Orolabial herpes simplex
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)
Orolabial Herpes simplex[redigera]
Etiologi[redigera]
Orolabial herpes simplex, typ 1 orsakar 80-90 % av fallen och typ 2 10-20 %. Typ 1 recidiverar oftare än typ 2.
Sjukdomsbild[redigera]
Cirka 70 % av vuxna svenskar har genomgått herpes simplex-infektion. Den orala primärinfektionen är oftast asymtomatisk.
Symtomatisk primärinfektion är vanligast hos barn under 5 år. Ofta ses då utbredd blåsbildning i svalg och munhåla. Tonsillit kan förekomma. Blåsorna är intensivt smärtande. Allmäntillståndet kan vara måttligt påverkat med feber och huvudvärk. Av infekterade patienter får 20- 40 % återkommande blåsor. Dessa har en mera begränsad utbredning, och ses ofta på läpparna. Recidiv i munhålan lokaliseras mest till fasta gingivan.
Differentialdiagnos[redigera]
Aftös stomatit, Stevens-Johnson syndrom; infektiös mononukleos eller streptokocktonsillit; varicella zoster (VZV)- och coxsackievirus infektion.
Mikrobiologisk diagnostik[redigera]
Virusisolering från blåsmaterial är referensmetod. Direktmetoder som bygger på antigenpåvisning med immunologiska metoder (immunfluorescens eller EIA) kan ge snabb diagnostik. Vid primärinfektion ses herpes simplex-specifikt IgM och serokonversion i IgG-test. Vid reinfektion är serologisk undersökning med tillgängliga metoder av föga värde.