Herpes simplex (ögon)

Hoppa till: navigering, sök

Till förgreningssidan Herpes simplex virus


Till inneh√•llsf√∂rteckningen f√∂r Referensmetodik:√Ėgoninfektioner



Herpes simplex

Bakgrund

Herpes simplex virus (HSV) består av två subtyper: HSV- 1 och HSV-2. Herpes simplex virus etablerar latens i sensoriska ganglier efter genomgången primärinfektion. Latent virus kan senare aktiveras. Dessa recidiv kan vara besvärliga men ger hos den immunkompetente patienten i regel mildare och snabbare övergående symtom än vid primärinfektionen.

HSV- 1 infekterar främst slemhinnor och hud i orolabiala området, medan HSV-2 främst infekterar genitaltrakten. De allvarligaste kliniska manifestationerna av Herpes simplex är herpesencefalit, neonatal herpes simplex och disseminerad herpes simplex hos immundefekta patienter.


√Ėgonsymtom

Okulär herpes orsakas nästan alltid av HSV- 1, men enstaka fall av HSV-2 förekommer (t ex förvärvad vid passage genom HSV-2-infekterad förlossningskanal). Vid sällsynta tillfällen kan okulär herpes ses i samband med primär orolabial herpes simplex. Patienten har då vesikler på ögonlocket, follikulär konjunktivit och en ospecifik keratit.

Den vanligaste herpesmanifestationen är den recidiverande epiteliala keratiten: keratitis dendritica. Dess kliniska utseende är karakteristisk. Den orsakas av aktivering av latent virus i bla trigeminusganglierna. Vid den djupare och allvarligare stromakeratiten anser flera författare att viruslatensen är lokaliserad till kornean själv. Denna keratit är inte åtkomlig för virusdiagnostik med vanlig provtagning (i likhet med andra inre ögonmanifestationer av Herpes simplex som iridocyklit och akut retinal nekros), men vid angelägen frågeställning kan provtagning från kammarvätska/glaskropp övervägas.

Provtagning och transport

Diagnostik av herpesinfektion i √∂gat baseras p√• virusodling. Vid samtidig konjunktivit tas konjunktivalsvabb fr√•n nedre konjunktivals√§cken. Vid keratit utan konjunktivit tas prov med en torr, steril provtagningspinne (ex bomull, viskos) genom att rotera den mot infekterad korneah√§rd. Denna provtagning kr√§ver bed√∂vning. √Ąven provtagning fr√•n √∂vre tarsala konjunktiva (efter evertering av √∂vre √∂gonlocket) har rapporterats vara effektiv vid herpeskeratit. F√∂r optimalt utbyte √§r det viktigt att prov tas tidigt i sjukdomsf√∂rloppet, helst redan inom n√•gra dagar efter symtomdebuten.

Direktpåvisning av virusantigen vid okulär herpes simplex har oacceptabelt låg sensitivitet med dagens laboratoriemetoder. Situationen kan dock snart förändras i och med att PCR-teknik introduceras.

Recidiverande herpes simplex är svår att diagnostisera serologiskt eftersom antikroppstitern oftast är stationär under sjukdomsförloppet. Differentialdiagnostiskt kan man ha viss nytta av herpesserologi, tex HSV-seronegativitet vid keratitis dendritica.

Vid prim√§r herpes simplex kan serologi vara v√§rdefull (akut- och konvalescentserum; 5-10 mL venblod i vacuumr√∂r utan tillsatser eller minst 2 mL serum). I avvaktan p√• transport f√∂rvaras prov f√∂r virusisolering i +4 ¬įC. Prov b√∂r vara viruslaboratoriet tillhanda inom 24 timmar. Vid f√∂rv√§ntad l√•ng transporttid b√∂r kyltransport √∂verv√§gas.

Tolkning och bedömning

Odlingsfynd av herpes simplex virus i ögonprov är diagnostiskt relevant. Metoden har hög sensitivitet om provet tagits tidigt under sjukdomsförloppet.