Luftvägar-anatomi
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005
Nedre luftvägarnas anatomi[redigera]
Nedre luftvägarna utgörs av luftstrupen, trakea (trachea), med början omedelbart under struphuvudet i höjd med sjätte halskotan, och huvudbronkerna (sing. bronchus principalis) som via lungportarna (sing. lunghilus) går in i vardera lungan (pulmo, plur. pulmones) (figur 1). Lungorna indelas i lober och segment, åtskilda av tunna bindvävshinnor. Höger lunga har tre lober; ovanloben, mellanloben och underloben. Vänster lunga har två lober; ovanloben och underloben. Inne i lungorna delar bronkerna upp sig i allt mindre grenar; från huvudbronkerna via lobära (en till varje lob), segmentella och subsegmentella bronker minskar lumen från ca 7 mm till ca 1 mm.
Liksom trakea är bronkerna uppbyggda av ett elastiskt kollagent stroma med stödjande brosk och glatta muskelceller. I de lobära bronkerna fäster dessa muskler på baksidan mellan skänklarna på de hästskoformade brosken. Längre perifert är musklerna istället cirkulärt anlagda. De minsta grenarna, bronkiolerna, vidtar efter 10 generationers förgrening av bronkerna. De har en diameter på 1 mm eller mindre och är uppbyggda av längsgående elastiska fibrer omgivna av glatta muskelceller, som löper i spiral runt de små luftrören. Brosk saknas. Luftströmmen leds via terminala och respiratoriska bronkioli ut i alveolarsäckarna som har halvklotformade utbuktningar, alveoler, vars väggar består av ett enda epitelcellslager omslutet av ett kapillärnät, genom vilket gasutbytet sker (figur 2). Vardera lungan är omsluten av en dubbelväggig säck, lungsäcken, pleura. I lungsäcken finns normalt en liten mängd vätska som sörjer för att lungan lätt kan glida mot bröstkorgsväggen. Vid inandning sjunker trycket i lungsäckarna varvid lungorna genom sitt elastiska bindvävsstroma utvidgas. Försämrad elasticitet i lungvävnaden innebär försämrad ventilation.
Genom alveolerna och cirkulationen transporteras inandat syre via röda blodkroppar ut till kroppens alla celler. Därifrån transporteras koldioxid tillbaka till alveolerna och andas ut. Inandningsluften innehåller förutom gaser också partiklar och ofta mikroorganismer. För att kunna transportera bort sådana främmande partiklar har luftvägarna utom alveolerna ett mukociliärt system. Detta består av cilieförsedda epitelceller som slår i riktning mot svalget och som badar i ett mukusskikt vilket produceras av särskilda bägarceller, ”goblet cells”. I detta mukusskikt fastnar de främmande partiklarna och förs av cilierna uppåt mot svalget. Genom denna mekanism saknar de nedre luftvägarna en resident bakterieflora.
Riklig förekomst av immunceller, d. v. s. plasmaceller och lymfocyter, kompletterar luftvägarnas försvar mot mikroorganismer. I alveolerna finns rikligt med makrofager. De är försedda med immunglobulin - och komplementreceptorer och rensar alveolerna från främmande material genom migration uppåt i luftvägarna eller via blodet. En mer detaljerad beskrivning av lungans fysiologi och immunologi faller utanför avsikten med denna volym/artikel.