Balamuthia mandrillaris

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad augusti 2011.


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Balamuthia mandrillaris

SmittÀmne

Balamuthia Àr en relativt nyupptÀckt opportunistisk patogen tillhörande gruppen frilevande amöbor. Parasiten Àr beslÀktad med Acanthamoeba spp. och ger upphov till hjÀrninfektion (Balamuthia-granulomatous encephalitis, BGE) som pÄminner om granulomatös amöbaencefalit (GAE) orsakad av Acanthamoeba.

Livscykel

Balamuthias livscykel bestÄr av tvÄ stadier: en cyst- och en trofozoitform. Cystorna varierar i storlek frÄn 13 till 30 ”m, Àr runda och omgivna med vÀggar bestÄende av tre lager. Trofozoiterna Àr 15 till 60 ”m, har oregelbundna pseudopodier och en stor kÀrna som kan innehÄlla flera nukleoler.

Symtom och klinisk bild

Balamuthia kan orsaka bĂ„de hudinfektion och en sĂ€llsynt hjĂ€rninfektion med hög dödlighet (mer Ă€n 98 % av de diagnosticerade patienterna dör). BGE Ă€r en kronisk sjukdom som utvecklas under 3 mĂ„nader till 2 Ă„r. BĂ„de cystor och trofozoiter betraktas som infektiösa. Smittan överförs genom inandning eller genom att skadad hud kommer i kontakt med kontaminerad jord. Kroniskt sjuka med diabetes, cancer eller hiv samt transplanterade eller steroid-behandlade patienter Ă€r speciellt mottagliga för Balamuthia-infektion. Oftast Ă€r det personer under 15 Ă„r eller över 60 Ă„r som drabbas. FörĂ€ndringar i hjĂ€rnan bestĂ„r av granulomatös infiltration, nekros, blödningar och ödem. Ansamlingar av amöbor ses runt hjĂ€rnans blodkĂ€rl. BĂ„de trofozoiter och cystor finns i vĂ€vnaden.

Epidemiologi

B. mandrillaris förekommer i jord, damm och möjligen i vatten. Patogena egenskaper hos Balamuthia beskrevs relativt sent i samband med att parasiten upptÀcktes i en aphjÀrna 1986. Beskrivning av det första humana fallet av hjÀrninfektion (BGE) kom 1991 och det finns nu drygt hundra fall beskrivna i vÀrlden. BGE kan ocksÄ pÄvisas hos djur, t.ex. hundar, fÄr, hÀstar och framförallt apor. Det finns dock inga bevis för att BGE Àr en zoonos och att djur fungerar som reservoarer för humana infektioner. Skadad hud som kommer i kontakt med jord eller kompost Àr en kÀnd riskfaktor. Det finns inget bevisat samband mellan kontakt med kontaminerat vatten och infektion. Enstaka fall av transplantationsöverförd infektion finns beskrivna.

Provtagning och transport

Provmaterial

Formalinfixerad hjÀrnbiopsi

Provtagningsföreskrifter

Analysen görs inte i Sverige. Provtagning bör föregÄs av telefonsamtal med FolkhÀlsomyndigheten för förmedling av kontakt med annat laboratorium.

Förvaring/transport

Provmaterialet kan förvaras i kylskÄpstemperatur.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Laboratoriediagnostik av Balamuthia-infektion görs bara vid specialiserade laboratorier som CDC, Atlanta, USA [1] Postmortem diagnostik görs oftast genom att pÄvisa parasiter i hjÀrnvÀvnad tagen vid obduktion.

Referensmetod

VÀvnadssnitt fÀrgat med hematoxylin-eosin för pÄvisning av trofozoiter och cystor.

Immunohistologisk fÀrgning av vÀvnad med art-specifika antikroppar.

AvlÀsningskriterier

Morfologisk identifiering av parasiter i vÀvnader krÀver en mycket erfaren mikroskopist. BÄde cystor och trofozoiter av Balamuthia liknar Acanthamoeba och det Àr inte möjligt att sÀrskilja de tvÄ arterna i ljusmikroskop. Reaktion med Balamuthia-specifika antikroppar i immunhistologisk fÀrgning möjliggör artbestÀmning.

KvalitetssÀkring

Identifering av Balamuthia ingÄr inte i UK-NEQAS-utskick.

Övriga diagnostiska metoder

PCR-baserade metoder för pÄvisning av Balamuthia-DNA finns men Àr inte utvÀrderade som diagnostiska metoder.

Laboratorierapportering

B. mandrillaris-infektion Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

LitteraturhÀnvisningar

  • Center for Disease Control and Prevention (CDC). Balamuthia mandrillaris transmitted through organ transplantation-Mississippi 2009. Morb Mort Weekly 2010; 59(36):1165-1170.
  • Matin A, Siddiqui R, Jayasekera S, Khan NA. Increasing importance of Balamuthia mandrillaris. Clin Microbiol Rev 2008; 21(3): 435-448.
  • Schuster FL, Visvesvara GS. Free-living amoebae as opportunistic and non-opportunistic pathogens of humans and animals. Int J Parasitol. 2004; 34:1001-1027.