Skillnad mellan versioner av "Bilaga 1c. Biokemiska referenssubstrat för testbatteri vid identifiering av bakteriella tarmpatogener"
| Rad 13: | Rad 13: | ||
| − | ===Lysindekarboxylas | + | ===Lysindekarboxylas (LD)- och H<sub>2</sub>S-medier === |
| − | |||
| − | Bakterier som producerar lysindekarboxylas dekarboxylerar aminosyran lysin i mediet under bildandet av basiska produkter (främst ''kadaverin''). Mediets pH höjs | + | Medier för påvisande av lysindekarboxylasaktivitet och sulfhydrasaktivitet hos bakterier tillhörande ''Enterobacteriaceae''. Förekomst av båda enzymsystem är en framträdande egenskap hos många ''Salmonellae'', men kan också förekomma hos andra bakteriearter. Bakterier som producerar lysindekarboxylas dekarboxylerar aminosyran ''lysin'' i mediet under bildandet av basiska produkter (främst ''kadaverin''). LD-buljongen antar då lila färg (beroende på vilken indikator som används). För bakterier som saknar LD förblir mediet surt (gulfärgat) beroende på bakteriernas metabolism. Kommersiella buljonger finns tillgängliga. Lysinet i mediet kan bytas mot ''ornitin'' för påvisande av ortnitindekarboxylas (OD). |
| + | |||
| + | Kombinationsmedium (Lysindekarboxylas (LD)-buljong och järn-ammoniumsulfat) kan använas för att påvisa samtidig förekomst av lysindekarboxylas-och sulfhydrasaktivitet hos ''Salmonella''. Mediets pH höjs beroende på LD-aktiviteten, särskilt effektivt om reaktionen sker anaerobt (för att undvika pH-sänkning orsakad av bakteriens aeroba metabolism). Om bakterien samtidigt producerar vätesulfid (H<sub>2</sub>S) genom reduktion av svavel i mediet, kan detta reagera med järn och bilda en svart, svårlöslig järnsulfid. Om bakterien inte producerar lysindekarboxylas sjunker mediets pH successivt beroende på glukosmetabolism och antar en gul färg. Reduktion av svavel kan då inte heller ske, och mediet förblir gult även om bakterierna har sulfhydrasaktivitet. | ||
===Urea-buljong=== | ===Urea-buljong=== | ||
Versionen från 23 april 2012 kl. 15.58
Artikel publicerad april 2012. Innehållet preliminärt i väntan på konsensusförfarande
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner
Biokemiska referenssubstrat för identifiering av Salmonella, Shigella och Yersinia i rutindiagnostiken
Allmänt
Text tillkommer
Medium med D-mannitol
Medium för differentiering av arter inom Enterobacteriaceae som påvisar förmåga att degradera D-mannitol (en av sex naturligt förekommande sockeralkoholer med sex kolatomer) med eller utan gasutveckling.
Bakterier inom familjen kan utnyttja mannitol som kol-och energikälla. Mannitol internaliseras i bakteriecellerna och fosforyleras genom ett mikrobiellt fosfotransferassystem. Därefter sker en enzymatisk konvertering via ett dehydrogenas varvid molekylen omvandlas till D-fruktos under syrabildning. D-fruktos metaboliseras sedan vidare under avgivande av metabol energi. Vid processen bildar vissa mikroorganismer också gas, vilket kan studeras genom att i jäsningsröret applicera ett Durham-rör.
Lysindekarboxylas (LD)- och H2S-medier
Medier för påvisande av lysindekarboxylasaktivitet och sulfhydrasaktivitet hos bakterier tillhörande Enterobacteriaceae. Förekomst av båda enzymsystem är en framträdande egenskap hos många Salmonellae, men kan också förekomma hos andra bakteriearter. Bakterier som producerar lysindekarboxylas dekarboxylerar aminosyran lysin i mediet under bildandet av basiska produkter (främst kadaverin). LD-buljongen antar då lila färg (beroende på vilken indikator som används). För bakterier som saknar LD förblir mediet surt (gulfärgat) beroende på bakteriernas metabolism. Kommersiella buljonger finns tillgängliga. Lysinet i mediet kan bytas mot ornitin för påvisande av ortnitindekarboxylas (OD).
Kombinationsmedium (Lysindekarboxylas (LD)-buljong och järn-ammoniumsulfat) kan använas för att påvisa samtidig förekomst av lysindekarboxylas-och sulfhydrasaktivitet hos Salmonella. Mediets pH höjs beroende på LD-aktiviteten, särskilt effektivt om reaktionen sker anaerobt (för att undvika pH-sänkning orsakad av bakteriens aeroba metabolism). Om bakterien samtidigt producerar vätesulfid (H2S) genom reduktion av svavel i mediet, kan detta reagera med järn och bilda en svart, svårlöslig järnsulfid. Om bakterien inte producerar lysindekarboxylas sjunker mediets pH successivt beroende på glukosmetabolism och antar en gul färg. Reduktion av svavel kan då inte heller ske, och mediet förblir gult även om bakterierna har sulfhydrasaktivitet.