Skillnad mellan versioner av "Enterobius vermicularis"
| (38 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Huvudartikel, publicerad augusti 2011. | + | '''Huvudartikel''', publicerad augusti 2011. |
---------- | ---------- | ||
| − | Till innehållförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]] | + | ''Till innehållförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]'' |
------- | ------- | ||
| − | ==''Enterobius vermicularis'' | + | |
| + | ==''Enterobius vermicularis'', springmask== | ||
===Smittämne=== | ===Smittämne=== | ||
| − | ''Enterobius vermicularis'' är en liten rundmask som lever i tarmen. Människan är enda värd | + | ''Enterobius vermicularis'' är en liten rundmask som lever i tarmen. Människan är enda värd till masken. |
===Livscykel=== | ===Livscykel=== | ||
| − | + | ||
| + | Den vuxna honmasken vandrar till ändtarmen för att lägga alla sina ägg strax utanför ändtarmsöppningen. Äggen innehåller larver som är fullt utvecklade redan efter 4–6 timmar. Intagna ägg kläcks i magsäcken och larverna växer snabbt till 140–150 µm. De migrerar till caecum och appendix där de utvecklas till vuxna maskar: honmasken blir 9–12 mm lång; hanmasken är mindre, 2,5 mm lång. Springmask har en relativt kort livstid på ca 1–3 månader. En enda honmask producerar upp till 10 000 ägg, vilket kan bidra till den effektiva smittspridningen. | ||
| + | |||
===Symtom och klinisk bild=== | ===Symtom och klinisk bild=== | ||
| − | Många infektioner förlöper utan nämnvärda symtom. Det är framför allt den nattliga klådan kring ändtarmens mynning som vållar besvär och kan leda till sömnproblem. Urticaria, | + | Många infektioner förlöper utan nämnvärda symtom. Det är framför allt den nattliga klådan kring ändtarmens mynning som vållar besvär och kan leda till sömnproblem. Urticaria, dermatit och allergisk reaktion finns beskrivna i ett fåtal fall. Småflickor kan också få en uttalad klåda i underlivet. Lätta inflammatoriska förändringar kan uppstå i tarmslemhinnan. Appendicit, vulvit, vaginit, salpingit och cystit kan förekomma i sällsynta fall. Eosinofili och förhöjd produktion av IgE kan också ses. Sjukdomen kan effektivt behandlas med läkemedel. Ibland kan behandling av hela familjen övervägas. Re-infektion är vanligt eftersom äggen ofta finns kvar i miljön. |
| − | ===Epidemiologi=== | + | |
| − | Springmaskinfektion förekommer över hela världen och | + | ===Epidemiologi=== |
| − | Smitta | + | |
| − | + | Springmaskinfektion förekommer över hela världen och är den enda maskinfektion som är vanlig även i Sverige. Den kan drabba människor i alla åldrar, men är vanligast hos barn. Man infekteras genom att svälja ägg. God hand- och toaletthygien förebygger smitta. Ägg i miljön, t.ex. i sängkläder, textilier och damm, kan förbli smittsamma i flera veckor. De dör dock vid uttorkning eller i direkt solljus. Smitta sker genom direkt kontakt med infekterad person eller indirekt via kontaminerade sängkläder och leksaker, alternativt genom luftburen överföring av ägg med damm. Infektionen kan upprätthållas genom autoinfektion, d v s man får i sig egna ägg genom att stoppa fingrarna i munnen efter att ha kliat sig i stjärten. Retroinfektion (när ägg från egna maskar kläcks och larver vandrar upp i tarmen och utvecklas till vuxna maskar) kan också förekomma, men dess betydelse och omfattning är kontroversiell. | |
| − | + | ||
| − | Ett så kallad ”tejpprov” tas vid misstänkt ''Enterobius''-infektion och/eller analklåda, framför allt kvälls- och nattetid. Det är viktigt för analysen att genomskinlig tejp används vid provtagning. | + | ==Provtagning och transport== |
| − | === | + | ===Provmaterial=== |
| − | Provet tas från området runt anus några timmar efter sänggående eller på morgonen innan toalettbesök eller dusch/bad. Den klistriga sidan av en | + | Ett så kallad ”tejpprov” tas vid misstänkt ''Enterobius''-infektion och/eller analklåda, framför allt kvälls- och nattetid. Det är viktigt för analysen att genomskinlig tejp används vid provtagning. |
| − | + | ===Provtagning=== | |
| − | Tejpbiten fästs på ett objektglas som förvaras i transporthylsa under transporten och fram till avläsningen. Prover bör hanteras med försiktighet. ''Enterobius''-ägg innehåller larver som är infektiösa från och med provtagningstillfället och flera veckor framåt. | + | |
| + | Provet tas från området runt anus några timmar efter sänggående eller på morgonen innan toalettbesök eller dusch/bad. Den klistriga sidan av en cirka 10 cm lång genomskinlig tejpremsa trycks på flera ställen mot huden runt anusöppningen (tejpbiten kan innan provtagning fästas på en träspatel med klistriga sidan utåt). | ||
| + | |||
| + | ===Förvaring/transport=== | ||
| + | |||
| + | Tejpbiten fästs på ett objektglas som förvaras i transporthylsa under transporten och fram till avläsningen. Prover bör hanteras med försiktighet. ''Enterobius''-ägg innehåller larver som är infektiösa från och med provtagningstillfället och flera veckor framåt. | ||
| + | |||
==Laboratoriediagnostik== | ==Laboratoriediagnostik== | ||
===Allmänt=== | ===Allmänt=== | ||
| − | Diagnosen ställs genom påvisning av ägg eller vuxna maskar. | + | Diagnosen ställs genom påvisning av ägg eller vuxna maskar. Undersökning av fecesprov för mikroskopisk påvisning av ägg i feces efter formalin/etylacetat koncentration rekommenderas inte eftersom den har lägre känslighet för påvisning av ''Enterobius''-ägg än tejpprov. Endast cirka 5 % av diagnostiserade fall har maskägg i feces. Om patienten har en infektion med ''Taenia'' kan det förekomma att även dessa ägg fångas upp på tejpen. |
| − | Undersökning av fecesprov för mikroskopisk påvisning av ägg i feces efter formalin/etylacetat koncentration rekommenderas inte eftersom den har lägre känslighet för påvisning av ''Enterobius''-ägg än tejpprov. Endast | + | |
===Referensmetod=== | ===Referensmetod=== | ||
| − | Mikroskopisk undersökning av tejpprov för påvisning av maskägg eller maskar. | + | |
| − | Maskar och ägg utsöndras dock intermittent och ett negativt prov utesluter inte infektion. Upprepade undersökningar ökar känsligheten. Undersökning av tre konsekutiva tejpprov upptäcker upp till 90 % av infekterade fall. | + | [[Fil:EnterobiusÄggML-a.jpg|thumb|200px|right|''Enterobius''-ägg. ''Foto: Marianne Lebbad, Smittskyddsinstitutet'']] |
| + | |||
| + | Mikroskopisk undersökning av tejpprov för påvisning av maskägg eller maskar. Maskar och ägg utsöndras dock intermittent och ett negativt prov utesluter inte infektion. Upprepade undersökningar ökar känsligheten. Undersökning av tre konsekutiva tejpprov upptäcker upp till 90 % av infekterade fall. | ||
| + | |||
====Avläsningskriterier==== | ====Avläsningskriterier==== | ||
| − | Undersök hela tejpbiten i mikroskop med 10 x förstoring. Verifiera fynd med 40 x objektiv. Både ägg och maskar | + | |
| + | Undersök hela tejpbiten i mikroskop med 10 x förstoring. Verifiera fynd med 40 x objektiv. Både ägg och maskar kan fångas upp på tejpen. Äggen är 50-54 x 20-27 µm, ofärgade, ovala, tillplattade på en sida och innehåller fullt utvecklade embryon/larver. | ||
| + | |||
====Kvalitetssäkring==== | ====Kvalitetssäkring==== | ||
| − | ''Enterobius''-ägg ingår i NEQAS-utskick. | + | ''Enterobius''-ägg ingår i UK NEQAS-utskick. |
| + | |||
====Svarsrutiner==== | ====Svarsrutiner==== | ||
Tejpprov, inga ägg/maskar av ''Enterobius vermicularis'' påvisade | Tejpprov, inga ägg/maskar av ''Enterobius vermicularis'' påvisade | ||
Ägg/maskar av ''Enterobius vermicularis'' påvisade | Ägg/maskar av ''Enterobius vermicularis'' påvisade | ||
| + | |||
===Övriga diagnostiska metoder=== | ===Övriga diagnostiska metoder=== | ||
| − | * | + | *”Bomullssvabb” |
| − | Ägg från hud | + | Ägg från hud runt anus kan samlas med en bomullspinne fuktad med fysiologisk saltlösning. Vätskan pressas sedan genom att trycka bomullspinne mot objektglas. Preparat monteras med täckglas och undersöks i mikroskop med 10 x förstoring. |
| − | *Vuxna maskar kan | + | *Vuxna maskar kan läggas i formalinrör skickas för identifiering. |
====Laboratorierapportering==== | ====Laboratorierapportering==== | ||
| − | Infektion med ''Enterobius vermicularis'' är inte anmälningspliktig. | + | Infektion med ''Enterobius vermicularis'' är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. |
| + | |||
==Litteraturhänvisningar== | ==Litteraturhänvisningar== | ||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | -- | + | *Ash L, Orihel C. Atlas of Human Parasitology. ASCP Press, Chicago. |
| − | + | *Herrström P, Friström A, Karlsson A, Högstedt B. Enterobius vermicularis and finger sucking in young Swedish children. Scand J Prim Health Care 1997;15:146-8. | |
| + | *Montag A, Ulrich R. Chronic urticaria in enterobiasis vermicularis (oxyuriasis). Hautarzt 1992;43:652-3. | ||
| + | *Peters W, Gilles H. Tropical Medicine & Parasitology. Wolfe Medical Publications Ltd, third edition, 1989. | ||
| + | *Raghallaigh S N, Powell F. Enterobius vermicularis dermatitis. Clin Exp Dermatol. 2009;35:e32-e33. | ||
| − | + | [[Kategori:Parasiter]] | |
Nuvarande version från 3 oktober 2012 kl. 09.31
Huvudartikel, publicerad augusti 2011.
Till innehållförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Enterobius vermicularis, springmask[redigera]
Smittämne[redigera]
Enterobius vermicularis är en liten rundmask som lever i tarmen. Människan är enda värd till masken.
Livscykel[redigera]
Den vuxna honmasken vandrar till ändtarmen för att lägga alla sina ägg strax utanför ändtarmsöppningen. Äggen innehåller larver som är fullt utvecklade redan efter 4–6 timmar. Intagna ägg kläcks i magsäcken och larverna växer snabbt till 140–150 µm. De migrerar till caecum och appendix där de utvecklas till vuxna maskar: honmasken blir 9–12 mm lång; hanmasken är mindre, 2,5 mm lång. Springmask har en relativt kort livstid på ca 1–3 månader. En enda honmask producerar upp till 10 000 ägg, vilket kan bidra till den effektiva smittspridningen.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Många infektioner förlöper utan nämnvärda symtom. Det är framför allt den nattliga klådan kring ändtarmens mynning som vållar besvär och kan leda till sömnproblem. Urticaria, dermatit och allergisk reaktion finns beskrivna i ett fåtal fall. Småflickor kan också få en uttalad klåda i underlivet. Lätta inflammatoriska förändringar kan uppstå i tarmslemhinnan. Appendicit, vulvit, vaginit, salpingit och cystit kan förekomma i sällsynta fall. Eosinofili och förhöjd produktion av IgE kan också ses. Sjukdomen kan effektivt behandlas med läkemedel. Ibland kan behandling av hela familjen övervägas. Re-infektion är vanligt eftersom äggen ofta finns kvar i miljön.
Epidemiologi[redigera]
Springmaskinfektion förekommer över hela världen och är den enda maskinfektion som är vanlig även i Sverige. Den kan drabba människor i alla åldrar, men är vanligast hos barn. Man infekteras genom att svälja ägg. God hand- och toaletthygien förebygger smitta. Ägg i miljön, t.ex. i sängkläder, textilier och damm, kan förbli smittsamma i flera veckor. De dör dock vid uttorkning eller i direkt solljus. Smitta sker genom direkt kontakt med infekterad person eller indirekt via kontaminerade sängkläder och leksaker, alternativt genom luftburen överföring av ägg med damm. Infektionen kan upprätthållas genom autoinfektion, d v s man får i sig egna ägg genom att stoppa fingrarna i munnen efter att ha kliat sig i stjärten. Retroinfektion (när ägg från egna maskar kläcks och larver vandrar upp i tarmen och utvecklas till vuxna maskar) kan också förekomma, men dess betydelse och omfattning är kontroversiell.
Provtagning och transport[redigera]
Provmaterial[redigera]
Ett så kallad ”tejpprov” tas vid misstänkt Enterobius-infektion och/eller analklåda, framför allt kvälls- och nattetid. Det är viktigt för analysen att genomskinlig tejp används vid provtagning.
Provtagning[redigera]
Provet tas från området runt anus några timmar efter sänggående eller på morgonen innan toalettbesök eller dusch/bad. Den klistriga sidan av en cirka 10 cm lång genomskinlig tejpremsa trycks på flera ställen mot huden runt anusöppningen (tejpbiten kan innan provtagning fästas på en träspatel med klistriga sidan utåt).
Förvaring/transport[redigera]
Tejpbiten fästs på ett objektglas som förvaras i transporthylsa under transporten och fram till avläsningen. Prover bör hanteras med försiktighet. Enterobius-ägg innehåller larver som är infektiösa från och med provtagningstillfället och flera veckor framåt.
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Diagnosen ställs genom påvisning av ägg eller vuxna maskar. Undersökning av fecesprov för mikroskopisk påvisning av ägg i feces efter formalin/etylacetat koncentration rekommenderas inte eftersom den har lägre känslighet för påvisning av Enterobius-ägg än tejpprov. Endast cirka 5 % av diagnostiserade fall har maskägg i feces. Om patienten har en infektion med Taenia kan det förekomma att även dessa ägg fångas upp på tejpen.
Referensmetod[redigera]
Mikroskopisk undersökning av tejpprov för påvisning av maskägg eller maskar. Maskar och ägg utsöndras dock intermittent och ett negativt prov utesluter inte infektion. Upprepade undersökningar ökar känsligheten. Undersökning av tre konsekutiva tejpprov upptäcker upp till 90 % av infekterade fall.
Avläsningskriterier[redigera]
Undersök hela tejpbiten i mikroskop med 10 x förstoring. Verifiera fynd med 40 x objektiv. Både ägg och maskar kan fångas upp på tejpen. Äggen är 50-54 x 20-27 µm, ofärgade, ovala, tillplattade på en sida och innehåller fullt utvecklade embryon/larver.
Kvalitetssäkring[redigera]
Enterobius-ägg ingår i UK NEQAS-utskick.
Svarsrutiner[redigera]
Tejpprov, inga ägg/maskar av Enterobius vermicularis påvisade
Ägg/maskar av Enterobius vermicularis påvisade
Övriga diagnostiska metoder[redigera]
- ”Bomullssvabb”
Ägg från hud runt anus kan samlas med en bomullspinne fuktad med fysiologisk saltlösning. Vätskan pressas sedan genom att trycka bomullspinne mot objektglas. Preparat monteras med täckglas och undersöks i mikroskop med 10 x förstoring.
- Vuxna maskar kan läggas i formalinrör skickas för identifiering.
Laboratorierapportering[redigera]
Infektion med Enterobius vermicularis är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar[redigera]
- Ash L, Orihel C. Atlas of Human Parasitology. ASCP Press, Chicago.
- Herrström P, Friström A, Karlsson A, Högstedt B. Enterobius vermicularis and finger sucking in young Swedish children. Scand J Prim Health Care 1997;15:146-8.
- Montag A, Ulrich R. Chronic urticaria in enterobiasis vermicularis (oxyuriasis). Hautarzt 1992;43:652-3.
- Peters W, Gilles H. Tropical Medicine & Parasitology. Wolfe Medical Publications Ltd, third edition, 1989.
- Raghallaigh S N, Powell F. Enterobius vermicularis dermatitis. Clin Exp Dermatol. 2009;35:e32-e33.