Myndighetssamverkan kring utbrott av smitta

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 8 april 2012 kl. 09.50 av Magnus Thore (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med ''''Artikel publicerad april 2012. Innehållet är preliminärt i väntan på konsensusförfarande''' ---- ''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik:Smittskyddslagens...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Artikel publicerad april 2012. Innehållet är preliminärt i väntan på konsensusförfarande


Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar


Myndighetssamverkan kring utbrott av smitta

Flera myndigheter, förutom smittskyddsläkare, SMI och SoS och som beskrivs i särskilda artiklar, förväntas samarbeta med stöd av ett antal lagar som (förutom smittskyddslagen) beskriver hur smitta ska förebyggas och förhindras bland befolkning, i mat, mellan djur (epizooti) och mellan djur och människor (zoonos). Samarbetet avser både planering för agerande i utbrottssituationer och praktiskt samarbete i händelse av utbrott. Mycket ofta kommer flera myndigheter att engageras i hanteringen av det enskilda utbrottet då man räknar med att bortåt 70 procent av smittutbrott i samhället har zoonotiskt ursprung. I vissa fall vid särskilt stora eller svårbemästrade utbrott kan extra resurser behövas för att genomföra planerade insatser. Det kan gälla omfattande provtagning, intervjuer och information till allmänheten. Ett antal särskilda utbrottsgrupper avsedda att sättas in som extraresurser vid behov har därför inrättats vid olika myndigheter, däribland CFG vid SMI, Vattenkatastrofgruppen (VAKA) vid Livsmedelsverket och EPI-team vid Jordbruksverket. För att klara mycket stora provinflöden i samband med utbrott, framförallt om det rör sig om P3-organismer, organiseras samordning av laboratorieresurser inom ramen för Forum för beredskapsdiagnostik (FBD) där SMI, Livsmedelsverket, SVA och FOI ingår. En omfattande myndighetssamverkan föreligger också inom ramen för Zoonosrådet som arbetar för ömsesidig förståelse och en gemensam bas för myndighetsutövande inom zoonosområdet. Varken Zoonoscenter (skapat 1997 enligt EU:s zoonosdirektiv som ett samarbete mellan SVA, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SoS, SMI, Smläk, länsveterinär med flera) eller Zoonosrådet har operativa uppgifter i samband med utbrott. Länsstyrelserna har ett regionalt ansvar för smittskyddet rörande objektburen smitta (djur, livsmedel, ventilation och vatten) och under en kris samordnar länsstyrelsen verksamheten mellan berörda kommuner, landsting och myndigheter, samt företag och organisationer. Vid ett epizootiutbrott samverkar länsstyrelserna med många myndigheter, bland annat Jordbruksverket. I händelse av utbrott av zoonos (exempelvis Salmonella, mjältbrand, Campylobacter, Listeria, rabies) ombesörjer länsstyrelser via länsveterinärerna ett[M1] flertal myndighetskontakter (Smläk, SVA, Livsmedelsverket, SMI och kommunala nämnder och förvaltningar) enligt zoonoslagstiftningen. Länsveterinärerna är i ständig beredskap genom sin TiB-funktion som är ansluten till SOS Alarm och i frågor av gemensamt intresse samarbetar länsveterinären med länets övriga veterinärer, polisen, kommunerna, lantbruksnäringens organisationer, smittskyddsläkaren, SMI med flera. I kommunerna finns också Miljö och Hälsoskyddsförvaltningar som ansvarar för åtgärder vid utbrott i samband med livsmedel, dricksvatten, badvatten, avlopp, ventilation eller djur. Samarbetar med Smläk (alla områden) och länsveterinär (djur, livsmedel). Statens veterinärmedicinska anstalt SVA är en expertmyndighet med uppgift att bistå andra myndigheter, organisationer och veterinärer rörande epizootiska sjukdomar eller zoonoser. SVA har dygnet-runt-beredskap via TiB och kan då erbjuda expertråd och snabb diagnostik. Praktiska insatser kan erbjudas bland annat i form av provtagningsmaterial och skyddsutrustning i samband med provtagningar. Jordbruksverket deltar i arbetet med att begränsa och förebygga spridning av smittsamma zoonotiska sjukdomar. Vid omfattande utbrott av smitta ska Jordbruksverkets krisberedskap leda och samordna förebyggande åtgärder. I krissituationer ska Jordbruksverket i första hand samarbeta med Livsmedelsverket, SVA och länsstyrelser. Jordbruksverkets distriktsveterinärorganisation med riks- och dygnstäckande jourberedskap är basen för smittskyddsarbetet i fält. Vid utbrott av allvarliga epizootiska/zoonotiska sjukdomar kan Jordbruksverket upprätta en nationell ledningscentral. Livsmedelsverket har expertkompetens när det gäller riskanalys (riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation) inom livsmedel- och dricksvattenområdet. Livsmedelsverket åläggs i livsmedelslagstiftningen ett omfattande ansvar för ledning, sam­ordning, övervakning och rapportering och ska bland annat övervaka att de livsmedel som produceras är säkra. Livsmedelsverket ansvarar för en nationell vattenkatastrofgrupp (VAKA) som bildades år 2004 för att ge kostnadsfritt stöd till kommuner och regioner som drabbats av akuta problem eller löper överhängande risk att drabbas av problem med dricksvattenförsörjningen. Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) har en personalpool om cirka 1800 personer med varierande kompetensprofiler, av vilka ett antal har kompetens att delta som stöd vid olika typer av infektionsutbrott.

          [M1]kontakter med ett