Rubella

(Omdirigerad frÄn Rubella (CNS))
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel. Uppdaterad och godkÀnd av referensgruppen för klinisk virologi maj 2012


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar


Rubella

SmittÀmnet

Rubellavirus tillhör togavirusfamiljen, genus Rubiviridae. Viruspartikeln ar höljeförsedd och 50-70 nm stor. Genomet utgörs av enkelstrÀngat RNA, som innehÄller ca 10 000 nukleotider. Av de tre strukturproteinerna, El, E2 och C Àr El och E2 höljeglykoproteiner, som bildar karaktÀristiska utskott pÄ ytan. C Àr bundet till virus RNA. El bÀr vÀsentliga ytstrukturer innefattande hemagglutinin. El och E2 syns bÄda vara mÄl för neutralisation av virus. Det finns endast en serotyp av rubellavirus och 13 genotyper.

Rubellavirus Àr vÀrmelabilt och tÄl inte fettlösningsmedel, detergenter eller intorkning. Virus stabiliseras av protein, t ex albumin, och Àr dÄ hÄllbart vid +4 °C upp till en vecka. Bör frysbevaras vid -60 °C. Virus infektiositet förstörs vid -10 till -20 °C.


Klinik

Rubellavirus orsakar exantemsjukdomen röda hund. Inkubationstiden Ă€r mellan tvĂ„-tre veckor efter smittotillfĂ€llet. Före genomförandet av vaccination upptrĂ€dde epidemier vart 6-7:e Ă„r frĂ€mst vĂ„rvinter och vanligen hos skolbarn till nedre tonĂ„ren. Komplikationer frĂ„n centrala nervsystemet var sĂ€llsynta men postinfektiös rubellaencefalopati eller encefalomyelit upptrĂ€dde 1-6 dagar efter utslagets början i lĂ„g frekvens, ca 1/6000. Patogenesen Ă€r ej helt klar. Virus har i enstaka fall Ă„terfunnits i Csv eller hjĂ€rnmaterial. Prognosen Ă€r hos majoriteten mycket god med totalt tillfrisknande, men mortaliteten anges upp till 20 %. En sĂ€llsynt senkomplikation till sĂ„vĂ€l kongenital som förvĂ€rvad rubella utgör progressiv rubellaencefalit, som upptrĂ€der under andra livsdekaden och som efter en tilltagande hjĂ€rnförstöring leder till döden inom 8 Ă„r.

Rubellainfektion hos gravida Ă€r, sĂ€rskilt under första trimestern, associerad med stor risk för skador pĂ„ fostret (upp till 90 %) som kan bestĂ„ av sensorineuronala hörselskador, missbildningar i hjĂ€rta och kĂ€rl, starr och glaukom och meningoecefalit. Rubellavirus kan sĂ€gas vara en av de mest potenta teratogena organismerna man kĂ€nner till. De flesta gravida kvinnor i landet erbjuds provtagning för bestĂ€mning av antikroppar mot rubella.

Epidemiologi

Efter att den allmÀnna vaccinationen infördes minskade antalet röda hund fall snabbt. Under 11-Ärsperioden 2001-2011 har endast 17 verifierade fall anmÀlts.

Under 2011 anmÀldes 5 laboratorieverifierade fall, det högsta antalet sedan 1996. Ett av fallen var kongenital rubella. Innan dess hade inga fall av kongenital rubella intrÀffats i Sverige sedan 1985. Mamman till barnet hade flyttat till Sverige i tonÄren och var inte vaccinerad mot röda hund. I mÄnga lÀnder i Asien och Afrika ingÄr inte vaccination mot röda hund i barnvaccinationsprogrammet.

Prevention

Kombinerat vaccin mot mÀssling, pÄssjuka och röda hund har mycket god effekt. Alla barn i Sverige erbjuds vaccination.

Provtagning

Prov för rubella kan analyseras för att pÄvisa sjukdom eller immunitet efter genomgÄngen sjukdom eller tidigare vaccination. För diagnostik av misstÀnkt rubellainfektion rekommenderas serologi eller nukleinsyrapÄvisning. För prenatal screening (immunitetskontroll) Àr det viktigt att detta framgÄr av remissen. AnvÀndbara material för nukleinsyrapÄvisning Àr svalgsekret, prov frÄn nasofarynx, urin, Csv, amnionvÀtska, med mera.

  • Serologi: Helblod, minst 2 mL eller 200 ”L serum för ELISA-pĂ„visning av anti-rubella-antikroppar. Prov bör kyltransporteras om transporttiden överstiger 12 tim. OBS! Helblod fĂ„r ej frysas.

Generellt gÀller att prov (ej för serologi) bör förvaras i kylskÄp under högst ett dygn, inför lÀngre transporttider bör materialet frysas.

Laboratoriediagnostik

Serologi

Rubelladiagnos, sÄvÀl för förvÀrvad som kongenital rubella, erhÄlls frÀmst serologiskt. VÀl utvÀrderade metoder finns för att pÄvisa rubella IgM samt IgG. Internationella WHO- och nationella standardsera finns för intern standardisering av antikroppstester. BÀst prestanda har gamma-capture-teknik för antirubella-IgM. Ett flertal utmÀrkta kommersiella immunoassays finns för att mÀta IgG.

Antirubella IgM pÄvisas frÄn och med 1 till 4-12 veckor efter insjuknandet (i mycket sÀllsynta fall persisterande flera Är), samt i majoriteten av fall med kongenital rubella. Diagnosen bekrÀftas av antikroppsstegring av antirubella-IgG mellan akut och konvalescentfas. Vid kongenital rubella ses persistens av antirubella-IgG nÀr moderns passivt tillförda antikroppsaktivitet försvunnit hos barnet vid 12-15 mÄnaders Älder. Erfarenhet av antikroppssvar i Csv föreligger ej utom vid progressiv rubella-panencefalit dÀr höggradig intratekal antikroppsproduktion kan pÄvisas med ELISA-teknik eller immunfixationsteknik.

Prenatal screening

PÄvisande av immunitet mot rubella hos gravidae utförs genom pÄvisande av IgG-antikroppar med serologisk metod (ELISA, motsvarande). I Sverige anges grÀnsvÀrde för immunitet till 10 IU/mL.


NukleinsyrapÄvisning

PCR-metoder av hög kÀnslighet för pÄvisande av RNA finns idag inte i Sverige. För analys med nukleinsyrapÄvisning kan prover skickas till Seruminstitutet i Köpenhamn. Rubellavirus RNA kan pÄvisas i svalgsekret, nasofarynxprov, urin, Csv och amnionvÀtska. Vid misstanke om kongenital infektion bör amnionvÀtska tas inom 8 veckor efter maternell rubellainfektion och efter vecka 15. NukleinsyrapÄvisning har mycket hög sensitivitet vid analys av amnionvÀtska. Vid misstÀnkt rubellainfektion i CNS bör Csv undersökas med PCR.

Virusisolering

Rubellavirus kan odlas i kaninkornea-celler (SIRC) eller primÀra apnjure-celler (African green monkey)-celler. Kaninnjure-celler (RK13) eller Veroceller kan Àven anvÀndas. Cytopatogen effekt upptrÀder tydligast först efter passage. Virus nÀrvaro identifieras med immunfluorescens eller interferens (ECHO 11). Stabiliserande transportsubstrat Àr av största vikt. AnvÀndbara material Àr Csv, hjÀrnmaterial, svalgsekret, urin och buffycoat. Metoden Àr tekniskt komplicerad och arbetskrÀvande, varför den ej kan betraktas som ett förstahandsalternativ för diagnostik.

Verifikation av positivt fynd

WHO har som mĂ„l i Europaregionen att eliminera mĂ€ssling och röda hund i regionen till 2015, i första hand genom att öka vaccinationstĂ€ckningen globalt, effektiv övervakning, utbrottsbevakning och utbrottsberedskap. WHO har etablerat ett laboratorienĂ€tverk med 690 laboratorier verksamma i 183 lĂ€nder med fokus pĂ„ mĂ€ssling och rubellaövervakning. För att uppnĂ„ mĂ„let skall vaccinationstĂ€ckning för 2 doser vara >95 %. I Sverige har FolkhĂ€lsomyndigheten WHO ackrediteringen för mĂ€ssling och rubella. För att uppfylla Sveriges WHO ackreditering för rubella skall bland annat FolkhĂ€lsomyndigheten verifiera serologiska diagnoser. SĂ„ledes önskar FolkhĂ€lsomyndigheten att positiva serologiprover skickas till FolkhĂ€lsomyndigheten. DĂ€r verifieras den serologiska diagnosen, varefter serumprover skickas vidare till WHO-laboratoriet i Tyskland för ytterligare verifikation av serologisk diagnostik med tvĂ„ olika metoder.

Laboratorierapportering

Rubella Àr anmÀlningspliktig enligt Smittskyddsförordningen (2004:255) för laboratoriet och för behandlande lÀkare. SmittspÄrningsplikt föreligger.

AnmÀls enligt gÀllande falldefinition

Referensfunktioner

Enligt virologisk R-lista

REFERENSER

  • CDC laboratoriemanual, The pink book.[1]
  • Tipples G, Hiebert J. Detection of measles, mumps and rubella viruses. 2011. Diagnostic Virology Protocols, Methods in Molecular Biology 665:183-193.
  • Cooper LZ, Preblud SR, Alford CA. Rubella. In Infectious Diseases of the fetus and newborn child, pp 268-311. Eds JS Remington and Klein JO. 4th ed. Sanders 1995.