Akut sinuit
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)
Akut sinuit[redigera]
Definition[redigera]
Infektiöst tillstånd i en eller flera bihålor med sekret som kan vara seröst, muköst eller purulent.
Etiologi[redigera]
Första steget vid sinuit är vanligen virusbetingad. Trots detta kan virus endast isoleras hos 15 % av patienterna med akut sinuit. Rhinovirus isoleras oftast, följt av influensa- och parainfluensavirus. S. pneumoniae och H. influenzae dominerar den bakteriella etiologin. I en nordisk studie (9) undersöktes 662 patienter med akut maxillarsinuit. Från 352 (ca 50 %) av punktat från dessa kunde bakterier framodlas. S. pneumoniae utgjorde 38 % av fynden i odlingspositiva prov. H. influenzae 32 %, M. catarrhalis 7 % och GAS 4 %. I tre procent diagnostiserades blandkulturer av pneumokocker och H. influenzae. Resterande 16 % fördelade sig mellan stafylokocker, alfastreptokocker, anaeroba streptokocker, gramnegativa stavar tillhörande Enterobacteriaceae eller anaeroba gramnegativa stavar. Dessa bakteriearter förekom antingen i renkultur eller i kombinationer. Även Chlamydophila pneumoniae har under senare år uppmärksanmats som ett etiologiskt agens vid sinuit.
Sjukdomsbild[redigera]
Käkhålorna är de vanligast afficierade bihålorna. Efter eller under pågående förkylning drabbas patienten av värk över bihålorna, dålig lukt i näsan, varig snuva och ev subfebrilitet. Infektion i pannhålorna kan förekomma isolerat eller i kombination med infektion i andra bihålor.
Akut infektion i silbenscellerna (etmoidit) hos barn är ett allvarligt tillstånd, vanligen halvsidigt. Infektionen sprider sig till omgivande vävnad och ger rodnad och svullnad av näsroten och protrution av ögonbulben.
Mikrobiologisk diagnostik[redigera]
Vanligen utförs ingen odling vid akut sinuit. Föreligger indikation för odling skall prov tas från bihålan genom aspiration. Riktad provtagning med pinne från näsmussleregionen kan vara ett alternativ (se sid 67).