Skillnad mellan versioner av "Campylobacter"

Nuvarande version från 30 oktober 2012 kl. 10.29

Artikel uppdaterad april 2012. Innehåll preliminärt i väntan på konsensusförfarande

Huvudartikel

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

Campylobacter[redigera]

Smittämnet[redigera]

Campylobacter iakttogs och dokumenterades första gången i början på 1900-talet vid en undersökning av aborterade foster hos boskap och får, och beskrevs som en vibrioliknande bakterie. Först på 1980-talet blev Campylobacter en erkänd humanpatogen och idag är den i Sverige och i de flesta andra länder den vanligaste rapporterade orsaken till bakteriell gastroenterit. Campylobacter är smala komma-, S- eller skruvformade gramnegativa stavar (campylo grekiska för böjd och bacter för stav). De har ett korkskruvsliknande rörelsemönster och har en flagell i ena eller bägge ändarna. Vid suboptimala tillväxtförhållanden kan kockoida former förekomma. Bakterierna synes anpassade till överlevnad hos fåglar som har en kroppstemperatur på 43 °C. Genomets storlek är mindre än 2 megabaspar vilket motsvarar enbart 35 % av det hos E. coli, vilket kan förklara kravet på komplexa medier och oförmåga att fermentera kolhydrater. De är syrekänsliga och växer som bäst i en atmosfär med 5-10 % O₂ och 1-10 % CO₂. De tillväxer inte under 30 ºC och är känsliga för uttorkning. De har en förmåga att överleva länge i vatten, särskilt kallt, upp till flera månader. Möjligen har bakterien förmåga att överleva i amöbor och i biofilmer.

Genus Campylobacter inkluderar 17 species och sex subspecies, av vilka C. jejuni och C. coli är dominerande vid bakteriell diarrésjukdom hos människa. Fördelningen mellan arterna är då cirka 85/15. Andra species som återfinns hos djur men som också kan orsaka infektion hos människa är framförallt C. upsaliensis (gastroenterit, bakteriemi, ursprungligen från hund), C. fetus (bakteriemi, extraintestinala infektioner oftast av bovint ursprung), C. lari (gastroenterit, bakteriemi, UVI, ursprungligen från fiskmås), och C. hyointestinalis som ger proliferativ enterit hos svin.

Patogenes och patofysiologi[redigera]

Campylobacter har en låg kritisk infektionsdos (500 bakterier). Bakterien har i huvudsak följande virulensmekanismer: Flageller som möjliggör rörlighet är en viktig egenskap för att bakterien ska kunna penetrera mukuslagret till målcellerna i distala ileum och kolon. Flagellen kan också hjälpa till vid vidhäftningen av värdcellerna samt penetration av desamma. Campylobacter har en kapsel som består av variabla polysackarider. Kapseln är tillsammans med ett lipooligosackaridlager (LOS) också viktig för vidhäftning och invasion av epitelceller. Uttalad variabilitet i strukturerna på ytan tros vara en av orsakerna till bakteriens förmåga att undkomma värdcellens immunförsvar. Produktion av toxiner har också beskrivits men deras roll i patogenesen är fortfarande oklar. Infektionen orsakar akut inflammation i både tunntarm och tjocktarm. Invasion av värdcellerna och vävnadsdestruktion är huvudelement i patogenesen.

Symtom och klinisk bild[redigera]

Efter 2-5 dagars inkubationstid uppträder symtom med feber uttalad buksmärta och ofta blodig diarré. Vita blodkroppar i feces återfinns hos mer än 75 % och blod i mer än 50 %. Diffus inflammation i kolon ses vid sigmoideoskopi. De flesta sjukdomsfallen läker spontant inom en vecka men i 20 % kvarstår symtom 1-3 veckor. Komplikationer i bukhålan kan uppstå efter lokal spridning.

Ibland sker spridning till blod (1,5/1000 tarminfektioner) med systeminfektion. Intressant är att Campylobacter-infektion kan orsaka Guillain-Barrés syndrom (GB-syndrom) - ett akut neurologiskt tillstånd med demyelinisering av de perifera nerverna. Strukturen hos bakteriens lipooligosackaridlager (LOS) liknar neuronala gangliosider hos människa. Detta tros vara en av orsakerna till autoimmuna komplikationer som GB-syndrom. Cirka 1/ 1000 infekterade drabbas av GB-syndrom eller varianten Miller-Fishers syndrom. C. fetus ses huvudsakligen vid extraintestinala infektioner och bakteriemi hos immundefekta.

Epidemiologi[redigera]

Det finns olika reservoarer såsom vatten, fåglar (både vilda och för livsmedelsproduktion), för bakterierna som kan utgöra källa för campylobacterinfektioner hos människa. Sjukdomen betraktas som en zoonos. Den absolut vanligaste rapporterade orsaken till smitta är via kyckling. Hos fågel koloniserar Campylobacter tarmarna i mycket höga tal (upp till $10^{1}$ $^{0}$ CFU per gram tarminnehåll). Opastöriserad mjölk är också orsak till smitta och flera stora vattenburna utbrott med över tusen personer drabbade har rapporterats i Sverige.

Följ länken för detaljerad beskrivning

Prevention[redigera]

Allmän god hygien är hörnsten för förebyggande av smitta. Livsmedel, exempelvis kyckling, annan fågel, får- och fläskkött bör alltid tillagas så att hela köttet uppnår minst +65°C. Rinnande vatten i bäckar och älvar kan vara smittförande, varför man bör undvika att dricka sådant. Många utbrott har härletts till opastöriserad mjölk.

Vaccin mot Campylobacter saknas.

Provtagning[redigera]

Följ länken för detaljerade anvisningar

Laboratoriediagnostik[redigera]

Följ länken för detaljerad beskrivning

Resistensutveckling och resistensbestämning[redigera]

Resistensbestämning utförs inte rutinmässigt men kan rekommenderas periodvis för epidemiologisk uppföljning av resistensutveckling. Förstahandspreparat vid behandling har länge varit erytromycin. C. jejuni är känslig i >95 % medan Campylobacter coli kan visa resistens i >80 %. Kinoloner är behandlingsalternativ, men rapporter om ökande resistens inger oro. I en gemensam rapport från ECDC och EFSA ^[1] finns data om resistens hos Campylobacter från 13 Europeiska länder. Resistens mot ampicillin, ciprofloxacin, nalidixinsyra och tetracyklin var hög medan resistens mot erytromycin var på en förhållandevis låg nivå, 1,7 %. De flesta campylobacterisolat är resistenta mot penicilliner och cefalosporiner.

Epidemiologisk typning[redigera]

I vissa situationer kan det vara värdefullt att fastställa det epidemiologiska sambandet mellan olika Campylobacter-isolat. Campylobacter typas idag nästan uteslutande med molekylära metoder: De vanligaste metoderna är PFGE (pulsfältsgelekrofores) och MLST (Multi Locus Sequence Typing). PFGE är den känsligaste av de två metoderna och är den metod som lämpar sig bäst i exempelvis en smittspårningssituation. Det är en stor genetisk diversitet inom species och dessutom är bakterien naturligt genetiskt kompetent, vilket innebär att bakterien lätt kan ta upp DNA från sin omgivning. Därvid sker lätt en rekombination mellan stammar som ökar evolutionshastighet av den genetiska diversiteten. Vid kartläggning av uppkomna nya kloner eller vid källattributions-studier (kartläggning av ursprungsreservoir och smittvägar som verktyg för riktade åtgärder) lämpar sig MLST bättre då denna teknik inte är lika diskriminerande som PFGE.

Kvalitetskontroll/Detektionsgräns[redigera]

Det har liksom för Salmonella och Shigella ansetts angeläget att definiera ett gränsvärde för detektion vid primärisolering. Utifrån resultat av utsända provpaneler under 1990-talet via SMI till landets kliniskt mikrobiologiska laboratorier kunde en rimlig detektionsgräns på 10 $^{3}$ CFU/mL sättas för Campylobacter, vilket är densamma som för Salmonella och Shigella. Angivna värden är en lämplig utgångspunkt för harmonisering och substratkontroll, och kan komma att användas i framtida paneler, exempelvis via Equalis.

Filtreringsmetoden är något okänsligare med en detektionsgräns kring 10 $^{5}$ CFU/mL.

Referensstammar för substratkontroll vid varje gjutning
- C. jejuni CCUG 11284A, god växt E. coli CCUG 17620, hämmad helt eller delvis
Vid lotkontroll dessutom
- C. coli CCUG 11283 god växt
För kontroll av odlingsförfarandet används
- C. jejuni CCUG 11284A
För identifiering dessutom C. lari CCUG 23947, C. upsaliensis CCUG 19559

Svarsrutiner[redigera]

Fynd av bakterier som odlingsmässigt, morfologiskt och biokemiskt överensstämmer med Campylobacter jejuni/coli besvaras "Växt av Campylobacter jejuni/coli".

Första gången en stam isoleras indikeras att fynd av Campylobacter jejuni/coli är anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen.

Laboratorierapportering[redigera]

Infektion med Campylobacter är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen (2004:168) som allmänfarlig sjukdom enligt gällande falldefinion (Campylobacterinfektion).

Referensfunktioner[redigera]

Ej beslutade

REFERENSER[redigera]

Hutchinson, D. N., and F. J. Bolton. Improved blood free selective medium for the isolation of Campylobacter jejuni from faecal specimens. J Clin Pathol 1984;37:956-957.
Britta Loré. Odling av Campylobacter med olika metoder för mikroaerofil miljö. Personligt meddelande.
Mishu B., M. J. Blaser. Campylobacter jejuni and the expanding spectrum of related infections. Clin Infect Dis 1995;20:1092-1099.
Ng, L.-K., D. E. Taylor, and M. E. Stiles. Characterization of freshly isolated Campylobacter coli strains and suitability of selective media for their growth. J Clin Microbiol 1988;26:518-523
Sjögren N., G.-B. Lindblom, B. Kaijser. Norfloxacin resistance in Campylobacter jejuni and Campylobacter coli isolates from Swedish patients. J Antimicrobial Chemother 1997;40:257-261.
· Wang, W.-L. L., L. B Reller, B. Smallwood , N. W. Luechtefeld, and M. J. Blaser. Evaluation of transport media for Campylobacter jejuni in human fecal specimens. J Clin Microbiol 1983;18:803-807.
Young, K. T., Davis L. M. and DiRita V. J. Campylobacter jejuni: molecular biology and pathogenesis. Nat. Rev Microbiol. 2007:5(9):665-679.

Weblänk[redigera]

↑ The European Union Summary Report on antimicrobial resistance in zoonotic and indicator bacteria from humans, animals and food in 2010

[1] The European Union Summary Report on antimicrobial resistance in zoonotic and indicator bacteria from humans, animals and food in 2010

[1]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]]
+'''Artikel uppdaterad april 2012. Innehåll preliminärt i väntan på konsensusförfarande'''
+----
+'''Huvudartikel'''
 ----
-== ''Campylobacter'' ==
+Till innehållsförteckningen för ''[[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]]''
-=== Smittämnet ===
+och
-''Campylobacter'' är smala komma-, S- eller skruvformade gramnegativa stavar (''campylo'' grekiska för böjd och ''bacter'' för stav). De är rörliga med en enstaka polär flagell i ena eller bägge ändarna. Bakterierna synes anpassade till överlevnad hos fåglar som har en kroppstemperatur på 43 oC. Genomets storlek är bara 35 % av det hos '' [[E. coli]] '', vilket kan förklara kravet på komplexa medier och oförmåga att fermentera kolhydrater. Metabolismen kräver vanligen mikroaeroba förhållanden.
+''[[Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar]]''
+----
-Genus ''Campylobacter'' inkluderar 18 species och subspecies, av vilka ''C. jejuni'' och ''C. coli'' är helt dominerande vid diarrésjukdom hos människa med en ungefärlig fördelning 85/15. Andra species som återfinns hos djur men som också kan orsaka infektion hos människa är framförallt ''C. upsaliensis'' (gastroenterit, bakteriemi, ursprungligen från hund), ''C. fetus'' (bakteriemi, extraintestinala in-fektioner oftast av bovint ursprung), ''C. lari'' (gastroenterit, bakteriemi, UVI, ursprungligen från fiskmås), och ''C. hyointestinalis'' som ger proliferativ enterit hos svin.
+==''Campylobacter''==
+===Smittämnet===
-=== Patogenes och patofysiologi ===
+''Campylobacter'' iakttogs och  dokumenterades första gången i början på 1900-talet vid en undersökning av aborterade foster hos boskap och får, och beskrevs som en vibrioliknande bakterie. Först på 1980-talet blev ''Campylobacter'' en erkänd humanpatogen och idag är den i Sverige och i de flesta andra länder den vanligaste rapporterade orsaken till bakteriell gastroenterit. ''Campylobacter'' är smala komma-, S- eller skruvformade gramnegativa stavar (''campylo'' grekiska för böjd och ''bacter'' för stav). De har ett korkskruvsliknande rörelsemönster och har en flagell i ena eller bägge ändarna. Vid suboptimala tillväxtförhållanden kan kockoida former förekomma. Bakterierna synes anpassade till överlevnad hos fåglar som har en kroppstemperatur på 43 °C. Genomets storlek är mindre än 2 megabaspar vilket motsvarar enbart 35 % av det hos ''E. coli'', vilket kan förklara kravet på komplexa medier och oförmåga att fermentera kolhydrater. De är syrekänsliga och växer som bäst i en atmosfär med 5-10 % O<sub>2</sub> och 1-10 % CO<sub>2</sub>. De tillväxer inte under 30 ºC och är känsliga för uttorkning. De har en förmåga att överleva länge i vatten, särskilt kallt, upp till flera månader. Möjligen har bakterien förmåga att överleva i amöbor  och i biofilmer.
-Frivilligförsök har visat att infektionsdosen är högre än för Shigella. Intag av 800-106 bakterier orsakar symtom hos 10-50 % av försökspersonerna.
-I analogi med andra tarmpatogener har i huvudsak följande virulensmekanismer diskuterats:
-*Rörlighet är en viktig egenskap som för bakterien till målcellerna i distala ileum och kolon och även understödjer penetration av dessa.
-*Vidhäftning är väsentligt för kolonisation och efterföljande invasion av vävnaden.
-*Många olika toxiner har beskrivits dock utan att säkra samband med virulens etablerats.
-Infektionen orsakar akut inflammation i både tunntarm och tjocktarm. Invasion av värdcellerna och vävnadsdestruktion är huvudelement i patogenesen.
-=== Symtom och klinisk bild ===
-Efter 2-5 dagars inkubationstid uppträder symtom med feber uttalad buksmärta och ofta blodig diarré. Vita blodkroppar i feces återfinns hos mer än 75 % och blod i mer än 50 %. Diffus inflammation i kolon ses vid sigmoideoskopi.
+Genus ''Campylobacter'' inkluderar 17 species och sex subspecies, av vilka ''C. jejuni'' och ''C. coli'' är dominerande vid bakteriell diarrésjukdom hos människa. Fördelningen mellan arterna är då cirka 85/15. Andra species som återfinns hos djur men som också kan orsaka infektion hos människa är framförallt ''C. upsaliensis'' (gastroenterit, bakteriemi, ursprungligen från hund), ''C. fetus'' (bakteriemi, extraintestinala infektioner oftast av bovint ursprung), ''C. lari'' (gastroenterit, bakteriemi, UVI, ursprungligen från fiskmås), och ''C. hyointestinalis'' som ger proliferativ enterit hos svin.
-De flesta sjukdomsfall läker spontant inom en vecka men i 20 % kvarstår symtom 1-3 veckor. Komplikationer i bukhålan uppträder efter lokal spridning.
+===Patogenes och patofysiologi===
+''Campylobacter'' har en låg kritisk infektionsdos (500 bakterier). Bakterien har i huvudsak följande virulensmekanismer: Flageller som möjliggör rörlighet är en viktig egenskap för att bakterien ska kunna penetrera  mukuslagret till målcellerna i distala ileum och kolon. Flagellen kan också hjälpa till vid vidhäftningen av värdcellerna samt penetration av desamma. ''Campylobacter'' har en kapsel som består av variabla polysackarider. Kapseln är tillsammans med ett lipooligosackaridlager (LOS) också viktig för vidhäftning och invasion av epitelceller. Uttalad variabilitet i strukturerna på ytan tros vara en av orsakerna till bakteriens förmåga att undkomma värdcellens immunförsvar. Produktion av toxiner har också beskrivits men deras roll i patogenesen är fortfarande oklar.
+Infektionen orsakar akut inflammation i både tunntarm och tjocktarm. Invasion av värdcellerna och vävnadsdestruktion är huvudelement i patogenesen.
-Ibland sker spridning till blod (1,5 på 1000 tarminfektioner) med systeminfektion. Intressant är att ''Campylobacter''-infektion, särskilt serotyp O:19, i 20 %-40 % föregår [[Guillain-Barrés]] syndrom - ett akut neurologiskt tillstånd med de-myelinisering av de perifera nerverna.
+===Symtom och klinisk bild ===
+Efter 2-5 dagars inkubationstid uppträder symtom med feber uttalad buksmärta och ofta blodig diarré. Vita blodkroppar i feces återfinns hos mer än 75 % och blod i mer än 50 %. Diffus inflammation i kolon ses vid sigmoideoskopi. De flesta sjukdomsfallen läker spontant inom en vecka men i 20 % kvarstår symtom 1-3 veckor. Komplikationer i bukhålan kan uppstå efter lokal spridning.
-Vid större utbrott har det visats att ca 25 % av de odlingspositiva kan vara helt utan symtom.
+Ibland sker spridning till blod (1,5/1000 tarminfektioner) med systeminfektion. Intressant är att ''Campylobacter''-infektion kan orsaka Guillain-Barrés syndrom (GB-syndrom) - ett akut neurologiskt tillstånd med demyelinisering av de perifera nerverna. Strukturen hos bakteriens lipooligosackaridlager (LOS) liknar neuronala gangliosider hos människa. Detta tros vara en av orsakerna till autoimmuna komplikationer som GB-syndrom. Cirka 1/ 1000 infekterade drabbas av GB-syndrom eller varianten  Miller-Fishers syndrom.
+C. fetus ses huvudsakligen vid extraintestinala infektioner och bakteriemi hos immundefekta.
+===Epidemiologi===
+Det finns olika reservoarer såsom vatten, fåglar (både vilda och för livsmedelsproduktion), för bakterierna som kan utgöra källa för campylobacterinfektioner hos människa. Sjukdomen betraktas som en zoonos. Den absolut vanligaste rapporterade orsaken till smitta är via kyckling. Hos fågel koloniserar ''Campylobacter'' tarmarna i mycket höga tal (upp till <math>10^1</math><math>^0</math> CFU per gram tarminnehåll). Opastöriserad mjölk är också orsak till smitta och flera stora vattenburna utbrott med över tusen personer drabbade har rapporterats i Sverige.
-''C. fetus'' ses huvudsakligen vid extraintestinala infektioner och bakteriemi hos immundefekta.
+[[Speciell epidemiologi-infektioner i mage och tarm|Följ länken för detaljerad beskrivning]]
+===Prevention===
+Allmän god hygien är hörnsten för förebyggande av smitta. Livsmedel, exempelvis kyckling, annan fågel, får- och fläskkött bör alltid tillagas så att hela köttet uppnår minst +65°C. Rinnande vatten i bäckar och älvar kan vara smittförande, varför man bör undvika att dricka sådant. Många utbrott har härletts till opastöriserad mjölk.
+Vaccin  mot ''Campylobacter'' saknas.
 == Provtagning ==
-[[Följ länken för detaljerade anvisningar]]
+[[Infektioner i mag-tarmkanalen-provtagning och transport|Följ länken för detaljerade anvisningar]]
 == Laboratoriediagnostik ==
@@ Rad 46: / Rad 43: @@
 [[Campylobacter-laboratoriediagnostik|Följ länken för detaljerad beskrivning]]
-=== Allmänt ===
+===Resistensutveckling och resistensbestämning===
+Resistensbestämning utförs inte rutinmässigt men kan rekommenderas periodvis för epidemiologisk uppföljning av resistensutveckling. Förstahandspreparat vid behandling har länge varit erytromycin. C. jejuni är känslig i >95 % medan Campylobacter coli kan visa resistens i >80 %. Kinoloner är behandlingsalternativ, men rapporter om ökande resistens inger oro. I en gemensam rapport från ECDC och EFSA <Ref>[http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/doc/2598.pdf The European Union Summary Report on antimicrobial resistance in zoonotic and indicator bacteria from humans, animals and food in 2010]</Ref> finns data om resistens hos Campylobacter från 13 Europeiska länder. Resistens mot ampicillin, ciprofloxacin, nalidixinsyra och tetracyklin var hög medan resistens mot erytromycin var på en förhållandevis låg nivå, 1,7 %. De flesta campylobacterisolat är resistenta mot penicilliner och cefalosporiner.
+===Epidemiologisk typning===
+I vissa situationer kan det vara värdefullt att fastställa det epidemiologiska sambandet mellan olika ''Campylobacter''-isolat. ''Campylobacter'' typas idag nästan uteslutande med molekylära metoder: De vanligaste metoderna är PFGE (pulsfältsgelekrofores) och MLST (Multi Locus Sequence Typing). PFGE är den känsligaste av de två metoderna och är den metod som lämpar sig bäst i exempelvis en smittspårningssituation. Det är en stor genetisk diversitet inom species och dessutom är bakterien naturligt genetiskt kompetent, vilket innebär att bakterien lätt kan ta upp DNA från sin omgivning. Därvid sker lätt en rekombination mellan stammar som ökar evolutionshastighet av den genetiska diversiteten. Vid  kartläggning av  uppkomna nya kloner eller vid källattributions-studier (kartläggning av ursprungsreservoir och smittvägar som verktyg för riktade åtgärder) lämpar sig MLST bättre då denna teknik inte är lika diskriminerande som PFGE.
-Eftersom ''Campylobacter'' växer långsammare än annan tarmflora krävs selektiva medier innehållande antibiotika.
+==Kvalitetskontroll/Detektionsgräns==
+Det har liksom för ''Salmonella'' och ''Shigella'' ansetts angeläget att definiera ett gränsvärde för detektion vid primärisolering. Utifrån resultat av utsända provpaneler under 1990-talet via SMI till landets kliniskt mikrobiologiska laboratorier kunde en rimlig detektionsgräns på 10<math>^3</math> CFU/mL sättas för ''Campylobacter'', vilket är densamma som för ''Salmonella'' och ''Shigella''. Angivna värden är en lämplig utgångspunkt för harmonisering och substratkontroll, och kan komma att användas i framtida paneler, exempelvis via Equalis.
-De ''Campylobacter''-arter som är vanligast hos människa växer bäst vid 42 oC i mikroaerofil miljö bestående av 3 %-15 % O2 och 1-10 % CO2. Inga otvetydigt kostnadseffektiva anrikningsförfaranden har beskrivits.
+Filtreringsmetoden är något okänsligare med en detektionsgräns kring 10<math>^5</math> CFU/mL.
-Vissa species som ''C. upsaliensis'' är känsliga för antibiotika som ingår i de selektiva medierna. För isolering av sådana förordas filtreringsmetodik. ''Campylobacter'' passerar genom filter med porstorlek 0,45-0,65 m, till skillnad från de flesta andra tarmbakterier.
+*Referensstammar för substratkontroll vid varje gjutning
+**''C. jejuni'' CCUG 11284A, god växt ''E. coli'' CCUG 17620, hämmad helt eller delvis
-Beskriven referensmetodik inriktas i första hand på diagnostik av ''C. jejuni/coli'' som är vanligast i Sverige.
+*Vid lotkontroll dessutom
+**''C. coli'' CCUG 11283 god växt
-Som ett komplement beskrivs också referensmetodik för andra species som framkallar diarré hos människa.
+*För kontroll av odlingsförfarandet används
+**''C. jejuni'' CCUG 11284A
+*För identifiering dessutom ''C. lari'' CCUG 23947, ''C. upsaliensis'' CCUG 19559
-=== ''Campylobacter jejuni/coli'' ===
-Referensmetodik
-Referenssubstrat
-Blodfri selektiv campylobacteragar [Bilaga 1.1.8]. Substratets selektivitet beror på tillsats av antibiotika (cefoperazone 32 mg/L, amfotericin B 10 mg/L) och deoxycholat vilka hämmar de flesta grampositiva bakterier och även de flesta av tarmens gramnegativa bakterier. En tillsats av kristallviolett hämmar gramposi¬tiva bakterier och jäst. Substratet har validerats mot blodhaltig campylobacter¬agar och befunnits ge likvärdiga resultat till ett lägre pris. Andra antibiotika¬kombinationer innehållande cefalotin kan hämma Campylobacter och bör därför undvikas.
-Ursprungligt substrat enl. Skirrow beskrivs i Bilaga 1.1.9.
-Isolering: Campylobacter jejuni/coli
+==Svarsrutiner==
-Provmaterial stryks ut på campylobacteragar och sekundärstryk görs med steril ögla. Inkubera plattan mikroaerofilt 42 oC i 2 dygn (optimal växt i en atmosfär som innehåller 7 % O2 d.v.s. ca 1/3 av normal syrespänning och 10 % CO2, res-ten N2). Lämplig atmosfär kan uppnås genom att evakuera en anaerobklocka utan katalysator till 1/3 och ersätta med en koldioxid-kvävgas blandning eller med hjälp av kommersiella gasgenererande kits. En studie utförd vid lasarettet i Falun gav vid handen att fler Campylobacter isolerades med Anoxomatutrust-ning än med klockor och Campy Pak.
+Fynd av bakterier som odlingsmässigt, morfologiskt och biokemiskt överensstämmer med ''Campylobacter jejuni/coli'' besvaras "Växt av Campylobacter jejuni/coli".
-Avläsning sker efter 1 och 2 dygn.
-Misstänkta kolonier är vanligen genomskinliga, grå till metallglänsande; ibland med ett karakteristiskt utflytande/svärmande växtsätt och ibland små och top-piga. I de fall enskilda kolonier bildats har de ojämna och utflytande kanter.
-B. Andra Campylobacter species
-Referensmetodik
-Referenssubstrat
-Blodfri campylobacteragar utan antibiotika.
-Isolering
-C. upsaliensis växer bra vid 42 oC men hämmas av antibiotika.
-C. fetus växer dåligt vid 42 C. Vid särskild misstanke odlas provet vid 37 C.
-C. hyointestinalis är beroende av H2 för växt.
-C. lari förväntas växa under samma betingelser som C. jejuni/coli.
-Vid filtrering rekommenderas cellulosaacetat-membranfilter med 0,65 m por-storlek. Filtret placeras på antibiotikafritt medium. 10-15 droppar feces-suspension placeras på filtret och plattan inkuberas i 37 oC en timme, varefter filtret tas bort och plattan reinkube¬ras i mikroaerofil miljö innehållande 7 % O2, 10 % CO2 och 6 % vätgas balanse¬rat med N2 i 37 oC.
-Avläs efter 1 och 2 dygn
-Identifiering och minimikriterier
-Säkrast skiljs species åt med molekylärgenetisk metodik. Verifiering av genus Campylobacter kan göras med användning av flaA genen i PCR. För identifie-ring till speciesnivå utnyttjas 16S rRNA analys [Fig. 13].
+Första gången en stam isoleras indikeras att fynd av ''Campylobacter jejuni/coli'' är anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen.
-Figur 13. 16 rRNA-analys för speciesidentifiering av Campylobacter
+==Laboratorierapportering==
+Infektion med ''Campylobacter'' är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen (2004:168) som allmänfarlig sjukdom enligt gällande falldefinion
+([[Campylobacterinfektion]]).
-Alternativ diagnostik
-Misstänkta kolonier verifieras rutinmässigt oftast genom mikroskopi, omsprid-ning med och utan mikroaerofil miljö samt biokemiska test. Ofta utlämnas om-spridning vid typiska fynd.
-Mikroskopering: Campylobacter är gramnegativa, lätt böjda stavar med ”mås-vingeutseende”. Stundtals kan de uppträda som kockoida eller korta stavar.
-Vid omodling på selektiv campylobacteragar i mikroaerofil miljö 42 oC resp. aerob miljö 42 oC förväntas Campylobacter växa endast på plattan som inkube¬rats i mikroaerofil miljö.
-Campylobacter är typiskt långsamt oxidaspositiva och katalaspositiva.
-Med dessa kriterier uppfyllda kan isolat från människa anses identifierat som C. jejuni/coli. Den förenklade metodiken skall valideras mot referensmetoden.
-Det bör dock framhållas att C. lari i stort påminner om C. jejuni och C. coli och att ovan beskrivet protokoll inte utesluter C. lari speciellt vid negativt hippurat-test.
-Campylobacter jejuni och coli kan skiljas åt med hippurattest (positiv resp. negativ reaktion). Hippuratnegativa varianter av C. jejuni finns beskrivna men inga andra species än C. jejuni är hippuratpositiva varför specificiteten är hög. Hydrolys av natriumhippurat kan påvisas i rörtest ( ASM Manual of Clinical Microbiology 7th ed. p. 1668) eller med disk och tjockt inokulat. Påvisande av hipO (hippuricas) genen med PCR kan också användas.
-Direktmikroskopi: Tack vare typisk morfologi kan Campylobacter identifieras i mikroskop på fecesmaterial från patienter med akut enterit. Förfarandet kan användas i utvalda fall där infektion med andra species än Campylobacter je-juni/coli misstänks.
-För direkt diagnostik av Campylobacter i feces med PCR saknas för närvarande tillräcklig erfarenhet.
-Resistensutveckling och resistensbestämning
-Resistensbestämning utförs inte rutinmässigt men kan rekommenderas periodvis för epidemiologisk uppföljning av resistensutveckling. Förstahandspreparat vid behandling har länge varit erytromycin. C. jejuni är känslig i >95 % medan C. coli kan visa resistens i >80 %. Kinoloner är behandlingsalternativ, men rap¬porter om ökande resistens inger oro. Isolat från Spanien och Asien har visat resistens i 85–90 %. Kinolonresistenta Campylobacter har dock varit ett relativt ovanligt fynd i Sverige, 10-15 %. De flesta campylobacterisolat är okänsliga för penicilliner och cefalosporiner.
-Epidemiologisk typning
-I vissa situationer kan det vara värdefullt att fastställa det epidemiologiska sam¬bandet mellan olika campylobacterisolat. Serotypning har numera ersatts av s.k. molekylär typning. Den molekylära typningen kan innefatta pulsfält gel elektro¬fores, analys av hela genomet samt polymorfismanalys av utvalda gener, t.ex. av flagellingener. Molekylär typning av Campylobacter utförs bl.a. vid SMI.
-Kvalitetskontroll/Detektionsgräns
+==Referensfunktioner==
-Det har liksom för Salmonella och Shigella ansetts angeläget att definiera ett gränsvärde för detektion vid primärisolering.
+Ej beslutade
-För att beskriva detektionsgränsen har SMI sänt ut provpaneler till landets kli-niskt mikrobiologiska laboratorier. Panelerna innehöll fallande koncentrationer av målbakterien till vilka satts en konstant mängd kontaminantblandning ca 105 CFU/mL bestående av E. coli, Pseudomonas aeruginosa och Proteus mirabilis till lika delar. Samma detektionsgräns som ansetts rimlig för Salmonella och Shigella d.v.s. 103 CFU/mL borde kunna gälla även för Campylobacter. Gränsen kan betraktas som ett beslutsvärde baserat på vad en majoritet av deltagande laboratorier redovisat vid undersökning av det utsända materialet. Angivet värde gör inte anspråk på att vara en vattendelare för vad som är kliniskt eller epide¬miologiskt relevant men borde kunna vara en lämplig utgångspunkt för harmo¬nisering och substratkontroll. Filtreringsmetoden är något okänsligare med en detektionsgräns kring 105 CFU/mL.
+==REFERENSER==
+*Hutchinson,      D. N., and F. J. Bolton. Improved blood free selective medium for the      isolation of Campylobacter jejuni from faecal specimens. J Clin Pathol 1984;37:956-957.
-Referensstammar för substratkontroll vid varje gjutning:
+*Britta Loré. Odling av Campylobacter med      olika metoder för mikroaerofil miljö. Personligt meddelande.
-C. jejuni 	CCUG 11284A	god växt
+*Mishu B., M. J. Blaser. Campylobacter jejuni      and the expanding spectrum of related infections. Clin Infect Dis      1995;20:1092-1099.
-E. coli 	CCUG 17620	hämmad helt eller delvis
+*Ng,      L.-K., D. E. Taylor, and M. E. Stiles. Characterization of freshly      isolated Campylobacter coli strains and suitability of selective      media for their growth. J Clin Microbiol 1988;26:518-523
+*Sjögren N., G.-B. Lindblom, B. Kaijser. Norfloxacin resistance in Campylobacter jejuni      and Campylobacter coli isolates from Swedish patients. J Antimicrobial Chemother      1997;40:257-261.
-Vid lotkontroll dessutom:
+*·         Wang, W.-L. L., L. B Reller, B. Smallwood , N. W. Luechtefeld, and M. J. Blaser. Evaluation of transport media for Campylobacter jejuni in human fecal specimens. J Clin Microbiol 1983;18:803-807.
-C. coli 	CCUG 11283	god växt
+*         Young, K. T., Davis L. M. and DiRita V. J. Campylobacter jejuni: molecular biology and pathogenesis. Nat. Rev Microbiol. 2007:5(9):665-679.
+=== Weblänk===
-För kontroll av odlingsförfarandet används
+<references/>
-C. jejuni 	CCUG 11284A
-För identifiering dessutom
-C. lari 	CCUG 23947
-C. upsaliensis 	CCUG 19559
-Svarsrutiner
-Fynd av bakterier som odlingsmässigt, morfologiskt och biokemiskt över¬ens-stämmer med Campylobacter jejuni/coli besvaras ”Växt av Campylobacter jejuni/coli”. Första gången en stam isoleras indikeras att fynd av Campylobacter jejuni/coli är anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen.
-Laboratorierapportering
-Infektion och bärarskap av Campylobacter regleras i Smittskyddslagen SFS 1988:1472 och Smittskyddsförordningen 1989:301; grupp A.1 andra anmäl-ningspliktiga sjukdomar
-REFERENSER:
-Hutchinson, D. N., and F. J. Bolton. Improved blood free selective medium for the isola-tion of Campylobacter jejuni from faecal specimens. J Clin Pathol 1984;37:956-957.
-Britta Loré. Odling av campylobacter med olika metoder för mikroaerofil miljö. Person¬ligt meddelande.
-Mishu B., M. J. Blaser. Campylobacter jejuni and the expanding spectrum of related infections. Clin Infect Dis 1995;20:1092-1099.
-Ng, L.-K., D. E. Taylor, and M. E. Stiles. Characterization of freshly isolated Campylo-bacter coli strains and suitability of selective media for their growth. J Clin Microbiol 1988;26:518-523
-Sjögren N., G.-B. Lindblom, B. Kaijser. Norfloxacin resistance in Campylobac¬ter jejuni and Campylobacter coli isolates from Swedish patients. J Antimicro¬bial Chemother 1997;40:257-261.
-Wang, W.-L. L., L. B Reller, B. Smallwood , N. W. Luechtefeld, and M. J. Blaser. Evaluation of transport media for Campylobacter jejuni in human fecal specimens. J Clin Microbiol 1983;18:803-807.
@@ Rad 157: / Rad 89: @@
 [[Kategori:Bakterier]]
 [[Kategori:Infektioner i mage och tarm]]
+[[Kategori:Smittskyddslagens sjukdomar]]