Svampar som organismer och infektiösa agens

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetdik:Svampinfektioner


Svampar som organismer och infektiösa agens

Trots att bakterier som sjukdomsorsakande organismer alltid varit mer betydelsefulla Ă€n svampar, upptĂ€cktes svampars samband med sjukdomstillstĂ„nd före Pasteurs och Robert Kochs upptĂ€ckter av bakterieorsakade sjukdomar. Redan 1845 beskrev svensken P H Malmsten ett “hĂ„rskĂ€rande mögel” som han kallade Trichophyton tonsurans. En annan svensk, Fredrik Berg, kunde efter mikroskopiska undersökningar 1846 beskriva förekomsten av jĂ€stceller i samband med torsk hos barn. Eftersom svampceller Ă€r Ă„tskilligt större Ă€n bakterier och mycket rikligt förekommande i de vitaktiga slemhinnebelĂ€ggningarna vid torsk, var det möjligt att med dĂ„tidens mikroskopiska teknik pĂ„visa sjukdomssammanhanget.

Nya molekylÀrgenetiska data tyder pÄ, att svampar har ett större fylogenetiskt slÀktskap med djurceller Àn med vÀxtceller. Svamparna liknar vÀxtceller genom att ha cellvÀgg och protozoer genom att sakna klorofyll och vara heterotrofa, dvs ha förmÄga att hÀmta nÀring frÄn organiskt material (Tabell 1). CellvÀggen har en annorlunda uppbyggnad Àn hos vÀxtceller och bakterier. Vare sig vÀxtcellernas cellulosa eller bakteriernas penicillinkÀnsliga peptidoglykanlager förekommer hos svampar. Följaktligen Àr svamparna helt resistenta mot betalaktam-antibiotika, och eftersom de Àr eukaryota, har inte heller kinolonerna effekt. Det allmÀnna intrycket Àr, att de tÀmligen stora likheterna mellan svampar och animalceller gör det svÄrt att hitta effektiva antimykotika.


Svamptabell1.jpg