Skillnad mellan versioner av "Fecesodling, resistensbestämning"

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'Antibiotikabehandling av bakteriella tarminfektioner är i de flesta fall inte indicerad. Därför utförs vanligen inte resistensbestämning rutinmässigt med undan¬tag för Sh...')
 
 
(3 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
Antibiotikabehandling av bakteriella tarminfektioner är i de flesta fall inte indicerad. Därför utförs vanligen inte resistensbestämning rutinmässigt med undan¬tag för Shigella species. Antibiotikabehandling blir aktuell vid septisk sjukdom, svår enterokolit, fokal bakteriell infektion och kan övervägas vid långvarigt smittbärarskap hos vuxna (>6 månader). Val av preparat avgörs av infektionens respektive bärarskapets natur. Resistensbestämning blir i dessa fall nödvändig då resistens mot aktuella antibiotika förekommer, särskilt bland icke primärt in¬hemska isolat.
+
''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]]''
  
En utbredd användning av antibiotika inom såväl veterinärmedicin som humanmedicin har på många håll i världen bidragit till en ökande bakteriell resistens. Tyvärr omfattar denna en ökande resistens mot kinolonerna som blivit första¬handspreparat vid septiska tillstånd och fokal bakteriell infektion i organ utanför tarmen. Resistensbestämning mot kinoloner skall utföras så att även låggradig kinolonresistens avslöjas.  
+
----
 +
 
 +
Antibiotikabehandling av bakteriella tarminfektioner är i de flesta fall inte indicerad. Därför utförs vanligen inte resistensbestämning rutinmässigt med undantag för ''Shigella'' species. Antibiotikabehandling blir aktuell vid septisk sjukdom, svår enterokolit, fokal bakteriell infektion och kan övervägas vid långvarigt smittbärarskap hos vuxna (>6 månader). Val av preparat avgörs av infektionens respektive bärarskapets natur. Resistensbestämning blir i dessa fall nödvändig då resistens mot aktuella antibiotika förekommer, särskilt bland icke primärt inhemska isolat.
 +
 
 +
En utbredd användning av antibiotika inom såväl veterinärmedicin som humanmedicin har på många håll i världen bidragit till en ökande bakteriell resistens. Tyvärr omfattar denna en ökande resistens mot kinolonerna som blivit förstahandspreparat vid septiska tillstånd och fokal bakteriell infektion i organ utanför tarmen. Resistensbestämning mot kinoloner skall utföras så att även låggradig kinolonresistens avslöjas.  
  
 
Resistensbeskedet bör enligt RAF´s rekommendationer omfatta ett minimiurval av antibiotika som 2002 för ''Salmonella'' species och ''Shigella'' species består av:  
 
Resistensbeskedet bör enligt RAF´s rekommendationer omfatta ett minimiurval av antibiotika som 2002 för ''Salmonella'' species och ''Shigella'' species består av:  
Rad 19: Rad 23:
 
*trimetoprim-sulfa
 
*trimetoprim-sulfa
  
Se RAF:s hemsida (http://www.srga.org/Arafmin.htm) för aktuell uppdatering).   
+
Se RAF:s hemsida (http://www.srga.org/Arafmin.htm) för aktuell uppdatering.   
  
Resistensbestämning utförs med av RAF rekommenderad metodologi (http://www.srga.org) och med särskilda överväganden gällande tarmpatogena bakterier beskrivna i brytpunktstabellernas fotnoter avseende ''Salmonella-, Shigella-, Campylobacter''- och ''Yersinia'' species
+
Resistensbestämning utförs med av RAF rekommenderad metodologi [http://www.srga.org] och med särskilda överväganden gällande tarmpatogena bakterier beskrivna i brytpunktstabellernas fotnoter avseende ''Salmonella-, Shigella-, Campylobacter''- och ''Yersinia'' species
 
(http://www.srga.org/fotnot/foteb.htm).
 
(http://www.srga.org/fotnot/foteb.htm).
 +
 +
[[Kategori:Infektioner i mage och tarm]]
 +
[[Kategori:Laboratoriediagnostik-Infektioner i mage och tarm]]

Nuvarande version från 1 november 2009 kl. 19.24

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002


Antibiotikabehandling av bakteriella tarminfektioner är i de flesta fall inte indicerad. Därför utförs vanligen inte resistensbestämning rutinmässigt med undantag för Shigella species. Antibiotikabehandling blir aktuell vid septisk sjukdom, svår enterokolit, fokal bakteriell infektion och kan övervägas vid långvarigt smittbärarskap hos vuxna (>6 månader). Val av preparat avgörs av infektionens respektive bärarskapets natur. Resistensbestämning blir i dessa fall nödvändig då resistens mot aktuella antibiotika förekommer, särskilt bland icke primärt inhemska isolat.

En utbredd användning av antibiotika inom såväl veterinärmedicin som humanmedicin har på många håll i världen bidragit till en ökande bakteriell resistens. Tyvärr omfattar denna en ökande resistens mot kinolonerna som blivit förstahandspreparat vid septiska tillstånd och fokal bakteriell infektion i organ utanför tarmen. Resistensbestämning mot kinoloner skall utföras så att även låggradig kinolonresistens avslöjas.

Resistensbeskedet bör enligt RAF´s rekommendationer omfatta ett minimiurval av antibiotika som 2002 för Salmonella species och Shigella species består av:

  • cefalosporin
  • kinolon
  • pivmecillinam
  • trimetoprim-sulfa

och för Campylobacter species av:

  • erytromycin
  • kinolon
  • tetracyklin

och för Yersinia species av:

  • kinolon
  • tetracyklin
  • trimetoprim-sulfa

Se RAF:s hemsida (http://www.srga.org/Arafmin.htm) för aktuell uppdatering.

Resistensbestämning utförs med av RAF rekommenderad metodologi [1] och med särskilda överväganden gällande tarmpatogena bakterier beskrivna i brytpunktstabellernas fotnoter avseende Salmonella-, Shigella-, Campylobacter- och Yersinia species (http://www.srga.org/fotnot/foteb.htm).