Bakteriellt resistensläge

Hoppa till: navigering, sök

Till inneh√•llsf√∂rteckningen f√∂r Referensmetodik: √Ėvre luftv√§gsinfektioner (√ĖLI)


Bakteriellt resistensläge

Luftvägspatogeners känslighet för antimikrobiella medel är inte alltid förutsägbar. Det är därför viktigt, både med tanke på behandlingsresultat och resistensepidemiologi, att resistensbestämma isolat av vanligen förekommande bakterier från luftvägsprov kontinuerligt eller periodvis.

Baserat på upprepade undersökningar av luftvägspatogeners antibiotikakänslighet i olika delar av Sverige under den senaste 10-årsperioden kan följande allmänna beskrivning ges av prevalensen antibiotikaresistens. Man bör dock ha i åtanke att prevalenssiffror påverkas av faktorer som säsongsvariation, anhopning av sjuka barn från daghemsmiljö mm.


Betahemolyserande grupp A streptokocker (GAS)

Betahemolyserande grupp A streptokocker √§r k√§nsliga f√∂r penicillin. Resistens mot tetracykliner f√∂rekom 1983 hos 4 % av isolaten, i 7-8 % av isolaten testade 1986, och i 3-4 % 1990 (12). Resistens mot erytromycin uppm√§rksammades i Sverige vid mitten av l980-talet, d√• lokala utbrott av erytrormycinresistenta grupp A streptokocker (ERGAS) intr√§ffade i Halland (13). I den svenska multicenterstudie som genomf√∂rdes 1990 (12) var <1 % av isolaten resistenta, men d√§refter har fr√•n Lund rapporterats en stadigt √∂kande incidens av ERGAS, vilken 1992 n√•dde 13 %. Denna tendens br√∂ts 1994 d√• andelen ERGAS var 3 %. Situationen liknade den som nyligen rapporterats fr√•n Finland (14), och b√•de i Finland och s√∂dra Sverige s√•gs samband med en √∂kad anv√§ndning av erytromycin. Resistenta isolat h√§mmas av 4-16 mg/L av erytromycin (inducerbar resistensmekanism), men under 1992 har enstaka isolat p√•tr√§ffats med h√∂ggradig resistens (MIC >128 mg/L. Dessa isolat har samtidigt varit resistenta mot klindamycin, vilket tyder p√• en makrolid/lincosamid resistens av konstitutiv karakt√§r. I en unders√∂kning 1994 som omfattade samtliga svenska laboratorier var de genomsnittliga siffrorna f√∂r resistens mot erytromycin 4,5 %, klindamycin 0,2 % och tetracyklin 6 %.

Streptococcus pneumoniae

Pneumokocker med nedsan k√§nslighet f√∂r penicillin (MIC 0.125-1 mg/L), beroende p√• f√∂r√§ndringar i cellv√§ggens penicillinbindande proteiner (PBP), har p√•tr√§ffats i 2-3 % vid upprepade multicenterstudier och lokala screeningunders√∂kningar under den senaste l0-√•rsperioden. F√• av dessa isolat har dock hittills haft en s√•dan grad av nedsatt k√§nslighet att de betecknats som resistenta mot penicillin (MIC 2 mg/L). Antalet stammar med nedsatt k√§nslighet och resistens mot penicillin har under senare √•r √∂kat i flera l√§nder, t ex Spanien och √∂stra Europa (Ungern, Rum√§nien). Fr√•n s√∂dra Sverige rapporterades 1994 (15,16) att 5-11 % av nasofarynxisolaten var intermedi√§rt resistenta mot penicillin. Resistens mot tetracykliner liksom mot erytromycin och andra malcrolider har varit och √§r fortfarande relativt s√§llsynt i Sverige, 2-3 % och f√∂rekommer oftast hos isolat med nedsatt k√§nslighet f√∂r penicillin. √Ėkad uppm√§rksamhet √§r befogad. Nyligen rapporterades fr√•n Island om introduktion och snabb klonal spridning av en multiresistent pneumokock, serotyp 6 B, framf√∂r allt bland barn p√• daghem (17). I den landsomfattande svenska unders√∂kningen 1994 var de genomsnittliga siffrorna f√∂r nedsatt k√§nslighet f√∂r penicillin 3.4 %, och f√∂r resistens mot erytromycin 1,9 %, tetracyklin 3,2 % och trimetoprimlsulfa 4,1 %.


Moraxella catarrhalis

Fr√•n b√∂rjan av 80-talet, d√• M. catarrhalis b√∂rjade uppm√§rksammas som patogen, har frekvensen av betalaktamasproducerande isolat kontinuerligt √∂kat, b√•de i Sverige och utomlands, och utg√∂r nu 70-80 % av isolerade stammar (12). Enzymproduktionen medf√∂r resistens mot penicilliner. Enzymen har f√∂rsumbar aktivitet mot nya perorala cefalosporiner. M. catarrhalis √§r generellt k√§nsliga f√∂r makrolidantibiotika som erytromycin, samt f√∂r tetracykliner och trimetoprim/sulfa, √§ven om aktiviteten av den sistn√§mnda kombinationen mot M. catarrhalis √§r l√§gre √§n mot andra luftv√§gspatogener.

Haemophilus influenzae

Hos Haemophilus influenzae har andelen betalaktamasproducerande isolat varit anm√§rkningsv√§rt konstant. I en svensk multicenterstudie fr√•n 1983 var 8 % av isolaten enzymproducerande (lokal variation 4-13 %). I en motsvarande studie fr√•n 1990 var siffran 7,4 % (2-15 %) (12), medan en √∂kning noterades under 1994 till 10,5 % (3-17 %). Det betalaktamas som bildas √§r plasmidmedierat och identiskt med det enzym som √§r vanligt f√∂rekommande hos E. coli (TEM-l) och medf√∂r resistens mot penicilliner men inte cefalosporiner. F√∂rekomsten av kromosomalt medierad resistens mot betalaktamantibiotika, beroende p√• f√∂r√§ndringar i bakteriens penicillinbindande proteiner (PBP), var i b√•da dessa unders√∂kningar <1 %. Under senare √•r har st√∂rre uppm√§rksamhet √§gnats denna typ av resistens. Isolat med denna typ av f√∂r√§ndrade PBP √§r oftast ocks√• resistenta mot eller har nedsatt k√§nslighet f√∂r cefalosporiner in vitro. Den kliniska erfarenheten av behandling med s√•dana betalaktamantibiotika √§r dock knapph√§ndig. Samtliga isolat med f√∂r√§ndrat PBP som s√§ndes till SBL 1991-92 var okapslade. Resistens mot tetracykliner, som ofta √§r genetiskt kopplad till resistens mot kloramfenikol, upptr√§der i 1-2 % av isolaten och n√•gon √∂kning har ej p√•visats. Isolat som √§r resistenta mot trimetoprim (och samtidigt mot kombinationen med sulfa) har d√§remot p√•tr√§ffats allt oftare i Sverige. En procent av isolaten var resistenta 1983, 7,8 % 1990 (12), och 10 % 1994 med stor lokal variation (1-25 %). Multiresistenta stammar (resistenta mot ampicillin, tetracyklin, kloramfenikol och trimetoprim/sulfa) har rapporterats i Sverige, men √§r vanligare utomlands. Sk√§rpt uppm√§rksamhet mot denna typ av resistens √§r motiverad.