Tuberkulos-provtagning

Huvudartikel: Tuberkulos (tidigare Referensmetodik:Mykobakteriologisk diagnostik)

och

Icke-tuberkulösa mykobakterier

---

Tuberkulos-provtagning

Proven tas i sterila kärl och transporteras i dubbel förpackning, kylskåpsförvaring vid längre tids väntan (helger).

OBS. I inget fall skall vätska tillsättas provet annat än då koagulation (av pleuravätska) skall förhindras med heparin eller Na-citrat. Tuberkulos (tbc) kan vara mer eller mindre spridd i organismen, men målorganet i första hand är lungorna, vilket gör luftvägsprov centrala i tbc-diagnostiken.

Sputumprov

Prov från djupa luftvägar används diagnostiskt för mikroskopi (förekomst av mykobakterier), men har låg känslighet (ca 50% mot odling om anrikning tillämpas). Olika mykobakteriearter kan ej skiljas mikroskopiskt i nativt material. Positiv mikroskopi vid tbc indikerar större smittsamhet än vid negativ mikroskopi. Även mikroskopinegativa patienter kan dock smitta. Tre sputumprov brukar rekommenderas för mykobakteriediagnostik, och minst ett sputumprov bör tas för smittsamhetsbedömning även i fall då bronksköljning utförts (gärna efter bronkoskopin vilket ökar utbytet).

Mikroskopi bör utföras på alla sputumprov. PCR för M. tuberculosis-komplexet är ca 70 % sensitivt mot odling på mikroskopi¬negativa prov. Om mikroskopin är positiv är känsligheten 100 %. Därför innehåller mikroskopipositiva prov med negativ PCR med stor säkerhet icke-tuberkulösa mykobakterier.

Mykobakterieodling skall ske av alla diagnostiska prov.

I undantagsfall kan enbart mikroskopi av sputum vara ett kliniskt önskemål för uppföljning av patienter med tuberkulosdiagnos under behandling, men inte för diagnostik. Detta förhållande måste då framgå explicit av remissen. I sådana fall kan mikroskopi göras på icke anrikat sputum enligt internationell norm (25 % känslighet mot odling).

Bronkoalveolärt lavage (BAL)

BAL görs ofta vid oklara lunginfiltrat. Sköljvätskan spär provmaterialet varför mikroskopin blir okänsligare. Den bör dock utföras på alla BAL-prov. PCR kan utföras, men är vanligen mindre känslig än på sputum p.g.a. utspädningen. Mykobakterieodling sker alltid.

Ventrikelsköljning

Ventrikelsköljvätska avspeglar förekomsten av mykobakterier i luftvägarna. Denna undersökning är särskilt lämplig på barn, som ofta inte producerar sputum, och på patienter där BAL inte kan genomföras.

Mikroskopi sker ej rutinmässigt (viss risk för förekomst av apatogena icke-tuberkulösa mykobakterier), men kan utföras på särskild begäran. Mykobakterieodling sker av alla prov, PCR kan utföras.

Pleuravätska

Pleuravätska är ett okänsligt provmaterial, eftersom tbc-infektionen vid pleurit äger rum i vävnaden och endast en mindre del av bakterierna hamnar i pleurahålan. Antikoagulans bör tillsättas i samband med provtagningen, annars förloras bakterier i ev. koagel, som är svårt att hantera på laboratoriet. Biopsi (Abram's nål) är avsevärt känligare än pleuravätska för diagnostik av tbc-pleurit.

Mikroskopi sker rutinmässigt av vätska eller biopsi, odling sker alltid. PCR kan göras av vävnadsbiopsi, på pleuravätska är känsligheten låg.

Lungbiopsi

Lungbipsi utförs sällan. Materialet transporteras i torrt sterilt rör.

Mikroskopi är rutin, odling sker alltid. PCR kan utföras men känsligheten på vävnadsprov är ca 50 % mot odling.