Infektioner med trådsvampar

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner

---

Svampinfektioner och deras epidemiologi

Traditionellt har de geografiskt begränsade sjukdomarna orsakade av dimorfa svampar fångat den största uppmärksamheten. Det rör sig mestadels om i naturen saprofytiska organismer, som växer i mögelfas på ställen, där klimatiska förutsättningar som pH, fuktighet, temperatur m.m. är gynnsamma. Smitta sker vanligen genom inhalation av konidier (sporer) medan inokulation förekommer, särskilt vid sporotrikos. Dessa dimorfa svampar ändrar helt metabolism och morfologi när de in vivo angriper värdorganismen. Flera är hemmahörande i den västra hemisfären där de olika sjukdomarna förekommer i karakteristiska, endemiska utbredningsområden.

Enstaka inhemska fall av kryptokockos och något fler importfall diagnostiseras årligen i Sverige. Enstaka fall av histoplasmos och coccidioidomykos, alltid importfall, har förekommit under senare år. Några få fall av penicillios, smittade i Thailand, har diagnostiserats i samband med AIDS. Såvitt känt har ingen blastomykos eller sporotrikos noterats i Sverige.

Infektioner med trådsvampar (dermatofyter och andra mögel)

Dermatofytos

Dermatofytoser förekommer i de flesta länder (Tabell 4). Man skiljer mellan antropofila (enbart förekommande hos människa), zoofila (huvudsakligen hos djur) och geofila (förekommer i jord) dermatofyter. T. rubrum är den i särklass vanligaste dermatofyten i Sverige. Endemiska arter är t.ex. T. soudanense (Afrika), M. ferrugineum (norra Kina, Korea, Japan), T. concentricum (Indonesien). I samband med importfall kan anhopningar förekomma. Diagnostiserade fall av tinea capitis med T. violaceum har ökat, under senare år, bland barn med anknytning till Afrikas horn. Utbrott av T. tonsurans har förekommit bland brottare. Även begränsade utbrott av T. soudanense och Microsporum audouinii har förekommit.

Annan mögelinfektion

Aspergillos

De vanligaste humanpatogena möglen finns i släktet Aspergillus, som omfattar ca 900 arter. A. fumigatus är utan konkurrens det mest frekventa opportunistiska möglet i Sverige. Andra vanliga arter är A. flavus, A. niger och A. terreus. Aspergillus-konidier (“sporer”) finns spridda över hela jordytan, t.o.m. i Sahara och på inlandsisen, men förekommer rikligare i samband med ruttnande vegetation. Svampens konidier är vanliga i atmosfären. Ombyggnader på sjukhus brukar öka mängden sporer i luft vilket kan ge upphov till djupa Aspergillus-infektioner hos immundefekta patienter. Vissa livsmedel som t.ex. svartpeppar kan innehålla stora mängder Aspergillus.

Kolonisation kan uppstå i lungorna om det finns preformerade hålrum t.ex. efter tbc, varvid en rund boll av Aspergillus-hyfer, som kallas aspergillom, kan fylla ut kavernen. Sådan kolonisation kan orsaka akut eller kronisk lungsjukdom och hos gravt immundefekta invasiv generaliserad aspergillos.

Sällsynt kan aspergillom också bildas i andra hålrum som sinus eller urinblåsa.

Iatrogen aspergillos kan uppstå after inlägg av implantat i samband med operationer i hjärta, CNS och skelett.

Fusarios och Scedosporios

Dessa är ovanliga i Sverige som orsak till invasiva infektioner. Fusarium är som mögelinfektion avvikande genom att inte sällan ge positiva blododlingar och multipla petekiala härdar i huden. Scedosporium (teleomorf Pseudallescheria) kan utgå från en kronisk otit och växa vidare genom skallbasen. Båda infektionerna är mycket svårbehandlade.

Zygomykos (Mukormykos)

Flera arter av Rhizopus, Rhizomucor, Mucor respektive Absidia är inblandade men symtomen, patologin och histopatologin är likartade oavsett den specifika etiologin.

Sjukdomsbilden är oftast en snabbt progredierande infektion hos en patient med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan börja i sinus och växa vidare till orbita och hjärna men även lungor, gastrointestinalkanal, hud och andra organsystem kan angripas. Svampen invaderar främst artärer, vilket ger upphov till embolisering och nekroser.

En vanlig predisponerande faktor är ketoacidotisk diabetes, då en snabb dödlig utgång brukar följa. Andra predisponerande faktorer är undernäring hos barn, svår brännskada, lymfom, leukemi, immunsuppressiv terapi, cytotoxiska droger och kortikosteroider. Kirurgi eller trauma, som förstör naturliga barriärer disponerar också för infektionen. Nosokomiala infektioner har uppstått i samband med injektioner, intravenös terapi, hemodialys och kontaminerade elastiska bindor.