Orolabial herpes simplex

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)



Orolabial Herpes simplex[redigera]

Etiologi[redigera]

Orolabial herpes simplex, typ 1 orsakar 80-90 % av fallen och typ 2 10-20 %. Typ 1 recidiverar oftare än typ 2.


Sjukdomsbild[redigera]

Cirka 70 % av vuxna svenskar har genomgått herpes simplex-infektion. Den orala primärinfektionen är oftast asymtomatisk.

Symtomatisk primärinfektion är vanligast hos barn under 5 år. Ofta ses då utbredd blåsbildning i svalg och munhåla. Tonsillit kan förekomma. Blåsorna är intensivt smärtande. Allmäntillståndet kan vara måttligt påverkat med feber och huvudvärk. Av infekterade patienter får 20- 40 % återkommande blåsor. Dessa har en mera begränsad utbredning, och ses ofta på läpparna. Recidiv i munhålan lokaliseras mest till fasta gingivan.


Differentialdiagnos[redigera]

Aftös stomatit, Stevens-Johnson syndrom; infektiös mononukleos eller streptokocktonsillit; varicella zoster (VZV)- och coxsackievirus infektion.


Mikrobiologisk diagnostik[redigera]

Virusisolering från blåsmaterial är referensmetod. Direktmetoder som bygger på antigenpåvisning med immunologiska metoder (immunfluorescens eller EIA) kan ge snabb diagnostik. Vid primärinfektion ses herpes simplex-specifikt IgM och serokonversion i IgG-test. Vid reinfektion är serologisk undersökning med tillgängliga metoder av föga värde.