Epidemiologi-bakteriella √ĖLI

Hoppa till: navigering, sök

Till inneh√•llsf√∂rteckningen f√∂r Referensmetodik: √Ėvre luftv√§gsinfektioner (√ĖLI)



Epidemiologi-√ĖLI

Incidens, prevalens

√Ėvre luftv√§gsinfektion (√ĖLI) √§r den vanligaste enskilda diagnosen som f√∂ranleder l√§karbes√∂k i √∂ppenv√•rd. √ĖLI √§r genomg√•ende vanligare hos barn och yngre vuxna individer men √§ven inom dessa √•ldersgrupper finns avsev√§rda variationer betr√§ffande typ och frekvens av luftv√§gsinfektion. Detta kan √•sk√•dligg√∂ras genom att studera n√•gra vanliga akuta √∂vre luftv√§gsinfektioner - otit, sinuit, tonsillit och laryngit.

Nedanstående siffror är hämtade ur en diagnosredovisning för läkarbesök vid vårdcentralen i Tierp (1). Statistiken baseras på kliniska diagnoser klassificerade enl Socialstyrelsens diagnosregister. Under de tidsperioder som redovisas (1980-85 samt 1991) var 20-21000 personer bosatta i Tierp. Åldersfördelningen 1991 redovisas i Tabell 2.

√ĖLItabell2.jpg



Av de patienter som fick diagnosen akut otit √•terfanns 81% i √•ldersgruppen 0-14 √•r (Tabell 3). Akut sinuit konstaterades i 63 % av fallen bland patienter som var mellan 15 och 44 √•r gamla. Akut tonsillit f√∂rdelade sig j√§mnt √∂ver √•ldrarna upp till 44 √•r, men var i h√∂gre √•lder s√§llsynt. Barn och ungdomar (0-14 √•r) utgjorde i Tierpsmaterialet 17 % av befolkningen men svarade f√∂r 49 % av de registrerade luftv√§gsinfektionerna 1991.

√ĖLItabell3.jpg


Akut eller serös otit, sinuit och tonsillit

En mycket tydlig s√§songsvariation kan iakttas f√∂r akut otit och ospecificerad √ĖLI som √∂kar kraftigt under h√∂st och vinter (Fig 2). Akut tonsillit och akut sinuit √§r ocks√• vanligast under h√∂st-vinter perioden men uppvisar inte lika kraftiga s√§songsm√§ssiga fluktuationer.

√ĖLIfigur2.jpg
√ĖLIfigur3och4.jpg


N√•gra f√• procent av barnen drabbas i st√∂rre utstr√§ckning √§n andra av ofta √•terkommande √∂roninflammationer, sk. otitben√§gna barn eller ‚Äú√∂ronbarn‚ÄĚ Debut av akut otit f√∂re 6 m√•naders √•lder eller minst 2 otiter i √•ldersperioden 6-12 m√•nader predisponerar f√∂r otitben√§genhet (3). Arnning under mer √§n 3 m√•nader minskar risken f√∂r otitben√§genhet j√§mf√∂rt med amning under kortare tid √§n 2 m√•nader.

I Tierpsmaterialet (1) utgjorde akut sinuit 15-2,0% av samtliga diagnoser. Detta stämmer väl med andra svenska material. I utländska material brukar incidensen skattas till 16-28 fall per 1000 vuxna patienter och år, I Tierpsredovisningen var incidensen för vuxna 26/1000 år 1991.


Bakteriella √ĖLI

Betahemolyserande grupp A streptokocker

Cirka 20 % vuxna och upp till 30 % barn √§r vid epidemier under vinterhalv√•ret b√§rare av grupp A, C eller G streptokocker. Ett positivt odlingsfynd f√•r d√§rf√∂r inte utg√∂ra den enda grunden till ins√§ttande av antibiotika. Personer med hudmanifestationer, t ex impetigo och analeksem √§r i analogi med f√∂rh√•llandena f√∂r S aureus kraftiga spridare. Ett f√•tal f√•r en invasiv infektion. Under de senaste √•ren har det r√∂rt sig om 120-150 tillf√§llen/√•r i Sverige.

Typning av grupp A streptokocker (mer än 90 typer) kan göras i speciella epidemiologiska situetioner. I Tabell 4 redovisas T-typer i Uppsalatrakten 1988-1994.

√ĖLItabell4.jpg


Variationen i typningsm√∂nstret kan periodvis tydligt p√•verka sjukdomspanoramat. Under senare √•r har f√∂rekomst av T1/M1 tilldragit sig s√§rskilt intresse. I en svensk studie (4) d√§r GAS isolerats i svalgodlingar fr√•n 1970 till 1987 √•terfanns typen T1/M1 i frekvenser varierande mellan 2-16 %. I december 1988 var motsvarande siffra 50-87 %. GAS isolerade fr√•n blod under december 1988 var till 86 % T1/M1. Detta √•terspeglade sig kliniskt i en f√∂rdubbling av antalet bakteriemifall orsakade av GAS samt √§ven en √∂kning av mortaliteten fr√•n 15 till 33 % vid T1/M1- orsakad bakteriemi (4). Sambandet mellan andelen Tl i svalgodlingar och allvarliga GAS-infektioner illustreras i Fig 5. De patienter som avled visade sig ofta ha l√•ga antikroppsniv√•er mot Ml men ocks√• mot vissa av de s k erytrogena toxinerna vilka kan fungera som superantigen och d√§rmed direkt relateras till shockbilden (5). Liknande observationer gjordes i Norge under vinterhalv√•ret 1987-88. En trefaldig √∂kning av bakteriemifrekvensen orsakad av GAS rapporterades d√§r med en mortalitetsniv√• p√• 25 %. Ml √•terfanns i 87 % av isolaten fr√•n blod (6). √Ąven vintern 1994 s√•gs en √∂kning av antalet invasiva GAS-infektioner (55 % TI), dock inte lika uttalad som 1988- 89 (7). Figur 5. GAS isolerade vid Avd f√∂r kim mikrobiotogi UAS (Anders √Ėsterlund) Procentuell andel T-typ 1 1 svalgodlingar (heldragen linje) satnt antalet isolat fr√•n blododting (staptar).

√ĖLIfigur5.jpg


Haemophilus influenzae typ b

Incidensen av invasiva infektioner orsakade av Haemophilus influenzae typ b (Hib) var i Norden ca 50/100.000 och √•r ber√§knat p√• barn yngre √§n 5 √•r. Ungef√§r h√§lften av dessa var meningit, ca en tredjedel epiglottit och resten f√∂rdelade p√• andra septiska infektioner som artrit, cellutit, osteomyetit och pneumoni. Sedan h√∂sten 1992 erbjuds alla nyf√∂dda barn i Sverige vaccination mot Hib vid 3, 5 resp 12 m√•naders √•lder. De moderna vaccinerna best√•ende av proteinkonjugerat b-kapselantigen (PRP=polyribitolfosfat) har i bl a stora finska studiet visat sig ge god immunitet redan efter 6 m√•naders √•lder. Eskola et al. rapporterar en skyddseffekt mot invasiv infektion p√• ca 90 % i kontrollerade studier (8,9). I Sverige kan d√§rf√∂r f√∂rv√§ntas en kraftigt sjunkande incidens av Hib-infektioner som epiglottit. purulent meningit och sepsis.


Streptococcus pneumoniae

Pneumokocker orsakar ett brett spektrum av sjukdomar med olika allvarlighetsgrad. √Ėvre luftv√§gsinfektioner som akut otit och sinuit √§r vanligt f√∂rekommande och utg√∂r normalt inte n√•got terapeutiskt problem. Stigande frekvens av antibiotikaresistens medf√∂r dock att relativt banala sjukdomstillst√•nd (otit, sinuit) kan kr√§va omfattande mikrobiologisk diagnostik och eventuell behandling med intraven√∂sa antibiotika. I detta sammanhang f√•r √§ven vaccination mot pneumokocker en f√∂rnyad aktualitet.

Den naturliga immuniteten mot pneumokocker är starkt åldersberoende. Barn upp till 4 års ålder dominerar kraftigt gruppen av friska bärare, särskilt avseende nasofarynx. En icke-åldersberoende ökad sjuklighet i pneumokockinfektioner ses hos individer med primär eller sekundär immunbristsjukdom, immunsuppression pga läkemedel, malignitet, missbruk, avsaknad av mjälte mm.

I regi av smittskyddsl√§karen, milj√∂medicinska enheten, KS, gjordes under mars-april 1995 en inventering av f√∂rekomsten av multiresistenta pneumokocker isolerade fr√•n friska barn inom barnomsorgen i Stockholms l√§n. Provtagning utf√∂rdes p√• 31 daghem och omfattade nasofarynxprov fr√•n 964 barn och 272 medlemmar av personalen. Pencillink√§nsliga pneumokocker isolerades genomsnittligen fr√•n 36 % av barnen (1-√•ringar 22 %, 2-√•ringar 52 %, 3-√•ringar 40 %, 4-√•ringar 42 %, 5-√•ringar 28 %, 6-√•ringar 25 %, 7-√•ringar 18 %) men endast fr√•n 2,5 % av personalen. Multiresistenta pneumokocker √•terfanns hos <1 % (7 barn f√∂rdelade p√• tv√• daghem). Ingen spridning till personalen kunde konstateras.


Difteri

År 1955 infördes allmän vaccinering av barn mot difteri. Därefter har antalet sjukdomsfall varit mycket lågt, ca 0-10 fall/år i Sverige. Ett undantag var åren 1984-86 då en begränsad epidemi i Göteborg och Stockholm ledde till ca 10-15 fall/år (Fig 6). Barn och vuxna upp till 40 års ålder anses ha ett bra skydd mot difteri. Personer över 40 år kan behöva förstärka sitt skydd, särskilt om en ökad risk för difteriexposition föreligger (10). Difteri ökar kraftigt i östra Europa.

Från Ryssland rapporterades 1993 en incidens av difteri på 6,7/100.000 invånare, attjämföras med 0,4/100.000 invånare 1989. Orsakerna anses bl a vara dåligt immunitetsläge, begränsad vaccintillgång, brist på engångsmaterial för injektioner samt försämrade sociala villkor (11). Situationen i östra Europa medför en ökad risk för import fall. Ett fåtal sådana har rapporterats från Finland och nordöstra Norge.

√ĖLIfigur6.jpg