Vestibulum nasi-provtagning och odling

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)


PROVTAGNING OCH ODLING

För samtliga pinnprov under denna rubrik gäller att semikvantitering inte kan rekommenderas som referensmetod pga bristande reproducerbarhet. I rutinverksamhet kan semikvantitering av pinnprov emellertid vara av visst värde för att belysa mängdrelationen mellan potentiellt patogena och apatogena bakteriespecies.


Vestibulum nasi

Den normala bakteriefloran i ytternäsan liknar hudfloran. Prevalensen S. aureus i vestibulum nasi är omkring 30 % hos friska vuxna. Longitudinella studier visar att ungefär 30 % är ständiga bärare, 50 % sporadiska bärare och att 20 % aldrig koloniseras, Barn har S. aureus i vestibulim nasi oftare än vuxna. Fynd av S. aureus i vestibulum nasi saknar relevans vid övre luftvägsinfektioner.

Sjukvårdspersonal, som bär S. aureus i näsan, kan ge upphov till sporadiska nosokomiala infektioner, men utgör i allmänhet ingen stor smittorisk. Fynd av S. aureus i näsan räcker inte för att identifiera så kallade spridare. Patienter, som bär S. aureus i näsan, utgör en smittorisk för sig sjätva. Denna ökar om patienten är koloniserad med S. aureus även på andra ställen.

Personer, som är koloniserade med S. aureus på huden, är i allmänhet också koloniserade i näsan, medan det omvända inte gäller. Näsprov kan därför användas som screeningodling vid epidemiologiska utredningar. Med hjälp av epidemiologisk typning kan epidemiologin kartläggas. För att identifiera en spridare bland dem, som bär stammen i näsan, krävs mer omfattande provtagning och utredning.

Bärarskapet av betahemolyserande grupp A streptokocker (GAS) varierar med den epidemiologiska situationen. Såväl friska som infekterade barn kan ha GAS i näsan. För friska barn har bärarskapet angetts till ca 10 % (4-åringar), medan GAS knappast förekommer i näsan hos friska vuxna. Näsbärare utgör en större spridningsrisk än svalgbärare. Vid recidiverande infektioner med GAS inom familjen eller inom en barngrupp (daghem, skola) kan det därför vara av intresse att odla även från näsan. Observera att nasofarynxprov inte är relevant för denna frågeställning.


Indikationer för provtagning

Utredning av smittspridning med S. aureus eller GAS.

Provtagningsanvisningar

Materiel: Träpinne med bomullstopp SIFF-medium (ÖLI-bilaga 2).

Provtagning: Provtagningspinnen införs i näsöppningen och roteras några varv.

Hantering av prov: Transporteras i SIFF-medium. Förvara i kyt i väntan på transport.

Remiss: Den epidemiologiska frågeställningen bör tydligt framgå av remissen, så att adekvat bedömning kan göras och stammar sparas för fagtypning respektive T-typning.

Primärisolering

Odlingsmedier: Hästblodagar (ÖLI-bilaga 4), Dubbelskiktad fårblodagar (ÖLI-bilaga 3).

Utodling och inkubering: Hästblodagar aerobt, dubbelskiktad fårblodplatta med bacitracindisk (0,2 μg) anaerobt. Båda avläses efter 1 och 2 dygn.

Svarsrutiner

Fynd av Staphylococcus aureus och betahemolyserande grepp A streptokocker anges. Stammarna omhändertas för eventuell epidemiologisk typning.