Pleuraempyem

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 23 april 2013 kl. 12.00 av Magnus Thore (diskussion | bidrag) (→‎Etiologi)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005


Pleuraempyem, (J86.9)[redigera]

Pleuraempyem är en varansamling mellan parietala och viscerala bladet av lungsäcken.

Etiologi[redigera]

Samma bakterieflora som ses vid den primära infektionsprocessen ses också vid odling av empyem. Anaeroba bakterier enbart förekommer i 35 %, aerober i 24 % och en blandning av aerober och anaerober i 41 %. Hos den tidigare friska individen dominerar Staphylococcus aureus (vanligt hos barn), pneumokocker och Streptococcus pyogenes. Blandflora är vanligt efter lungabscess och subfrenisk abscess. Under senare år har Streptococcus milleri-gruppen blivit ett allt vanligare odlingsisolat vid pleuraempyem. Gramnegativ etiologi och svamp förekommer hos immundefekta. Vid nosokomiala pleuraempyem förekommer problempatogenerna Pseudomonas aeruginosa, Enterobacter cloacae, Acinetobacter och Serratia spp.

Patogenes[redigera]

I cirka hälften av fallen föregås empyemet av en bakteriell pneumoni eller lungabscess; thoraxkirurgi står för 15-30 % och spridning av infektion från subfrenisk abscess 5-10 %. Ovanliga predisponerande tillstånd är esofagusperforation, thoraxtrauma, endokardit och infektioner i huvud/halsområdet. I det första stadiet av sjukdomen ses en vätskeansamling med litet antal PMN och normalt pH. Under andra stadiet sker en massiv invandring av PMN och en sänkning av pH till 5,5-7,2 samt fibrinutfällning. Vätskan blir purulent. Bakteriekoncentrationen är upp till CFU/L. Under ett tredje stadium kan vid inadekvat antibiotikabehandling en organisation av fibrös vävnad ske genom invandring av fibroblaster. Lungans rörlighet och funktion blir mycket begränsad.

Klinik[redigera]

Patienten söker p.g.a. feber, hosta (ofta produktiv) och har svårt att djupandas p.g.a. andningskorrelerade smärtor. Det är svårt att differentiera från pneumoni och lungabscess på symtombilden.

Mikrobiologisk diagnostik[redigera]

Exsudat erhållet vid pleurapunktion skickas för gramfärgning, ev. akridinfärgning och bakteriologisk odling. Ofta är odlingen negativ p.g.a. tidigare antibiotikabehandling.