Alternativa metoder för svampdiagnostik
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner
Alternativa metoder för svampdiagnostik
Immunhistokemi
Även om det i de typiska fallen går att morfologiskt skilja mellan jästsvamp, mögelbildande askomyceter och zygomyceter kräver detta erfarenhet och i en del fall finns endast ett fåtal svampstrukturer i provmaterialet. En möjlighet att öka säkerheten är att utnyttja specifika antikroppar samt visualisering med hjälp av fluorescerande substanser eller enzymreaktioner. Sådana har framgångsrikt tillämpats av HE Jensen vid Danska Veterinärhögskolan i Köpenhamn. Provmaterial för immunhistokemi kan skickas dit för analys.
Metaboliter
C. albicans samt flera andra Candida-arter bildar en unik metabolit, D-arabinitol. L-enantiomeren förekommer i ett flertal olika sammanhang, medan D-enantiomeren är specifik för C. albicans. Enantiomererna kan separeras gaskromatografiskt på särskilda (kirala) kolonner. Arabinitol utsöndras normalt i urinen. Vid njurinsufficiens ökar såväl D- som Larabinitol.
Kvoten mellan D- och L-arabinitol ökar såväl i serum som i urin vid infektion med C. albicans utan att påverkas av njurfunktionen. Om man använder ett gränsvärde för D/L arabinitol i urinen på 4 har det angivits att känsligheten ligger över 90% för att upptäcka invasiva C. albicans-infektioner hos barn.
PCR
Antigenpåvisning
Aspergillus-antigen (galactomannan) från A. fumigatus, A. flavus eller A. niger kan påvisas med Platelia Aspergillus EIA-kit (BioRad) som har en känslighet på 1 ng/mL. Testet har visat varierande sensitivitet i olika patientpopulationer men har hög specificitet. Aspergillus-antigen kan analyseras i serum och likvor (gränsvärde för ett positivt test => 0,5) och BAL (gränsvärde för ett positivt test => 1,0). Falskt positiva analysresultat har rapporterats i samband med piperacillin-tazobactam eller amoxicillin-clavulansyra behandling
Candida-antigen kan ibland påvisas i blodet vid disseminerad candidos. Olika antigener från Candida-cellen förekommer men mest pålitligt för diagnostik är mannanantigen. Kommersiellt finns tillgängligt ett Platelia Candida ag EIA-kit (Bio-Rad) som påvisar Candida-mannan i serum. Gränsvärde för positivt test är 0,5 ng/mL. Mannan från arterna C. albicans, C.tropicalis, C.glabrata, C.parapsilosis och C. krusei kan detekteras. Specificiteten är hög men sensitiviteten låg. Denna metod är f.n. referensmetod för mannanpåvisning i serum.
Cryptococcus-antigen (glucuronoxylomannan från kapseln) påvisas med känsliga och specifika latextest. Det finns flera fullgoda kits av olika fabrikat på marknaden. Meridian Crypto LA-test system är känsligt och specifikt. Detektionsnivån för antigen är ca 50 ng/mL. Sensitivitet mellan 93 och 100 % och specificitet 93 till 98 % har rapporterats gentemot odling. Förbehandling av serum med pronas höjer sensitiviteten och bör utföras enligt missivet. Kapselsubstans från C. neoformans förekommer rikligt i CSF eller serum vid infektion. Antigenet kan ibland påvisas i urin hos AIDS-patienter. Trichosporon-arter har rapporterats kunna korsreagera.
Antigenpåvisning av Histoplasma (kvantitativt), Blastomyces, och Coccidioides (kvantitativt) utförs vid MiraVista Diagnostics (Indianapolis, USA). Följande provmaterial (2 mL) kan skickas för analys med MVista antigen detektionstest: serum, plasma, likvor, BAL och andra sterila kroppsvätskor. Provmaterial ska förvaras och skickas i rumstemperatur. För ytterligare information se www.miravistalabs.com
Antikroppstester
Immunelektroosmofores (IEOP) lämpar sig för påvisande av precipiterande antikroppar mot olika svampar.
Precipiterande IgG antikroppar mot Aspergillus fumigatus, A. flavus, A. niger, A. nidulans eller A. terreus kan påvisas t.ex. med IEOP vid Aspergillus-infektioner, främst pulmonella infektioner av icke-akut karaktär. Även aspergillom och kolonisation vid t.ex. cystisk fibros ger upphov till precipitat. IgE- och IgG-antikroppar påvisas vid allergisk aspergillos.
Antikroppar mot Histoplasma, Blastomyces (dessa korsreagerar i många system), Coccidioides och Paracoccidioides kan också påvisas med IEOP (klinisk mikrobiologi, Karolinska universitetslaboratoriet, bilaga 8).
REFERENSER
- Ainscough S, Kibbler CC. An evaluation of the cost-effectiveness of using CHROMagar for yeast identification in a routine microbiology laboratory. J Med Microbiol 1998;47:623-628.
- Christensson B, Wiebe T, Pehrson C, Larsson L. Diagnosis of invasive candidiasis in neutropenic children with cancer by determination of D-arabinitol/L-arabinitol ratios in urine. J Clin Microbiol 1997;35:636-640.
- Evans EGV, Richardson MD. General guidelines on laboratory diagnosis. i EGV Evans & MD Richardson. Medical mycology a practical approach sid 4. IRL Press at Oxford University Press, 1989.
- Holländer H et al. A reliable fluorescent stain for fungi in tissue sections and clinical specimens. Mycopathologia 1984;88:131-4.
- Jensen HE. Aalbaek B, Lind P, Frandsen PL, Krogh HV, Stynen D. Enzyme immunohistochemistry with mono- and polyclonal antibodies for the pathological diagnosis of systemic bovine mycoses. APMIS 1993;101:505-516.
- Milne LJR, Direct microscopy. i EGV Evans & MD Richardson. Medical mycology a practical approach sid 19. IRL Press at Oxford University Press, 1989.
- Tanner DC, Weinstein M P, Fedorciw B et al. Comparison of commercial kits for detection of cryptococcal antigen. J Clin Microbiol 1994;32:1680-1684.