Akut otitis media
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)
Akut otitis media[redigera]
Definition[redigera]
Varig infektion i mellanörat.
Etiologi/patogenes[redigera]
S. pneumoniae, H. influenzae, M. catarrhalis och GAS. Akut bakteriell otit är en av de vanligaste komplikationerna till övre luftvägsinfektioner orsakade av RS-virus, influensa, enterovirus och rhinovirus. Vid seklets början var GAS den vanligaste orsaken till akut otit. Komplikationer som mastoidit och meningit med betydande dödlighet eller svåra resttillstånd var ej ovanliga. Vid mitten av seklet minskade betydelsen av GAS som etiologi och pneumokockerna intog första platsen. Studier utförda på 80-talet brukar rapportera andelen pneumokocker till 30-50 %, H. influenzae 15-30 % (de högre siffrorna hos otitbenägna barn), M catarrhalis 1-9 % och GAS 2-5%. En översikt av olika studier visas i Tabell 1. Det bör framhållas att S. aureus bör betraktas som kontaminant från yttre hörselgången.
Tabell 1 Bakteriefynd (%) i mellanöresekret vid akut otit i studier från olika år (4).[redigera]
Små barn är ofta koloniserade i orofarynx med pneumokocker, H. influenzae, M. catarrhalis, och i låg frekvens även med GAS. Detta medför att nasofarynxodling har ett begränsat diagnostiskt värde. Det är dock viktigt att påpeka att den stam som isoleras i mellanörat praktiskt taget alltid återfinns i nasofarynx (5-7).
Sjukdomsbild[redigera]
Akut otit uppträder vanligen i samband med en förkylning och debuterar ofta nattetid med smärta i örat. Allmäntillståndet är inte påverkat i det typiska fallet. Trumhinnan är tjock strukturlös, vit eller röd och buktande. Efter en perforation ses ofta en chagrinerad trumhinna (röd med vita prickar). Terapisvikt innebär oförändrad, förvärrad eller på nytt uppblossande inflammation i mellanörat trots minst tre dygns antibiotikabehandling. Med recidiv (återinsjuknande) i akut öroninflammation avses en ny episod inom 30 dagar uppträdande efter ett symtomfritt intervall. Recidiv och terapisvikt kan orsakas av dålig terapiföljsamhet vid behandling, antibiotikaresistens, fysiologisk eller förvärvad immunbrist. Vid recidiv är pneumokocker vanligaste etiologin medan H. influenzae dominerar vid terapisvikt.
Mikrobiologisk diagnostik[redigera]
Odling är indicerad vid terapisvikt och upprepade recidiv. Aspiration genom intakt trumhinna är att föredra för optimal mikrobiologisk diagnostik.