Epidemiologi-virala ÖLI

Hoppa till: navigering, sök

Till innehĂ„llsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvĂ€gsinfektioner (ÖLI)



Epidemiologi-virala ÖLI

DNA-virus

Virus anvĂ€nder olika strategi för överlevnad. Herpesgruppens virus Ă€r DNA-virus och etablerar latens i den infekterade vĂ€rden. De flesta herpesvirus sprids genom kontakt under mestadels asymtomatiska reaktiveringar. Herpesvirus sprids mycket effektivt, och prevalensen seropositiva personer Ă€r hög. I Sverige har cirka 70 % av personer 30 Ă„r antikroppar mot CMV och herpes simplex och mer Ă€n 95 % mot EBV och humant herpesvirus 6 (HHV-6). EBV-orsakad körtelfeber förekommer sĂ„ledes mycket sĂ€llan efter 30 Ă„rs Ă„lder.

SÀsongsvariation förekommer egentligen inte nÀr det gÀller herpesgruppens virus. Olika stammar av ett herpesvirus katt skiljas frÄn varandra med molekylÀrbiologiska tekniker. Stamvariationer och smittvÀgar kan pÄ detta sÀtt spÄras. Nyinfektioner med olika stammar av herpesvirus upptrÀder vanligen inte hos immunologiskt friska individer. Immunsupprimerade bÀr ofta ett flertal stammar av en herpesvirustyp.

Adenovirus Ă€r ocksĂ„ DNA-virus, men latens och reaktivering har troligen inte samma betydelse för virusspridning som för herpesvirusgruppen. Endemisk förekomst och epidemisk spridning förekommer. Adenovirus orsakar omkring 5 % av akuta luftvĂ€gsinfektioner hos barn mellan ett halvt och fyra Ă„rs Ă„lder. Typerna 1, 2, 5 och 6 finns endemiskt hos barn, medan infektioner med typema 3, 7, 14 och 2t intrĂ€ffar senare i livet, och kan ge epidemier bland studenter och rekryter.


RNA-virus

I stort sett alla RNA-virus som orsakar förkylningar Àr mer eller mindre epidemiska.

Enterovirus sprids bÄde direkt genom kontakt och areosolsmitta, samt indirekt fekalt-oralt. För övriga RNA-virus dominerar kontakt och areosolsmitta. Det kan vara viktigt framhÄlla, att aerosolen huvudsakligen smittar inom ett avstÄnd av 2 meter. Det vanligaste spridningssÀttet Àr troligen att smittÀmnet överförs frÄn kontaminerade föremÄl till nÀsa eller ögon via fingrarna. Ett av de viktigare sÀtten att undgÄ virussmitta, Àr dÀrför att i epidemitider undvika slemhinnekontakt med fingrarna.

Rhinovirus förekommer mest under vÄr och tidig höst. Skolor, barnhem och militÀrförlÀggningar kan drabbas av utbrott, som sedan sprids ut i samhÀllet. Ett flertal av de 115 rhinovirustyper som finns brukar cirkulera samtidigt i samhÀllet.

Av parainfluensavirus finns 4 typer. Typ 1 upptrÀder endemiskt under lÄng tid, men epidemier förekommer vanligen pÄ hösten. Typ 2 och 3 förekommer oftast endemiskt, men ger i bland mindre epidemier under höst och vinter. Majoriteten av alla barn har haft parainfluensa 3-infektion före 2 Ärs Älder, medan primÀrinfektioner med typ 1 och 2 brukar intrÀffa nÄgot senare.

Lokala epidemier orsakade av enterovirus, coronavirus och influensavirus C kan upptrÀda under vilken del av Äret som helst, men Àr ovanligast under sommaren. Immuniteten efter genomgÄngen infektion med nÄgot av ovan nÀmnda RNA-virus Àr god, men troligen inte livslÄng. De mÄnga typer som finns av enterovirus och rhinovirus gör ocksÄ, att totala antalet infektioner blir mÄnga i alla Äldersgrupper, Àven om man Àr immun mot en typ av ett visst virus.

Influensavirus A och B samt RS-virus har en mera uttalad sĂ€songsvariation Ă€n övriga RNA-virus. Influensa förekommer vanligen inte under sommaren i Sverige. Undantag var spanska sjukan, som Ă€ven kliniskt skilde sig frĂ„n andra influensa A-epidemier. De första fallen av influensa- och RS-virusinfektioner brukar dyka upp i november eller december. Nya stammar av influensavirus kan dock upptrĂ€da avsevĂ€rt tidigare. I slutet pĂ„ mars förekommer sĂ€llan influensa A, medan influensa B kan bli kvar till slutet av maj. Efter genomgĂ„ngen infektion kvarstĂ„r immunitet endast mot aktuell subtyp. Influensa A kan ge vĂ€rldstĂ€ckande pandemier vid byte av virus ytkaraktĂ€r, hĂ€magglutininet H, sk antigent skifte eller om en subtyp som inte funnits i cirkulation pĂ„ mĂ„nga Ă„r dyker upp pĂ„ nytt (Fig 7). Även mindre antigena förĂ€ndringar, antigen drift, kan orsaka relativt omfattande epidemier. Det Ă€r framförallt influensa A H3, som Ă€r föremĂ„l för antigen drift. Med nĂ„gra Ă„rs mellanrum ses omfattande epidemier med denna virustyp. Alla Ă„ldersgrupper drabbas dĂ„, och överdödligheten hos gamla kan bli hög. Influensa B brukar ge mera lokala utbrott. De sista stammar av influensa, som isolerats under en sĂ€song ligger till grund för sammansĂ€ttning av nĂ€sta Ă„rs influensavaccin. Beroende pĂ„ förvĂ€ntad subtyp kan ocksĂ„ i nĂ„gon mĂ„n nĂ€stkommande epidemis omfattning förutsĂ€gas.

ÖLIfigur7.jpg


Även RS-virus kan indelas i tvĂ„ subgrupper, A och B. Dessa Ă€r emellertid sĂ„ lika, att infektion med den ena typen ger visst skydd mot den andra. Vid epidemier kan virus frĂ„n bĂ„da subgrupperna förekomma. En epidemi brukar vara 2-4 mĂ„nader, med en topp efter 1-2 mĂ„nader. Stora epidemier kan upptrĂ€da vartannat Ă„r. Infektionen drabbar dĂ„ alla Ă„ldersgrupper. UngefĂ€r hĂ€lften av alla barn drabbas av RS-infektion under första levnadsĂ„ret, och vid tvĂ„ Ă„rs Ă„lder har sĂ„ gott som alla barn haft infektionen. Äldre barn och vuxna fĂ„r reinfektioner med milda symtom.