Toxocara spp.

(Omdirigerad frÄn Toxocara canis)
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad november 2011.


Till innehÄllförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

och Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet



Toxocara canis, Toxocara cati

SmittÀmne

Hundens och kattens spolmaskar Ă€r toxocara-arter (Toxocara canis respektive Toxocara cati) tillhörande slĂ€ktet rundmaskar (Nematoda). Infektionen Ă€r vanlig under hundvalpars respektive kattungars första levnadsmĂ„nader. Hos mĂ€nniska utvecklas inte parasiten fullt ut – endast larvstadiet förekommer – och infektion kan inte spridas mĂ€nniskor emellan.

Tabell 1. Livsformer och deras karaktÀristika

Toxocara canis Toxocara cati
Ägg 75-90 ÎŒm, runda 65-70 ÎŒm, avlĂ„nga
Larver 350-530 ÎŒm x 18-21 ÎŒm
Honmaskar 6-18 cm 4-10 cm
Hanmaskar 4-10 cm 3-6 cm

Livscykel

Hund respektive katt Ă€r definitiva vĂ€rdar för parasiten, det vill sĂ€ga dĂ€r sker den sexuella förökningen. Ägg i den definitiva vĂ€rden utsöndras via feces. Efter cirka 2 till 3 veckor i fuktig miljö (t.ex. jord) varmare Ă€n 10-15°C, mognar Ă€ggen och blir infektiösa. Om dessa Ă€gg intas av den definitiva vĂ€rden frigörs larver som penetrerar tarmvĂ€ggen. I valpar och kattungar migrerar larverna via lungor, bronker och matstrupe till tunntarmen dĂ€r de utvecklas till vuxna maskar som producerar Ă€gg. I Ă€ldre djur sker ofta encystering av larver i vĂ€vnad. Detta stadium kan excystera under sen drĂ€ktighet och kan dĂ„ smitta avkomman vid födseln eller vid digivning. Smitta kan Ă€ven ske via intag av kött frĂ„n andra smittade djur (t.ex. kanin). I mĂ€nniska kan parasiten inte utvecklas till vuxna maskar. Vid human smitta, via intag av Ă€gg i t.ex. kontaminerad jord, klĂ€cks Ă€ggen i tarmen och larverna penetrerar tarmvĂ€ggen och förs via cirkulationen till olika organ (lever, hjĂ€rta, lungor, hjĂ€rna, muskler, ögon). MĂ€nniska kan Ă€ven smittas via intag av kött (t.ex. kanin, kyckling, fĂ„r) som innehĂ„ller encysterade larver.

Symtom och klinisk bild

Det inflammatoriska svaret, framkallat av de vĂ€vnadsmigrerande larverna samt toxiner, orsakar patologin. Ögat och hjĂ€rnan Ă€r sĂ€rskilt drabbade organ. Tre kliniska syndrom Ă€r förknippade med toxocara-infektion: visceral larva migrans (VLM), ocular larva migrans (OLM) och ”covert” toxocara-infektion (CT). VLM ger en multisystemsjukdom som orsakas av migrerande larver med eosinofili över 30 %. Symtomen vid hög eosinofili inkluderar feber, förstorad lever, hyperglobulinemia, infiltration i lungor eller neurologiska störningar. CT Ă€r en mildare form av VLM. Vid OLM Ă€r skadorna begrĂ€nsade till ögat och synnerven. Ögoninfektionen Ă€r oftast unilateral och kan leda till blindhet.

Epidemiologi

Toxocara-infektion förekommer globalt. I en svensk prevalensstudie pĂ„visades antikroppar mot Toxocara i 7 % av en ung och frisk population och i 25 % av 175 patienter med misstĂ€nkt toxocariasis. I en studie, som gjordes av CDC i USA Ă„r 2007, visades ovĂ€ntat att seroprevalensen i USA var nĂ€ra 14 % (Wan et al 2008). Återkommande avmaskning av hundar och katter minskar risken för infektion.

Provtagning och transport

Blod/serum

Provtagning

Blodprov tas i rör utan tillsats. Se provtagningsföreskrifter

Transport

Inga speciella krav.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Eftersom larver inte kan utvecklas till vuxna maskar i mÀnniska finns det inga Àgg i feces. Leverförstoring och eosinofili ger misstanke om infektion liksom Löfflers syndrom, förhöjda halter av gammaglobulin och isohemagglutinin.

Referensmetod

Saknas.

Övriga diagnostiska metoder

  • AntikroppspĂ„visning i serum.
ELISA (kommersiellt kit) och/eller Western blot (kommersiellt kit).
  • PĂ„visning av larver i biopsi- eller obduktionsmaterial som snittas och fĂ€rgas med hematoxylin och eosin.

KvalitetssÀkring serum

UK-NEQAS Parasitology Serology Scheme

Svarsrutiner blod/serum

Se kit-instruktion

Laboratorierapportering

Toxocara-infektion Àr inte anmÀlningspliktig enligt smittskyddslagen.

Referenser

  • Despommier, D. "Toxocariasis: clinical aspects, epidemiology, medical ecology, and molecular aspects." Clin Microbiol Rev. 2003;16(2):265-272.
  • Ljungstrom, I. and F. van Knapen. "An epidemiological and serological study of toxocara infection in Sweden." Scand J Infect Dis. 1989;21(1):87-93.
  • Rubinsky-Elefant, G., C. E. Hirata, et al. "Human toxocariasis: diagnosis, worldwide seroprevalences and clinical expression of the systemic and ocular forms." Ann Trop Med Parasitol. 2010;104(1): 3-23.
  • Rubinsky-Elefant, G., S. Hoshino-Shimizu, et al. "Potential immunological markers for diagnosis and therapeutic assessment of toxocariasis." Rev Inst Med Trop Sao Paulo. 2011;53(2): 61-65.
  • Smith, H., C. Holland, et al. "How common is human toxocariasis? Towards standardizing our knowledge." Trends Parasitol. 2009;25(4):182-188.
  • Won, K. Y., D. Kruszon-Moran, et al. "National seroprevalence and risk factors for Zoonotic Toxocara spp. infection." Am J Trop Med Hyg. 2008;79(4): 552-557.