Infektioner i mag-tarmkanalen-provtagning och transport

Till innehållsförteckning för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

---

Upprepad provtagning ger signifikant fler positiva fynd än enstaka prov. Utbytet torde inte vara större än 70-80 % vid varje provtagningstillfälle. En utredning av gastroenterit efter inhemsk smitta och av personal i riskyrken bör därför omfatta 2-3 prov.

A. Bakteriologisk provtagning

I. Pinnprov

1. Som provtagningspinne och transportsubstrat för bakteriologisk odling förordas Copan Amies W/CH N.L1075 innehållande Amies kolade transportsubstrat samt provtagningspinne [1]. Provtagningskärlet skall alltid märkas med personuppgifter, avsändare och provtagningsdatum.

Provtagning

a) Pottprov. Provtagningspinnen doppas i feces som lagts på blöja, i värmedesinfekterat bäcken eller ovanpå toalettpapper i ett rent kärl. Kontrollera att spetsen på pinnen blivit förorenad med tarminnehåll. Pinnen sticks ned i transportmediet och lämnas kvar i röret. Rekommenderas i första hand då patienten tar provet själv. b) Analsvabb. Provtagningspinnen stryks mot ändtarmsöppningen genast efter avföring innan torkning med papper. Kontrollera att spetsen på pinnen blivit förorenad med tarminnehåll. Pinnen sticks ned i transportmediet och lämnas kvar i röret. Används som alternativ metod i lämpliga fall. c) Rektalsvabb. Vid rektoskopering tas prov direkt från rektalslemhinnan med provtagningspinne varefter pinnen sticks ned i transportsubstratet. Rektalsvabb förordas vid diarré med ulcerationer i slemhinnan.

II. Feces i provtagningskärl

Om undersökningen avser påvisande av toxin med biologisk metod eller immunologisk teknik skall fecesprov i provtagningskärl användas. Provtagningskärl med sked och ytterhylsa används varvid 2-3 skedar feces (totalt ca 10 g vid undersökning av anaerob flora) tas från blöja, värmedesinfekterat bäcken eller från feces lagt på toalettpapper i ett rent kärl. Feces förs ned i provtagningskärlet, locket skruvas till omsorgsfullt, varefter provtagningskärlet märks med namn och personnummer samt avsändare och provtagningsdatum. Därefter förs kärlet ned i ytterhylsan.

III. Renkultur

Bakteriologiska renkulturer kan vanligen transporteras i det rekommenderade transportsubstratet. För vissa undersökningar vid Folkhälsomyndigheten rekommenderas annat transportsätt. Kultur för epidemiologisk typning av Salmonella species, Shigella species, Yersinia species samt kultur eller primärstryk för påvisande av EHEC och andra patogena E. coli transporteras helst på det snedagarrör som (f.n. kostnadsfritt) tillhandahålls av Folkhälsomyndigheten. Därigenom kan typningen oftast ske en dag snabbare än om det rekommenderade transportsubstratet används.

B. Provtagning för parasitologisk undersökning

Se provtagningsinstruktion

C. Provtagning för påvisande av virus, virusantigener eller virusodling

Provtagningskärl med sked och ytterhylsa används varvid minst 3-4 skedar feces tas från blöja, värmedesinfekterat bäcken eller feces lagt på toalettpapper. Provtagningskärlet måste märkas med namn och personnummer innan det förs ned i ytterhylsan. Kolade pinnar fungerar ej för påvisning av virus eller virusantigen. Vid diarréutbrott där misstanke om calicivirus förekommer rekommenderas provtagning för mikrobiologisk diagnostik från 3-5 patienter med aktuella symtom. Vid önskemål kan kräkningar undersökas men aktuella undersökningsmetoder är ej validerade.

D. Blodprov för serologisk undersökning

Serologisk undersökning kan utföras efter särskild överenskommelse. Serum bör avskiljas innan transport. I allmänhet rekommenderas ett par mL serum utan tillsats men med modern teknik klarar man sig vanligen med betydligt mindre volymer. För tolkning av aktuell infektion bör parade sera användas, d.v.s. ett akut prov så tidigt i förloppet som möjligt och ett konvalescentprov taget 3-4 veckor efter insjuknandet.

E. Remiss och transport

Remiss

Till provet som är märkt med personuppgifter fogas en separat förpackad remiss med uppgifter om patientdata, avsändare, provtagningsdag, provmaterial samt önskad undersökning. På remissen till laboratoriet skall även anges misstänkt infektionsort samt misstänkt smittkälla. Denna information är essentiell för smittskyddsorganisationerna i det epidemiologiska arbetet att snabbt identifiera smittkällor. Även preliminära resultat från avsändande laboratorium bör anges på remiss till referenslaboratorium.

Transport

Prov bör omgående sändas till laboratoriet. Parasitologiska ”färskprover” för trofozoitbestämning skall analyseras inom en timme om de inte fixeras (Se Bilaga 6.3).

Bakteriologiska pinnprov i transportsubstrat skall vara laboratoriet tillhanda inom 24 timmar och fecesprov utan transportmedium för odling skall vara laboratoriet tillhanda inom 6 timmar efter provtagning. Är detta inte möjligt kan transporttiden förlängas till <48 respektive <24 timmar om provet förvaras och transporteras kylt. Följs inte dessa transporttider finns stor risk att patogener som t.ex. Shigella ej längre är viabla i provet.

Biopsier för odling av Helicobacter pylori skall transporteras i ett speciellt transportmedium, t.ex. Portagerm, och en transporttid om 48 timmar kan accepteras.

För virusanalyser kan feces transporteras vid rumstemperatur. Viruspartiklar och virusantigen är förhållandevis stabila under transport. Feces ska ej frysas.

För alla prov gäller att de skall förpackas på ett sådant sätt att provmaterialet kommer fram i oförändrat skick och att innehållet inte kan läcka ut vid ovarsam behandling. Principen provkärl, absorberande material, skyddshylsa samt ytterförpackning gäller genomgående. Förpackningar beskrivs i ”Packa provet rätt” och i Guidelines for the safe transport of infectious substances and diagnostic specimens.

Majoriteten av diagnostiska prov packas enligt SS-EN 829. Särskilt stränga krav gäller för transport av prov som faller under ”Klass 6.2, Smittförande ämnen” enligt ADR-S. Till denna kategori räknas även de diagnostiska prov som med hög sannolikhet innehåller patogener i skyddsklass 2 eller 3 trots att smittrisken vid korrekt förpackning är försumbar. Alla kulturer räknas numera till ”Klass 6.2 Smittförande ämnen”.

http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12867/packa-provet-ratt.pdf

Litteratur

• WHO/EMC/97:3 Guidelines for the safe transport of infectious substances and diagnostic specimens.

• SS-EN 829 In-vitro-diagnostik – Transportförpackningar för medicinska och biologiska prover – Krav, provning

• SRVFS 2001:1 ADR-S Statens räddningsverks föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng.

• Amies transport medium with charcoal, Condalab [2]