Mögelsvamp och dimorfa svampar vid NLI

Hoppa till: navigering, sök

Till innehållsförteckning för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005



Mögelsvamp vid NLI

Mögelsvamp är allmänt förekommande och sprider sina sporer eller konidier via luften. Människan exponeras ständigt för aspergillussporer i sin omgivning och inhalerar sådana sporer oftast utan att skada uppstår. I Sverige är aspergillos den vanligaste lungmykosen. De vanligaste arterna som är involverade vid humana lungsjukdomar är A. fumigatus, A. flavus och A. niger. Aspergillom kan förekomma i preformerade hålrum som t.ex. kavern efter genomgången tuberkulos. Svampen koloniserar då hålrummen utan att angripa vävnaden. Vid immundefekta tillstånd förekommer att Aspergillus angriper lungvävnaden direkt, invasiv aspergillos (ibland dessutom med spridning till andra organ). Mortaliteten är då hög om inte effektiv behandling ges.

Svampar tillhörande gruppen Zygomycetes t.ex. Absidia spp, Rhizopus spp och Mucor spp kan ge upphov till pulmonell infektion på liknande sätt som Aspergillus spp.

Diagnostik: Invasiva metoder (bronkoskopi, perkutan transthorakal nålaspiration, transbronkial biopsi med fiberbronkoskopi eller öppen lungbiopsi) används för att erhålla adekvat provtagningsmaterial för diagnos av pulmonell infektion med allmänt förekommande mögelsvampar. Provmaterialet undersöks med calcofluorfärgning, histologi och odling. Olika PCR-metoder finns beskrivna men är än så länge ofullständigt utvärderade. Sputumodling används framför allt när annat provmaterial ej finns att tillgå. Vid växt kan emellertid inte uteslutas att fynd av t.ex. Aspergillus kan spegla passagär förekomst eller en laboratoriekontamination. Klinisk erfarenhet visar dock att fynd av septerade hyfer vid direktmikroskopi och/eller växt av Aspergillus i sekret från nedre luftvägar hos en immunsupprimerad patient med oförklarad pneumoni bör betraktas som ett presumptivt diagnostiskt fynd. Serologisk diagnostik kan vara av värde vid misstänkt aspergillom eller invasiv aspergillos.

Dimorfa svampar

Till de dimorfa svamparna räknas de mer patogena svamparterna: Histoplasma capsulatum, Blastomyces dermatitidis, Paracoccidioides brasiliensis och den mer opportunistiskt infekterande Penicillium marneffei. Dessa svampar (förutom P. marneffei) räknas som klass 3 patogener och får endast odlas på laboratorier med denna skyddsklass. Hänvisningslaboratoriet på avdelningen för klinisk mikrobiologi Karolinska sjukhuset tar emot prov med denna frågeställning. Patienter som vistats i endemiska områden kan uppvisa lungförändringar orsakade av dessa svampar. Histoplasma capsulatum förekommer framför allt i Nord- Central- och Sydamerika, Indien och Sydostasien. Den är sällsynt i Europa och förekommer förmodligen ej i Australien. Coccidioides immitis förekommer framför allt i sydvästra USA, speciellt i Arizona, Kalifornien och Texas. Den förekommer även i Sydamerika. Blastomyces dermatitidis är endemisk i de sydöstra och södra delarna av centrala USA och förekommer även i delar av Kanada. Enstaka fall har rapporterats från Centralamerika och Afrika. Dessa svampar är primära patogener och kan ge upphov till svåra infektioner även hos icke immunsupprimerade. P. marneffei anses vara den enda patogena Penicillium-arten. P.marneffei är primärt en patogen för den kinesiska bamburåttan (Rhizomys sinisensis), men har orsakat infektion hos människa där primärinfektionen tros ske via lungorna. Vid progredierande sjukdom angrips retikuloendoteliala celler i olika vitala organ. Sjukdomen är framförallt ett problem för AIDS-patienter. P. marneffei förekommer i Thailand, Vietnam och Indonesien.