Skillnad mellan versioner av "Influensa (CNS)"
(Skapade sidan med 'Till förgreningssidan om influensa ---- ''Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet'' ---- == INFLUENSA == === Smitt...') |
|||
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 12: | Rad 12: | ||
=== Smittämnet === | === Smittämnet === | ||
| − | Influensa tillhör gruppen orthomyxovirus. Dessa är höljeförsedda RNA- virus med segmenterade genom. Det finns tre typer av influensavirus, A, B och C. Av influensa A förekommer åtminstone tre antigena subtyper, som infekterar människa. Olika typer eller subtyper av influensa orsakar årligen större eller mindre sjukdomsutbrott (se Referensmetodik | + | Influensa tillhör gruppen orthomyxovirus. Dessa är höljeförsedda RNA- virus med segmenterade genom. Det finns tre typer av influensavirus, A, B och C. Av influensa A förekommer åtminstone tre antigena subtyper, som infekterar människa. Olika typer eller subtyper av influensa orsakar årligen större eller mindre sjukdomsutbrott (se [[Influensa|Referensmetodik I 2, Nedre luftvägsinfektioner]]). |
=== Sjukdomsbild === | === Sjukdomsbild === | ||
| − | CNS-infektion vid influensa är ovanlig och incidensen är inte klarlagd. Vid vissa influensautbrott såsom Spanska sjukan | + | CNS-infektion vid influensa är ovanlig och incidensen är inte klarlagd. Vid vissa influensautbrott såsom Spanska sjukan 1918-20 (orsakad av influensa AH1N1) och Asiaten (orsakad av influensa AH2N2) 1957 har encefaliter rapporterats i större utsträckning än vid epidemier med andra influensatyper. Influensa föregår ibland Reyes syndrom, myelit och Guillain-Barrés syndrom. |
| Rad 28: | Rad 28: | ||
Referensmetodik för diagnostik av influensainfektion i CNS finns inte. Virus isoleras i Sverige oftast på hundnjureceller (MDCK) medan isolering i ägg dominerar i många utvecklingsländer. Cellerna måste vara serumfria och trypsinbehandlas för optimalt isoleringsresultat. | Referensmetodik för diagnostik av influensainfektion i CNS finns inte. Virus isoleras i Sverige oftast på hundnjureceller (MDCK) medan isolering i ägg dominerar i många utvecklingsländer. Cellerna måste vara serumfria och trypsinbehandlas för optimalt isoleringsresultat. | ||
| − | Virusisolering är referensmetodik för diagnostik av influensa ( | + | Virusisolering är referensmetodik för diagnostik av influensa (I 2, Nedre luftvägsinfektioner), men virus har sällan isolerats från likvor. |
| Rad 34: | Rad 34: | ||
*Antigenpåvisning: Med immunologiska metoder påvisas influensa rutinmässigt i celler från nasofarynxsekret. Metoden finns dock ej beskriven för CNS-diagnostik. | *Antigenpåvisning: Med immunologiska metoder påvisas influensa rutinmässigt i celler från nasofarynxsekret. Metoden finns dock ej beskriven för CNS-diagnostik. | ||
| − | *Nukleinsyrapåvisning: RNA PCR finns etablerad för influensa, men är ej utprövad för diagnostik av CNS-sjukdom. | + | *Nukleinsyrapåvisning: RNA-PCR finns etablerad för influensa, men är ej utprövad för diagnostik av CNS-sjukdom. |
| − | *Serologi: Mätbart, specifikt IgM uppkommer inte alltid vid influensainfektioner, och serologisk diagnostik av aktuell infektion baseras på titerstegring i IgG mellan akut och konvalescentprov. Komplementbindning och ELISA kan skilja mellan influensa A och B. Med hemagglutinationsinhibition ( | + | *Serologi: Mätbart, specifikt IgM uppkommer inte alltid vid influensainfektioner, och serologisk diagnostik av aktuell infektion baseras på titerstegring i IgG mellan akut och konvalescentprov. Komplementbindning och ELISA kan skilja mellan influensa A och B. Med hemagglutinationsinhibition (HI) kan även det serologiska svaret mot olika subtyper av influensa A identifieras. HI och ELISA har använts för detektion av intratekal antikroppsproduktion, men någon systematisk evaluering finns ej. |
| Rad 46: | Rad 46: | ||
=== Laboratorierapportering === | === Laboratorierapportering === | ||
| − | Influensa omfattas av den frivilliga laboratorierapporteringen. | + | Fågelinfluensa och den nya influensan är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen (2004:168). Influensa för övrigt omfattas av den frivilliga laboratorierapporteringen. |
[[Kategori: CNS-infektioner]] | [[Kategori: CNS-infektioner]] | ||
Nuvarande version från 12 februari 2010 kl. 14.43
Till förgreningssidan om influensa
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet
INFLUENSA[redigera]
Smittämnet[redigera]
Influensa tillhör gruppen orthomyxovirus. Dessa är höljeförsedda RNA- virus med segmenterade genom. Det finns tre typer av influensavirus, A, B och C. Av influensa A förekommer åtminstone tre antigena subtyper, som infekterar människa. Olika typer eller subtyper av influensa orsakar årligen större eller mindre sjukdomsutbrott (se Referensmetodik I 2, Nedre luftvägsinfektioner).
Sjukdomsbild[redigera]
CNS-infektion vid influensa är ovanlig och incidensen är inte klarlagd. Vid vissa influensautbrott såsom Spanska sjukan 1918-20 (orsakad av influensa AH1N1) och Asiaten (orsakad av influensa AH2N2) 1957 har encefaliter rapporterats i större utsträckning än vid epidemier med andra influensatyper. Influensa föregår ibland Reyes syndrom, myelit och Guillain-Barrés syndrom.
Diagnostik[redigera]
Referensmetodik[redigera]
Referensmetodik för diagnostik av influensainfektion i CNS finns inte. Virus isoleras i Sverige oftast på hundnjureceller (MDCK) medan isolering i ägg dominerar i många utvecklingsländer. Cellerna måste vara serumfria och trypsinbehandlas för optimalt isoleringsresultat.
Virusisolering är referensmetodik för diagnostik av influensa (I 2, Nedre luftvägsinfektioner), men virus har sällan isolerats från likvor.
Övriga diagnostiska metoder[redigera]
- Antigenpåvisning: Med immunologiska metoder påvisas influensa rutinmässigt i celler från nasofarynxsekret. Metoden finns dock ej beskriven för CNS-diagnostik.
- Nukleinsyrapåvisning: RNA-PCR finns etablerad för influensa, men är ej utprövad för diagnostik av CNS-sjukdom.
- Serologi: Mätbart, specifikt IgM uppkommer inte alltid vid influensainfektioner, och serologisk diagnostik av aktuell infektion baseras på titerstegring i IgG mellan akut och konvalescentprov. Komplementbindning och ELISA kan skilja mellan influensa A och B. Med hemagglutinationsinhibition (HI) kan även det serologiska svaret mot olika subtyper av influensa A identifieras. HI och ELISA har använts för detektion av intratekal antikroppsproduktion, men någon systematisk evaluering finns ej.
Resistensbestämning[redigera]
Influensa A kan behandlas med amantadin, rimantadin och ribavirin om behandling insätts tidigt efter insjuknandet. Nya antivirala medel är under utprövning. Resistens uppstår relativt lätt in vitro, men utgör inget kliniskt problem för närvarande. Rutinmässig resistensbestämning utförs ej i Sverige.
Laboratorierapportering[redigera]
Fågelinfluensa och den nya influensan är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen (2004:168). Influensa för övrigt omfattas av den frivilliga laboratorierapporteringen.