Variola
Huvudartikel publicerad mars 2012 (Anna-Lena Hammarin, Ali Mirazimi)
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar
och
Folkhälsomyndighetens falldefinition Smittkoppor
Smittkoppor[redigera]
Smittämne[redigera]
Smittkoppor orsakas av variolavirus (smittkoppsvirus), ett stort och komplicerat virus som tillhör familjen Poxviridae, genus orthopoxvirus. Viruspartikeln, som omsluts av ett hölje (den extracellulära virionen har dubbelt hölje) innehåller ett dubbelsträngat DNA som kodar för ett hundratal proteiner.
Smittkoppor var under årtusenden en av de mest fruktade sjukdomarna med stor smittsamhet och hög dödlighet, men efter årtionden av världsomfattande vaccinationskampanjer kunde WHO förklara världen fri från smittkoppor 1980. De viktigaste orsakerna till att sjukdomen kunde utrotas var, ett effektivt vaccin utvecklat av Edward Jenner i slutet av 1790-talet, samt att smittkoppsvirus endast kan infektera människa. För forskningsändamål finns i dag smittkoppsvirus bevarat på två laboratorier i världen, ett i USA och ett i Ryssland.
Smittkoppsvirus har potential att användas i terrorsyfte.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Infektion med smittkoppsvirus förekom i två kliniska former, variola major och variola minor. Variola major, som var den vanligast förekommande formen, hade en dödlighet på 20-30 %. Variola minor gav en mildare sjukdom med få dödsfall (< 1%).
Efter inkubationstiden, som kan variera mellan 7-17 dagar, insjuknar patienten med hög feber, huvudvärk, ont i kroppen och allmän sjukdomskänsla. Cirka tre dagar senare uppträder ett makulopapulöst utslag. Först uppträder utslaget i ansiktet men ganska snabbt ses en spridning på extremiteter och bål. Utslagen övergår inom ett par dagar till blåsor som sedan torkar ut till krustor. Det är inte ovanligt med svåra bakteriella sekundärinfektioner.
Smittkoppsvirus är ytterst smittsamt. Virus kan spridas via aerosol, vid direktkontakt med infekterad patient eller indirekt via kontaminerade föremål. Infekterade patienter är smittsamma från slutet av inkubationstiden tills samtliga krustor försvunnit.
Epidemiologi[redigera]
År 1980 förklarade världshälsoorganisationen (WHO) världen vara fri från smittkoppor efter ett framgångsrikt genomfört drygt tioårigt utrotningsprojekt.
Se också Folkhälsomyndighetens hemsida[1]
Prevention[redigera]
I Sverige upphörde man med allmän smittkoppsvaccination år 1976, tre år senare (1979) också av "viss personal inom karantänsväsendet samt hälso- och sjukvården".
Fyllig information om vaccination mot smittkoppor finns tillgänglig på Folkhälsomyndighetens hemsida[2]
Provtagning[redigera]
Lämpligt provtagningsmaterial för påvisning av virus eller virusnukleinsyra är blåsmaterial. För antikroppsbestämning används serum eller venblod utan tillsats.
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Provmaterial ska på grund av risken för smittspridning hanteras i klass 4- laboratorium.
Vid misstänkt sjukdom rekommenderas påvisning av virus eller virusnukleinsyra i blåsmaterial. Möjligen kan även blod kan användas för detta.
I undantagsfall, om blåsmaterial ej finns tillgängligt, kan påvisning av antikroppar användas i diagnostiskt syfte. Observera att uppgift om eventuell smittkoppsvaccinering är nödvändigt för en korrekt bedömning av analyssvaret.
Referensmetod[redigera]
Genamplifikation[redigera]
Övrig diagnostik[redigera]
Serologi[redigera]
Antikroppar detekteras med neutralisationstest (NT), som antigen används vacciniavirus. NT används framför allt för antikroppspåvisning efter vaccination. Om antikroppsanalysen används för påvisning av aktuell infektion rekommenderas parade sera, ett taget tidigt i förloppet och ett konvalescentprov taget minst 14 dagar senare. Vid NT ses korsreaktion mellan samtliga orthopoxvirus.
Kvalitetssäkring[redigera]
Text tillkommer
Svarsrutiner[redigera]
Ej fastlagda
Laboratorierapportering[redigera]
Smittkoppor klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig- och tillsammans med SARS som samhällsfarlig sjukdom. Inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten. Vid misstanke om samhällsfarlig sjukdom kan karantänsåtgärder (t.ex. isolering) vidtas mot friska människor som kan misstänkas vara utsatta för smittan.
Smittkoppor är en smittspårningspliktig sjukdom.
Anmäls enligt gällande falldefinition
Referensfunktioner[redigera]
Folkhälsomyndigheten.