Brucella-laboratoriediagnostik

Artikel uppdaterad april 2012, innehållet är preliminärt i väntan på konsensusförfarande

---

Till huvudartikel Brucella

---

Laboratoriediagnostik av Brucella spp

Diagnosen brucellos kan verifieras med odling, nukleinsyrapåvisning och serologi. Odling är referensmetod. Serologi i sin nuvarande utformning har bedömts inte fylla kraven på standardisering.

För att odla ut prov med Brucella-misstanke krävs tillstånd från Arbetsmiljöverket, vilket i praktiken innebär att arbetet måste utföras i ett BSL3-laboratorium. Vid misstanke på växt av Brucella i en blododlingsflaska skall denna därför sändas till ett laboratorium som uppfyller dessa krav, t.ex. Folkhälsomyndigheten. Om utfallet blir negativt för Brucella sp bör laboratoriet efter enskild bedömning kunna ge alternativt taxonomiskt besked och göra ev. resistensbestämning.

Referensmetodik

• Referenssubstrat: Brucellabakterier växer på de flesta rutindiagnostiska substrat som blodagar, hematinagar och brucellaagar vid 37 °C i en miljö av 5 - 10 % CO₂.

De flesta moderna blododlingssystem indikerar växt av Brucella inom 5 dygn. Brucella är aerob och växer i princip bara i den aeroba flaskan. Vid särskild brucellamisstanke är förlängd odling upp till 28 dagar tillrådlig i negativa fall.

• Omhändertagande av prov med direktpåvisning med PCR (ej referensmetod) och odling beskrivs i artikeln Odling och nukleinsyrapåvisning vid misstanke om riskklass 3-bakterier i prov.

• Identifiering och minimikriterier: Brucella-kolonier på blod- och/eller hematinagar är små, olika stora och stafylokockliknande, ej hemolyserande. De är katalas- och oxidaspositiva, blekt gramnegativa små kockoida stavar.

Misstänkta kolonier på agarplattor sänds till Folkhälsomyndigheten för verifiering enligt ovan.

Artidentifiering avseende B. abortus utförs alltid, däremot artbestämms inte övriga Brucella spp rutinmässigt. på grund av hög kostnad och begränsat värde för behandlingen av patienten. Vid fynd av annan bakterie kan Folkhälsomyndigheten utföra artbestämning genom sekvensering av 16S rDNA, (i framtiden sannolikt också med MaldiTOF).

Övrig diagnostik

• Serologi: Den klassiska röragglutinationstesten-Widal- har ersatts av ELISA-metodik som är känsligare men mindre väl standardiserad.

Resistensutveckling och resistensbestämning

Vid behandling av brucellos måste hänsyn tas till bakteriens intracellulära överlevnad. I allmänhet väljs kombinationsterapi under lång tid. Tetracykliner, aminoglykosider, rifampicin och trimsulfa har alla använts med framgång.

Resistensbestämning rekommenderas ej.

Epidemiologisk typning

Att särskilja de olika biotyperna av Brucella kräver speciella antisera och substrat. Vid importfall eller vid konstaterad laboratorieinfektion ger denna information mycket lite epidemiologisk hjälp samtidigt som den är mycket kostsam. ”Artidentifiering” görs därför inte rutinmässigt.

Kvalitetskontroll

Kvaliteskontroller sker genom ringtester inom ramen för Forum för beredskapsdiagnostik via Quandhip som är ett Europeiskt laboratorienätverk för högpatogena bakterier och virus (koordineras av Robert Koch- Institut (RKI, Tyskland) och L. Spallanzani National Institute for Infectious Diseases (INMI), Italien).

• Referensstammar
  • B. abortus, NC00624-04,
  • B. melitensis, NC010094,
  • B. suis, NC010316.

Växt på använda substrat kontrolleras regelbundet.

Svarsrutiner

Växt av/Ingen växt av Brucella.