Genitala papillomvirus-laboratoriediagnostik

Huvudartikel: Genital papillomvirus-infektion

---

Humana papillomvirus

Allmänt

Klinisk diagnostik av HPV är baserad på påvisning av virus med molekylärbiologisk metodik.

Referensmetod

PCR med efterföljande typning genom hybridisering av PCR-amplimer till typspecifika prober får anses vara referensmetod idag.

PCR-metodologi

Nukleotidsekvenser som är gemensamma för samtliga kända humana papillomvirus har identifierats i Ll-regionen. Oligonukleotider från dessa regioner kan användas som konsensus- eller generella primers för påvisande av alla genitala HPV -typer med hjälp av PCR. Denna strategi har fått stor spridning. De mest använda systemen är Manos primerpar MYll och MY09 inom L1-regionen som genererar ett 448bp stort fragment (1) samt de generella primers som utvecklats i Amsterdam - GP5/GP6 (2). Oligonukleotidsekvenserna är här bättre konserverade och amplimeren är endast 140bp. Flera kommersiella system är baserade på liknande princip.

Alternativa diagnostiska metoder

Hybridisering till HPV-typspecifika prober utan föregående amplifiering är ett vanligt och av FDA godkänt test, med väl dokumenetrad klinisk användbarhet men något sämre sensitivitet än PCR. Påvisning av HPV mRNA är ett sätt att mäta transkriptionell aktivitet, vilket troligen innebär ökad progressionsrisk. Realtids PCR för att mäta virusmängd har också visats innebära ökad progressionsrisk.

"Hybrid capture"

Den kommersiella "Hybrid capture"-metodiken är en direkt hybridisering till typ-specifika prober. Den har hög specificitet, ett enkelt förfaringssätt samt förmågan att utföra reaktionen med orena kliniska prov. Denna metod har varit i kliniskt bruk i många år över hela världen. (3)

Typning

Amplimererna kan fungera som "template" vid hybridisering med typspecifika prober. Proberna kan antingen var fixerade på membran (reverse line blot eller ”linear array”), på fluroescenta kulor där hybridisering på visas med Luminex-teknik (4),eller på s.k. mikrochip. High-through-put teknik baserad på mass-spektrometri är också beskriven (5).

Laboratorierapportering

Ej anmälningspliktig infektion.

Referenslaboratorium

WHO global reference labrotory for HPV diagnosis, UMAS, Malmö (Joakim Dillner)

REFERENSER

• 1. Manos MM, Ting Y, Wright DK, Lewis Al, Broker JR, Wolinsky SM. Use of polymerase chain reaction amplification for the detection of genital human papillomavirus. Cancer Cells 1989; 7:209-214.

• 2. Snijders PJF, van den Brule AJF, Schrijnemakers HJF, Snow G, Meijer OLM, Walboomers JMM. The use of general primers in the polymerase chain reaction permits the detection of a broad spectrum of human papillomavirus genotypes. J Gen Virol 1990; 71:173-181.

• 3. Wahlström, C., Iftner, T., Dillner, J. and Dillner L. for the Swedescreen study group. Population-based study of screening test performance indices of three Human Papillomavirus DNA tests. Journal of Medical Virology. 79. 1169-1175. 2007 .

• 4. Schmitt M, Bravo IG, Snijders PJ, Gissmann L, Pawlita M, Waterboer T. Bead-based multiplex genotyping of human papillomaviruses. J Clin Microbiol. 2006 Feb;44(2):504-12.

• 5. Söderlund-Strand, A., Dillner, J., Carlson, J. High-through put genotyping of oncogenic human papilloma viruses with MALDI-TOF mass spectrometry. Clinical Chemistry. 54. 86-92. 2008.