Alternativa metoder för svampdiagnostik
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner
Alternativa metoder för svampdiagnostik
Immunhistokemi
Även om det i de typiska fallen går att morfologiskt skilja mellan Candida, mögelbildande askomyceter och zygomyceter kräver detta erfarenhet. En möjlighet att öka säkerheten är att utnyttja specifika antikroppar samt visualisering med hjälp av fluorescerande substanser eller enzymreaktioner. Sådana har framgångsrikt tillämpats vid Danska Veterinärhögskolan i Köpenhamn, men endast fåtal antikroppar finns kommersiellt tillgängliga (HE Jensen et al., 1993).
Metaboliter
C. albicans samt flera andra Candida-arter bildar en unik metabolit, D-arabinitol. L-enantiomeren förekommer i ett flertal olika sammanhang, medan D-enantiomeren är specifik för C. albicans. Enantiomererna kan separeras gaskromatografiskt på särskilda (kirala) kolonner. Arabinitol utsöndras normalt i urinen. Vid njurinsufficiens ökar såväl D- som Larabinitol.
Kvoten mellan D- och L-arabinitol ökar såväl i serum som i urin vid infektion med C. albicans utan att påverkas av njurfunktionen. Om man använder ett gränsvärde för D/L arabinitol i urinen på 4 har det angivits att känsligheten ligger över 90% för att upptäcka invasiva C. albicans-infektioner hos barn (Christensson et al., 1997).
PCR
Ett polymeras kedjereaktions- (PCR-) test för att påvisa DNA från C. albicans i serum vid disseminerad sjukdom har utvecklats. Det har gått att påvisa Candida-genom i serum hos blododlingsnegativa transplantationspatienter med disseminerad candidos i många fall både snabbare och känsligare än med blododling (Chryssanthou E, et al., 1994).
Antigenpåvisning
Candida-antigen kan ibland påvisas i blodet vid disseminerad candidos. Olika antigener från Candida-cellen förekommer men mest pålitligt för diagnostik är mannanantigen. Kommersiellt finns tillgängligt ett EIA-kit (Bio-Rad) som påvisar 2,5 ng/mL Candida-mannan i serum. Även mannan från arterna C.tropicalis, C.glabrata, C.guilliermondii, C.parapsilosis och C. kefyr detekteras. Specificiteten är hög men sensitiviteten låg. Denna metod är f.n. referensmetod för mannanpåvisning i serum.
Aspergillus-antigen (galaktomannan) från A. fumigatus, A. flavus eller A. niger kan påvisas med Aspergillus Platelia EIA-kit (BioRad) som har en känslighet kring 1 ng/mL. Testet har visat varierande sensitivitet i olika patientpopulationer men har hög specificitet.
Cryptococcus-antigen (glucuronoxylomannan från kapseln) påvisas med känsliga och specifika latextest. Det finns flera fullgoda kits av olika fabrikat på marknaden. Meridian Crypto LA-test system är känsligt och specifikt. Detektionsnivån för antigen är ca 50 ng/mL. Sensitivitet mellan 93 och 100 % och specificitet 93 till 98 % har rapporterats gentemot odling. Förbehandling av serum med pronas höjer sensitiviteten och bör utföras enligt missivet. Kapselsubstans från C. neoformans förekommer rikligt i CSF eller serum vid infektion. Antigenet kan ibland påvisas i urin hos AIDS-patienter. Trichosporon beigelii har rapporterats kunna korsreagera.
Antigenpåvisning av Histoplasma (kvantitativt), Blastomyces, och Coccidioides (kvantitativt) utförs vid MiraVista Diagnostics (Indianapolis, USA). Följande provmaterial (2 mL) kan skickas för analys med MVista antigen detektionstest: serum, plasma, likvor, BAL och andra sterila kroppsvätskor. Provmaterial ska förvaras och skickas i rumstemperatur. För ytterligare information se www.miravistalabs.com
Antikroppstester
Immunelektroosmofores (IEOP) lämpar sig för påvisande av precipiterande antikroppar mot olika svampar.
Precipiterande antikroppar mot Aspergillus fumigatus, A. flavus, A. niger eller A. terreus kan påvisas t.ex. med IEOP vid Aspergillus-infektioner, främst pulmonella infektioner av icke-akut karaktär. Även aspergillom och kolonisation vid t.ex. cystisk fibros ger upphov till precipitat. IgE- och IgG-antikroppar påvisas vid allergisk aspergillos.
Antikroppar mot Histoplasma, Blastomyces (dessa korsreagerar i många system), Coccidioides och Paracoccidioides kan också påvisas med IEOP (klinisk mikrobiologi, Karolinska universitetslaboratoriet, bilaga 8).
REFERENSER
- Ainscough S, Kibbler CC. An evaluation of the cost-effectiveness of using CHROMagar for yeast identification in a routine microbiology laboratory. J Med Microbiol 1998;47:623-628.
- Christensson B, Wiebe T, Pehrson C, Larsson L. Diagnosis of invasive candidiasis in neutropenic children with cancer by determination of D-arabinitol/L-arabinitol ratios in urine. J Clin Microbiol 1997;35:636-640.
- Chryssantou E, Andersson B, Petrini B, Löfdahl S, Tollemar J. Detection of Candida albicans DNA in serum by polymerase chain reaction. Scand J Infect Dis 1994;26:479-485.
- Evans EGV, Richardson MD. General guidelines on laboratory diagnosis. i EGV Evans & MD Richardson. Medical mycology a practical approach sid 4. IRL Press at Oxford University Press, 1989.
- Holländer H et al. A reliable fluorescent stain for fungi in tissue sections and clinical specimens. Mycopathologia 1984;88:131-4.
- Jensen HE. Aalbaek B, Lind P, Frandsen PL, Krogh HV, Stynen D. Enzyme immunohistochemistry with mono- and polyclonal antibodies for the pathological diagnosis of systemic bovine mycoses. APMIS 1993;101:505-516.
- Kiehn TE, Wong B, Edward FF, Armstrong D. Comparative recovery of bacteria and yeasts from lysis-centrifugatoin and conventional blood culture systems. J Clin Microbiol 1983;18:300-304.
- Milne LJR, Direct microscopy. i EGV Evans & MD Richardson. Medical mycology a practical approach sid 19. IRL Press at Oxford University Press, 1989.
- Referensmetodik för bakteriemi-diagnostik I 4, SBL-tryck nr 135-1993.
- Tanner DC, Weinstein M P, Fedorciw B et al. Comparison of commercial kits for detection of cryptococcal antigen. J Clin Microbiol 1994;32:1680-1684.