|
|
| (5 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte) |
| Rad 6: |
Rad 6: |
| | Traditionellt har de geografiskt begränsade sjukdomarna orsakade av dimorfa svampar fångat den största uppmärksamheten. Det rör sig mestadels om i naturen saprofytiska organismer, som växer i mögelfas på ställen, där klimatiska förutsättningar som pH, fuktighet, temperatur m.m. är gynnsamma. Smitta sker vanligen genom inhalation av konidier (sporer) medan inokulation förekommer, särskilt vid sporotrikos. Dessa dimorfa svampar ändrar helt metabolism och morfologi när de in vivo angriper värdorganismen. Flera är hemmahörande i den västra hemisfären där de olika sjukdomarna förekommer i karakteristiska, endemiska utbredningsområden. | | Traditionellt har de geografiskt begränsade sjukdomarna orsakade av dimorfa svampar fångat den största uppmärksamheten. Det rör sig mestadels om i naturen saprofytiska organismer, som växer i mögelfas på ställen, där klimatiska förutsättningar som pH, fuktighet, temperatur m.m. är gynnsamma. Smitta sker vanligen genom inhalation av konidier (sporer) medan inokulation förekommer, särskilt vid sporotrikos. Dessa dimorfa svampar ändrar helt metabolism och morfologi när de in vivo angriper värdorganismen. Flera är hemmahörande i den västra hemisfären där de olika sjukdomarna förekommer i karakteristiska, endemiska utbredningsområden. |
| | | | |
| − | Enstaka inhemska fall av kryptokockos och något fler importfall diagnostiseras årligen i Sverige. Några få fall av histoplasmos, alltid importfall, förekommer. Ett fall av afrikansk histoplasmos har noterats hos en invandrare under de senaste åren. Två svenska fall av penicillios, båda smittade i Thailand, har diagnostiserats i samband med AIDS (1996). Såvitt känt har ingen blastomykos, sporotrikos eller coccidioidomykos noterats i Sverige. | + | Enstaka inhemska fall av kryptokockos och något fler importfall diagnostiseras årligen i Sverige. Enstaka fall av histoplasmos och coccidioidomykos, alltid importfall, har förekommit under senare år. Några få fall av penicillios, smittade i Thailand, har diagnostiserats i samband med AIDS. Såvitt känt har ingen blastomykos eller sporotrikos noterats i Sverige. |
| − | | |
| | | | |
| | == Infektioner med trådsvampar (dermatofyter och andra mögel) == | | == Infektioner med trådsvampar (dermatofyter och andra mögel) == |
| Rad 14: |
Rad 13: |
| | === Dermatofytos === | | === Dermatofytos === |
| | | | |
| − | Dermatofytoser förekommer i de flesta länder ('''Tabell 4'''). Man skiljer mellan antropofila (enbart förekommande hos människa), zoofila (huvudsakligen hos djur) och geofila (förekommer i jord) dermatofyter. ''T. rubrum'' är den i särklass vanligaste dermatofyten i Sverige. Endemiska arter är t.ex. ''T. soudanense'' (Afrika), ''M. ferrugineum'' (norra Kina, Korea, Japan), ''T. concentricum'' (Indonesien). I samband med importfall kan anhopningar förekomma. Nyligen har epidemier i Sverige av tinea | + | Dermatofytoser förekommer i de flesta länder ('''Tabell 4'''). Man skiljer mellan antropofila (enbart förekommande hos människa), zoofila (huvudsakligen hos djur) och geofila (förekommer i jord) dermatofyter. ''T. rubrum'' är den i särklass vanligaste dermatofyten i Sverige. Endemiska arter är t.ex. ''T. soudanense'' (Afrika), ''M. ferrugineum'' (norra Kina, Korea, Japan), ''T. concentricum'' (Indonesien). I samband med importfall kan anhopningar förekomma. Diagnostiserade fall av tinea capitis med ''T. violaceum'' har ökat, under senare år, bland barn med anknytning till Afrikas horn. Utbrott av ''T. tonsurans'' har förekommit bland brottare. Även begränsade utbrott av ''T. soudanense'' och ''Microsporum audouinii'' har förekommit. |
| − | capitis med ''T. violaceum'' förekommit bland invandrarbarn från Somalia. Utbrott av ''T. tonsurans'' har förekommit bland brottare. Även utbrott av ''T. soudanense'', ''T. verrucosum'' och ''Microsporum audouinii'' har förekommit. | |
| | | | |
| − | [[Fil:svamptabell4.jpg|thumb|500px|left||]] | + | [[Fil:svamptabell4.jpg|thumb|500px|center||]] |
| | | | |
| | == Annan mögelinfektion == | | == Annan mögelinfektion == |
| Rad 34: |
Rad 32: |
| | === Fusarios och Scedosporios === | | === Fusarios och Scedosporios === |
| | | | |
| − | Dessa är ovanliga men har påvisats flera gånger i Sverige som orsak till invasiva infektioner. ''Fusarium'' är som mögelinfektion avvikande genom att inte sällan ge positiva blododlingar och multipla petekiala härdar i huden. Scedosporium (teleomorf ''Pseudallescheria'') kan utgå från en kronisk otit och växa vidare genom skallbasen. Båda infektionerna är mycket | + | Dessa är ovanliga i Sverige som orsak till invasiva infektioner. ''Fusarium'' är som mögelinfektion avvikande genom att inte sällan ge positiva blododlingar och multipla petekiala härdar i huden. Scedosporium (teleomorf ''Pseudallescheria'') kan utgå från en kronisk otit och växa vidare genom skallbasen. Båda infektionerna är mycket svårbehandlade. |
| − | svårbehandlade. | |
| | | | |
| − | | + | === Zygomykos (Mukormykos) === |
| − | === Zygomykos (tidigare Mukormykos) === | |
| | | | |
| | Flera arter av ''Rhizopus'', ''Rhizomucor'', ''Mucor'' respektive ''Absidia'' är inblandade men symtomen, patologin och histopatologin är likartade oavsett den specifika etiologin. | | Flera arter av ''Rhizopus'', ''Rhizomucor'', ''Mucor'' respektive ''Absidia'' är inblandade men symtomen, patologin och histopatologin är likartade oavsett den specifika etiologin. |
| Rad 47: |
Rad 43: |
| | En vanlig predisponerande faktor är ketoacidotisk diabetes, då en snabb dödlig utgång brukar följa. Andra predisponerande faktorer är undernäring hos barn, svår brännskada, lymfom, leukemi, immunsuppressiv terapi, cytotoxiska droger och kortikosteroider. Kirurgi eller trauma, som förstör naturliga barriärer disponerar också för infektionen. Nosokomiala | | En vanlig predisponerande faktor är ketoacidotisk diabetes, då en snabb dödlig utgång brukar följa. Andra predisponerande faktorer är undernäring hos barn, svår brännskada, lymfom, leukemi, immunsuppressiv terapi, cytotoxiska droger och kortikosteroider. Kirurgi eller trauma, som förstör naturliga barriärer disponerar också för infektionen. Nosokomiala |
| | infektioner har uppstått i samband med injektioner, intravenös terapi, hemodialys och kontaminerade elastiska bindor. | | infektioner har uppstått i samband med injektioner, intravenös terapi, hemodialys och kontaminerade elastiska bindor. |
| − |
| |
| − | Geografiskt lokaliserade mykoser och ovanliga mögelinfektioner
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | Mycetom
| |
| − | Mycetom är en kronisk granulomatös infektion som angriper hud,
| |
| − | subkutana strukturer och ben, vanligen i foten, vilket myntat namnet
| |
| − | "madurafot". Mycetom kan dock uppträda var som helst på kroppen i form
| |
| − | av en smärtfri subkutan svullnad. Infektionen börjar som en liten smärtfri
| |
| − | svullnad, vanligen som följd av ett penetrerande trauma, som sakta ökar i
| |
| − | storlek, och fortsätter till subkutan vävnad och ben. Så småningom öppnar
| |
| − | sig sinus, som tömmer var och granulae. Karakteristika hos dessa kan ge
| |
| − | en ledning till etiologin (Tabell 5). Muskler påverkas sällan och senor
| |
| − |
| |
| − | 24
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | och inre organ inte alls. Förutom fot kan även hand, skinkor, rygg,
| |
| − | bröstkorg, huvud och hals vara vanliga lokalisationer för mycetom.
| |
| − |
| |
| − | Mycetom förekommer främst i Afrika, Indien, Mexico, Central- och Sydamerika.
| |
| − | Någon smittsamhet mellan människor förekommer inte.
| |
| − | Eumykotiska mycetom förorsakas av svamp medan aktinomykotiska
| |
| − | mycetom är bakteriellt orsakade av Actinomyces-, Nocardia-eller
| |
| − | Streptomyces-arter. Differentialdiagnostiken är viktig då behandlingen är
| |
| − | helt olika vid de olika tillstånden.
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | Kromoblastomykos
| |
| − | Kromoblastomykos är en kronisk lokaliserad svampinfektion i huden och
| |
| − | subkutis som följd av traumatisk implantation av svampceller. Agens tillhör
| |
| − | svartmöglen, vilka grupperats till en familj Dematiaceae. Dessa finns i
| |
| − | naturen som saprofyter på ruttnande vegetation och i jord. Ingen spridning
| |
| − | från djur eller mellan människor har observerats. Djup infektion uppträder
| |
| − | endast i ytterst sällsynta fall. Kromoblastomykos är vanligast i tropiska och
| |
| − | subtropiska trakter. Fall har rapporterats från Nord-, Central- och
| |
| − | Sydamerika, Afrika inkl. Madagaskar, Indien, Japan och övriga Ostasien
| |
| − | och Australien. De vanligaste agens är Fonsecaea pedrosoi, Cladosporium
| |
| − | carrionii och Phialophora verrucosa. Lesionerna är hyperplastiska,
| |
| − |
| |
| − | 25
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | verrukösa, kutana noduli, som sticker upp 1-3 cm över hudytan. De bildar
| |
| − | oregelbundna, skaftade blomkålslika vegetationer.
| |
| − |
| |
| − | Feohyfomykos
| |
| − | Feohyfomykos omfattar ett flertal kliniska tillstånd orsakade av brunpigmenterade
| |
| − | svamporganismer som förekommer i vävnaderna som
| |
| − | karakteristiska septerade hyfer. Den bruna färgen består av melanin som
| |
| − | kan påvisas med specifik histopatologisk färgning. Manifestationerna kan
| |
| − | vara som subkutan, paranasal eller cerebral opportunistisk infektion.
| |
| − |
| |
| − | Artrikedomen är stor och mer än 40 arter är beskrivna i samband med
| |
| − | feohyfomykos hos människa. Några agens är regelbundet associerade
| |
| − | med en viss klinisk bild, som t.ex. Exophiala jeanselmei och Exophiala
| |
| − | dermatitidis från subkutana cystor och Cladophialophora (Xylohypha)
| |
| − | bantiana vid cerebral infektion.
| |
| − |
| |
| − | Alla är växtpatogener eller jordmögel, som finns på ruttnande vegetation
| |
| − | och i omgivningen.
| |
| − |
| |
| − | Hos immunkompetenta individer uppkommer hudinfektion vanligen i
| |
| − | samband med stickor eller taggar som penetrerar huden. En del fall av
| |
| − | kutan infektion har förekommit hos diabetiker, och svampinfektionen har
| |
| − | då vanligen utgått från injektionsstället. Vid disseminerad sjukdom fordras
| |
| − | underliggande immunsuppression liksom vid cerebral sjukdom.
| |
| − |
| |
| − | Vissa pigmentbildande mögel kan ofta isoleras från hudsprickor, eksem och
| |
| − | sårnader på fotsulorna utan att ha någon klinisk betydelse. De vanligaste
| |
| − | kontaminanterna är Alternaria, Curvularia, Cladosporium spp och
| |
| − | Aureobasidium. Under vissa omständigheter och vid vissa speciella arter
| |
| − | kan emellertid koloniseringen vara första stadiet av en infektion.
| |
| − |
| |
| − | 26
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | Paranasal och cerebral feohyfomykos
| |
| − | Paranasal feohyfomykos är en långsamt förlöpande sjukdom med utfyllnad
| |
| − | av sinus. Den cerebrala formen kan uppkomma genom inväxt eller som
| |
| − | hematogen spridning från lungorna. Detta är en sällsynt form hos
| |
| − | immundefekta personer och endast en av flera opportunistiska infektioner,
| |
| − | som drabbar denna grupp. Dessutom finns det många jordmögel,
| |
| − | träsvampar, växtpatogener och andra arter som bara rapporterats någon
| |
| − | enda gång vid cerebral feohyfomykos. Prognosen är dålig.
| |
| − |
| |
| − | Sporotrikos
| |
| − | Sporotrikos är en kronisk lokal infektion med den dimorfa svampen
| |
| − | Sporothrix schenckii. På huden disseminerande former liksom extrakutana
| |
| − | former är sällsynta.
| |
| − |
| |
| − | S. schenckii finns över hela världen och kan isoleras från jord och vegetation.
| |
| − | Högendemiska områden är Mexico, Brasilien, Uruguay och
| |
| − | Sydafrika i synnerhet. Yngre män och barn drabbas oftare av sporotrikos.
| |
| − | Vanligen inokuleras organismen via traumatisk implantation med organiskt
| |
| − | material, t.ex. en tagg, sticka eller ett insektsbett. Det finns exempel på
| |
| − | laboratoriesmitta, smitta från människa till människa, och från djur till
| |
| − | människa. Extrakutan infektion följer troligen på inhalation av konidier.
| |
| − | Kutan sporotrikos kan visa sig som en lokaliserad, ulcererad, verrukös
| |
| − | lesion utan lymfangit. Alternativt sprids sporotrikosen från en sådan lesion
| |
| − | via lymfkärlen proximalt och ger upphov till nya lesioner. Den lokaliserade
| |
| − | formen kan självläka. I undantagsfall kan kutan dissemination uppkomma
| |
| − | från primärlesionen, särskilt hos immundefekta, t.ex. vid AIDS. Viktiga
| |
| − | differentialdiagnoser är leishmaniasis, tuberkulos, Mycobacterium
| |
| − | marinum-infektion, basalcellscancer, andra mykoser och nokardios.
| |
| − |
| |
| − | Extrakutan sporotrikos förekommer sällsynt i lunga, leder, skelett, öga och
| |
| − | meninger.
| |
| − |
| |
| − | 27
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | Histoplasmos
| |
| − | Histoplasma capsulatum är en dimorf svamp, som ger upphov till infektion
| |
| − | efter inhalation av mikrokonidier från mycelfasen, vilka förekommer rikligt
| |
| − | i feces från fåglar (starar, duvor) och fladdermöss i vissa områden.
| |
| − | Organismen isoleras från jord med lågt pH i fuktigt klimat, särskilt om den
| |
| − | kontaminerats med fågel- eller fladdermusfeces. Fladdermöss kan sprida
| |
| − | svampen till nya områden. Histoplasmos är endemisk i över 50 länder med
| |
| − | tempererat eller tropiskt klimat. Den är vanlig i västra hemisfären från
| |
| − | Kanada till Argentina, särskilt i de stora floddalarna i östra och centrala
| |
| − | USA (Ohio, Mississippi, St. Lawrence) och La Plata i Sydamerika. I
| |
| − | dessa högendemiska områden reagerar mer än 80% av den vuxna befolkningen
| |
| − | på hudtest med histoplasmin, vilket talar för att de exponerats för
| |
| − | smittämnet och har det under kontroll. Histoplasmosfall rapporteras också
| |
| − | från Centralamerika, norra Sydamerika, Sydafrika, och även i Australien,
| |
| − | Indien och Fjärran Östern.
| |
| − |
| |
| − | Infektionen uppstår efter inhalation av mikrokonidier till lungans alveoler.
| |
| − | Därifrån sprids de till lungvävnad, lymfkörtlar och blodbana. Den tidiga
| |
| − | fungemin är asymtomatisk men sprider H. capsulatum till lever, mjälte,
| |
| − | lymfkörtlar, benmärg och andra organ i retikuloendoteliala systemet (RES).
| |
| − | I lesionerna finner man multipla H. capsulatum i jästfas inuti
| |
| − | fagocyterande celler, främst makrofager. H. capsulatum är en parasit
| |
| − | specialiserad på RES. I många fall (ca 95%) är infektionen symtomlös och
| |
| − | mild. Omslag i hudtest följer på infektion och klingar av efter 2-4 år. Hos
| |
| − | predisponerade individer kan å andra sidan progressiv lungsjukdom eller
| |
| − | disseminerande sjukdom uppstå. Två veckor efter den initiala infektionen
| |
| − | bildas epiteloidcellsgranulom med central nekros särskilt i lungor, hiluslymfkörtlar
| |
| − | och mjälte. Alkoholism, diabetes, glukokortikoidterapi, leukemi,
| |
| − | lymfom och AIDS är faktorer, som predisponerar för disseminerande
| |
| − | sjukdom genom att makrofagerna inte förmår förstöra jästorganismerna.
| |
| − | Serumantikroppar mot Histoplasma utvecklas 4-6 veckor efter infektion
| |
| − | men har ingen visad skyddande funktion. Smitta överförs inte från
| |
| − | människa till människa.
| |
| − |
| |
| − | Akut lunginfektion utvecklas ca 2 veckor efter smitta. Feber, muskelvärk,
| |
| − | nattsvett, hosta, dyspne ev. pleurasmärta uppstår och varar 3-4 veckor vid
| |
| − | spontanförlopp. Förloppet kan vara allvarligt och leda till letal respiratorisk
| |
| − | insufficiens. H. capsulatum kan isoleras från sputum, blod, benmärg, urin,
| |
| − | leverbiopsi m.m. Histoplasmintest blir positivt, när de kliniska symtomen
| |
| − | uppkommer. Precipitationstest mot H. capsulatum blir positivt 3 veckor
| |
| − |
| |
| − | 28
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | efter sjukdomsdebuten. Odlingspositiva fall utan positiv serologi
| |
| − | förekommer.
| |
| − |
| |
| − | Kronisk lunginfektion liknar kliniskt och radiologiskt tuberkulos. Den är
| |
| − | vanligast bland män över 50 år med kronisk obstruktiv lungsjukdom. Den
| |
| − | utvecklas gradvis med hosta, sputa, hemoptys, dyspne, nattsvett, infiltrat på
| |
| − | röntgen, kavitering, emfysem och pleurala ärrbildningar. Slutstadier innebär
| |
| − | kakexi eller kardiopulmonell insufficiens. I dessa fall är H. capsulatum
| |
| − | svår att odla fram. Serologiska reaktioner är ofta positiva med höga titrar.
| |
| − | Hudtestet visar variabla resultat.
| |
| − |
| |
| − | Akut disseminerad histoplasmos förekommer hos allvarligt immundefekta
| |
| − | patienter, speciellt med AIDS, lymfom och leukemi. Hög feber, viktförlust,
| |
| − | mag-tarmsymtom, nedsatt allmäntillstånd, hepato- splenomegali,
| |
| − | lymfadenopati och pancytopeni förekommer. Ulcerationer i hela
| |
| − | gastrointestinal kanalen från munhåla till anus med profusa blödningar kan
| |
| − | uppkomma. Meningoencefalit kan utvecklas med neurologiska symtom som
| |
| − | konfusion, kramper, huvudvärk och koma i ca 50% av fallen. Likvor är
| |
| − | onormal och kan innehålla specifika antikroppar mot histoplasma - själva
| |
| − | organismen är dock svår att odla fram däri. Miliära mikronoduli ses ofta på
| |
| − | lungröntgen vid AIDS. Direktpreparat från lesioner bl.a. i mukosa är ofta
| |
| − | positivt liksom blod- och benmärgsodling. Serologiska test för histoplasmos
| |
| − | brukar bli positiva utom vid leukemi, lymfom eller AIDS.
| |
| − |
| |
| − | Kronisk disseminerad histoplasmos är vanligast hos män över 40 med
| |
| − | lätt nedsatt immunförsvar. Mukokutana lesioner är vanliga. Lunginfiltrat
| |
| − | förekommer ofta bilateralt och symmetriskt. Binjureinsufficiens, p.g.a.
| |
| − | svampangrepp kan utvecklas till Addisons sjukdom. Hudlesioner med flera
| |
| − | cm diameter förekommer.
| |
| − |
| |
| − | Afrikansk histoplasmos
| |
| − | Histoplasma duboisii orsakar afrikansk histoplasmos, som förekommer
| |
| − | i centrala Afrika. Utbredningen är avgränsad av Sahara-och
| |
| − | Kalahariöknarna. Det rör sig om 15' nord till 10' syd om ekvatorn från
| |
| − | Senegal till Uganda. Kliniskt ser man hudlesioner på thorax och ansikte
| |
| − | från en bönas storlek till en apelsins. Ulcerationer uppstår med
| |
| − | fistelbildningar, abscesser och ärr. Lesioner uppstår också i lymfkörtlar och
| |
| − | benvävnad med bildning av abscesser och gummata. Lungsjukdom kan
| |
| − | uppträda, dock mera sällan än vid klassisk histoplasmos. Disseminerad
| |
| − | sjukdom med granulom som vid miliär tbc förekommer. Kaviterande
| |
| − |
| |
| − | 29
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | lesioner ses också. Ulcera på slemhinnor är sällsynta liksom neurologiska
| |
| − | manifestationer.
| |
| − |
| |
| − | Blastomykos
| |
| − | Blastomykos orsakas av den dimorfa svampen Blastomyces dermatitidis
| |
| − | och är en systemisk infektion som angriper lunga, skelett och hud. Den är
| |
| − | mest känd från Nordamerika men förekommer också i Afrika, Asien,
| |
| − | Mexico och Europa. Största ansamlingen av fall är söder om de stora
| |
| − | sjöarna i USA längs Mississippi- och Ohiofloderna.
| |
| − |
| |
| − | Mycelformen av svampen är svår att odla från jord och ruttnande
| |
| − | växtdelar, där den finns. Fukt och värme gynnar dess tillväxt i naturen.
| |
| − | Personer, som vistas mycket i naturen drabbas oftast av sjukdomen.
| |
| − | Inhalation ger primärinfektion. Direkt inokulation i huden är sällsynt.
| |
| − | Person till person-smitta är osannolik. Asymtomatisk infektion är inte
| |
| − | ovanlig. I vävnaden finns svampen i sin jästlika form.
| |
| − |
| |
| − | Lunginfektion kan uppträda efter 3-15 veckors inkubationstid. Hosta, sputa,
| |
| − | feber, muskelvärk, viktförlust och pleuritsmärta är vanliga. Lungröntgenbilden
| |
| − | är ospecifik. Infektionen kan läka utan behandling och utan
| |
| − | sekvele, men behandling rekommenderas för att undvika recidiv. En del
| |
| − | fall går över i kronisk lungsjukdom. Denna är granulomatös och liknar
| |
| − | lungtuberkulos. Produktiv hosta, ibland med hemoptys, är viktigaste
| |
| − | symtom. Övre delarna av lungorna är oftast angripna, kaviteter
| |
| − | förekommer. Pleural förtjockning är vanlig.
| |
| − |
| |
| − | Hudinfektion är en av de vanligaste manifestationerna av blastomykos.
| |
| − | Den kan vara begränsad till huden eller bestå av djupa abscesser med
| |
| − | kronisk sekretion. Svampcellerna finns i kanten av hudförändringarna, där
| |
| − | biopsier bäst tas. Exponerade hudområden som ansikte, ben och fötter
| |
| − | samt slemhinnor är ofta angripna. I Afrika är fistlar över en djupare
| |
| − | liggande beninfektion vanliga liksom subkutana abscesser. Djupa biopsier
| |
| − | ger bäst diagnos.
| |
| − |
| |
| − | Skelettet är angripet i ca 25% av kroniska fall. Kotor, revben, tibia och
| |
| − | fotens ben är ofta multipelt angripna. Kombinationen av ett eller flera ben,
| |
| − | såsande sinus och granulom i huden är vanlig och talar för blastomykos.
| |
| − | Spondylit, ofta med parapares, liknar tuberkulös spondylit och skapar
| |
| − | kliniska differentialdiagnostiska problem.
| |
| − |
| |
| − | 30
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | Coccidioidomykos
| |
| − | Coccidioides immitis är den mest patogena av de dimorfa svamparna. De
| |
| − | flesta fallen förekommer i sydvästra USA och Mexico, men sjukdomen är
| |
| − | endemisk också i Argentina. De regioner, där mycelformen trivs i jorden,
| |
| − | är torra, ökenartade, ligger på låg höjd och har alkalisk jordmån. Smittan
| |
| − | sker med artrokonidier, som kan föras kilometervis med vinden. Vid
| |
| − | sandstormar kan epidemisk spridning ske. Immunsupprimerade, inklusive
| |
| − | patienter med AIDS, får ofta disseminerad sjukdom. I vävnad förekommer
| |
| − | spherulae med endosporer.
| |
| − |
| |
| − | Inhalation av C. immitis-sporer följs av en flera veckor lång inkubationsperiod.
| |
| − | Inkubationen kan resultera i asymtomatisk infektion, primär
| |
| − | lunginfektion, eller asymtomatisk infektion följd av disseminerad sjukdom.
| |
| − | Primär lungsjukdom yttrar sig som pneumoni av olika svårighetsgrad.
| |
| − | Hosta, feber, illamående och ibland pleurasmärta uppstår. Erytema
| |
| − | nodosum, eosinofili, ledvärk och exantem förekommer. Hos 5% av
| |
| − | inlagda patienter förekommer miliär coccidioidomykos, som är ett
| |
| − | livshotande tillstånd. Fulminant pneumoni med galopperande förlopp och
| |
| − | akut lunginsufficiens med dödlig utgång förekommer. Pneumonin kan även
| |
| − | följa ett mildare förlopp antingen till resolution eller till kronisk progressiv
| |
| − | lungsjukdom. Infiltraten ökar långsamt till att gå mot fibros och smältning,
| |
| − | varvid sk "coin lesions" kan bli resultatet. Dessa är förkalkade inaktiva
| |
| − | slutstadier av infektionen och behöver normalt inte behandlas. Differentialdiagnosen
| |
| − | är ofta cancer varför resektion ofta sker. Disseminerad
| |
| − | coccidioidomykos uppstår ur den tidiga fungemin vid primär infektion.
| |
| − | Abscesser uppstår i mjukdelar, ofta i huden och subkutis. Artrit,
| |
| − | osteomyelit, meningit samt gastrointestinala, perikardiella och genitala
| |
| − | lesioner förekommer. Disseminerad infektion kan även uppkomma genom
| |
| − | reaktivering av en latent infektion till följd av nedsatt immunförsvar, t ex vid
| |
| − | AIDS.
| |
| − |
| |
| − | 31
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | Paracoccidioidomykos
| |
| − | Paracoccidioides brasiliensis är en dimorf svamp, som ger kroniska
| |
| − | granulomatösa förändringar i lungor, RES, mukokutana vävnader och
| |
| − | andra organ. Mycelfasen är den infektiösa och finns i jord, kanske vatten
| |
| − | och växter, medan jästfasen finns i lesionerna. Sjukdomen är den vanligaste
| |
| − | systemiska mykosen i Sydamerika, och angriper särskilt lantarbetare.
| |
| − | Ingen smittsamhet förekommer mellan människor. Inkubationstiden kan
| |
| − | vara flera månader till år. Det har diskuterats om organismen skulle kunna
| |
| − | penetrera intakt slemhinna p.g.a. de frekventa mukokutana lesionerna i
| |
| − | de orala och anala regionerna. Mer sannolikt förefaller emellertid vara att
| |
| − | inhalation av smittämnet föregår infektion med hematogen dissemination
| |
| − | och spridning till bl.a. slemhinnorna, huden och RES.
| |
| − |
| |
| − | Akut progressiv paracoccidioidomykos är sällsynt. När den uppträder sker
| |
| − | en snabb konsolidering av lungparenkymet med fulminant, ofta dödligt
| |
| − | förlopp. Progressiv lungsjukdom ger respiratorisk insufficiens, dyspne,
| |
| − | feber, rassel, bröstsmärta och produktiv hosta. Kronisk infektion ger
| |
| − | fibrotisering och funktionsnedsättning. Kaviteter uppkommer i ca 15% av
| |
| − | fallen. Andra organ vanligen angripna vid dissemination är hud och
| |
| − | slemhinnor, RES, särskilt mjälte och lymfkörtlar samt binjurar. Andra
| |
| − | drabbade organ är tarm, lever, mera sällan testiklar, hjärna, meninger,
| |
| − | hjärta, stora artärer och benvävnad. Differentialdiagnos vid lungsjukdom är
| |
| − | andra tropiska mykoser och tuberkulos samt Wegeners granulomatos.
| |
| − | Ibland förekommer flera av dessa samtidigt. Mukokutan sjukdom liknar
| |
| − | kutan leishmaniasis. Hudlesioner kan likna kromoblastomykos, sporotrikos
| |
| − | eller sekundär kutan leishmaniasis. I avancerade fall får man tänka på
| |
| − | yaws, syfilis, tuberkulos och visceral leishmaniasis. Vid tarmengagemang
| |
| − | finns likheter med abdominal aktinomykos.
| |
| − |
| |
| − | Penicillios
| |
| − | Penicillium marneffei finns hos bamburåttan på högplatåerna i
| |
| − | Sydostasien, särskilt norra Thailand, och kan förorsaka sjukdom hos
| |
| − | gnagare och hos människa. Råttorna får ascites, splenomegali,
| |
| − | hepatomegali och lesioner i Peyer’s plaque. P. marneffei ses som 4-5 mm
| |
| − | stora kroppar som liknar Histoplasma inne i makrofagerna men som delar
| |
| − | sig genom klyvning och därför har en mittskåra. Mycel kan också
| |
| − | förekomma.
| |
| − |
| |
| − | Sjukdom hos människa förekommer främst vid immundefekter som
| |
| − | Hodgkin’s sjukdom och särskilt vid AIDS. Granulomatösa förändringar
| |
| − |
| |
| − | 32
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − |
| |
| − | förekommer i lungorna. Disseminerad sjukdom är inte ovanlig, och kan
| |
| − | inkludera hudförändringar. Sjukdom hos icke immunsupprimerade har
| |
| − | rapporterats från Kina.
| |
| − |
| |
| − | Pneumocystos
| |
| − | Pneumocystis carinii ansågs tidigare vara en protozo vilket medfört att
| |
| − | diagnostiken skett på parasitologiska laboratorier. (se I 2. Nedre luftvägsinfektioner).
| |
| − | Analys av 18S rDNA visar dock att den är en svamp som
| |
| − | tidigt i utvecklingskedjan differentierats från andra svampar.
| |
| − |
| |
| − | Före 1981 var Pneumocystis carinii-pneumoni (PCP) känd endast från
| |
| − | patienter med undernäring, leukemi, lymfom, eller organtransplantat.
| |
| − | Numera ses klinisk sjukdom särskilt hos T-celldefekta patienter, t.ex. vid
| |
| − | AIDS eller efter immunsuppressiv terapi vid malign sjukdom. PCP har varit
| |
| − | AIDS-definierande sjukdom hos 60% av HIV-infekterade i Nordamerika
| |
| − | och Västeuropa, men är ovanlig i Afrika. P. carinii kan i sällsynta fall ge
| |
| − | upphov till extrapulmonella manifestationer.
| |
| − |
| |
| − | Infektionen anses vara luftburen vilket understöds av djurstudier, fynd i
| |
| − | sporfällor utomhus samt lokala utbrott bland leukemibarn och transplantationspatienter.
| |
| − | Ca 80% av 4-åringar i Sverige har antikroppar mot
| |
| − |
| |
| − | P. carinii. Asymtomatisk infektion hos barn tycks alltså vara regeln.
| |
| − | Reaktivering av latent infektion har ansetts kunna ske vid immunsuppression,
| |
| − | men exogen infektion är på senare tid en allt vanligare
| |
| − | förklaring.
| |
| − | 33
| |
| − |
| |
| | | | |
| | [[Kategori:Svampinfektioner]] | | [[Kategori:Svampinfektioner]] |
