i USA orsakas av B. microti, oberoende av mjältstatus. I USA är framför allt smågnagare reservoarer, till skillnad från Europa där reservoarerna är hjortdjur och tamboskap. I Europa sprids sjukdomen via den vanliga fästingen (Ixodes ricinus). Sjukdomen kan också överföras via blodtransfusion eftersom parasiterna kan överleva i röda blodkroppar upp till 35 dagar. De flesta fall av transfusionsöverförd smitta har rapporterats från USA. Enstaka fall av kongenital babesios finns också beskrivna.

Provtagning och transport[redigera]

Provmaterial[redigera]

  • Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi bör göras inom 6 timmar
  • Serum

Provtagning[redigera]

se provtagningsanvisningar

Laboratoriediagnostik[redigera]

Allmänt[redigera]

Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi bör upprepas under flera dagar eftersom parasitemin kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte Babesia-infektion.

Referensmetodik[redigera]

Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tjock droppe och tunt utstryk efter Giemsa-färgning (PAR 09 ).

För bildmaterial se: [2]

Avläsningskriterier[redigera]

Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1–5 µm) intracellulärt i röda blodkroppar. Cytoplasman färgas blå och kan innehålla vakuoler; medan kromatinet färgas rött. Flera ringar kan finnas i en enda röd blodkropp. Intracellulära parasit-tetrader (malteserkors) är karakteristiska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas. Artbestämning av Babesia i humana prov med mikroskopi är svår på grund av polymorfism hos vissa arter.

Förväxlingsorganism[redigera]

Intracellulära former av Babesia kan likna Plasmodium falciparum-ringar men Babesia-infekterade erytrocyter innehåller inte pigment (hemozoin). Blodutstryk från patienter med hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan innehålla kärnrester från omogna röda blodkroppar vilka kan misstolkas som Babesia-parasiter.

Kvalitetssäkring[redigera]

Babesia spp. i blodutstryk ingår sporadiskt i UK-NEQAS utskick

Svarsrutiner[redigera]

Inga Babesia-organismer påvisade

Babesia-organismer påvisade

Övriga diagnostiska metoder[redigera]

  • Påvisning av Babesia-antikroppar med serologiska metoder (t.ex. immunfluorescenstest) används vid misstänkta fall med upprepad negativ mikroskopi (t.ex. mycket låga parasitemier hos icke immunnedsatta patienter). Serologi kan också användas för screening av blodgivare eller vid epidemiologiska studier. Antikroppsutvecklingen sker vanligtvis under den akuta fasen men hos patienter med B. divergens kan höga titrar påvisas någon vecka efter den första hemolytiska episoden. Korsreaktion observeras mellan vissa Babesia-arter. Serologiska metoder finns endast tillgängliga i några referenslaboratorier.
  • PCR-baserade metoder kan användas till artbestämning eller till differentialdiagnostik (vid malaria och svårtolkade artefakter) men är inte allmäntillgängliga.

Laboratorierapportering[redigera]

Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Inträffade fall bör meddelas smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.

Litteraturhänvisningar[redigera]

  • Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S. Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop. Transfusion 2009;49: 2759-2771.
  • Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. Babesiosis: recent insights into an ancient disease. Int. J. Parasitol. 2008;38: 1219-1237.
  • Krause P.J. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 2000;11(3): 182-188.
  • Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am. 2008;22: 469-488.