UVI hos mÀn

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: UrinvÀgsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000


UrinvÀgsinfektioner hos mÀn

MÀn drabbas relativt sÀllan av UVI, beroende pÄ att uretramynningen befinner sig lÄngt frÄn det perianala omrÄdet, liksom pÄ uretras lÀngd. Dessutom utsöndrar prostata bakteriedödande Àmnen i urinen. De patogenetiska mekanismerna Àr ofullstÀndigt kÀnda. Vid infektion trÀnger sannolikt bakterierna in via urinröret pÄ samma sÀtt som hos kvinnor. Medan recidiverande UVI hos kvinnor oftast orsakas av olika bakteriestammar (reinfektion) orsakas recidiven hos mÀn i regel av samma bakteriestam (relaps). Detta tyder pÄ nÀrvaron av ett kroniskt infektionsfokus i mannens urinvÀgar, som i frÄnvaro av infektionskonkrement sannolikt Àr belÀget i prostata.

Indirekta belÀgg för att prostata Àr involverad har erhÄllits i studier av febril UVI. I infektionens akutskede pÄvisas i serum kraftig stegring av prostataspecifikt antigen (PSA) i paritet med nivÄerna vid prostatacancer. Initialt ses ocksÄ inflammatorisk svullnad av prostata diagnostiserad med transrektalt ultraljud. FörÀndringarna, som Àr övergÄende och normaliseras inom nÄgra mÄnader efter adekvat antibiotikabehandling, ses ej vid asymtomatisk bakteriuri eller vid miktionsbesvÀr utan feber. En kronisk bakteriell prostatit, utan klassiska prostatitsymtom, Àr sannolikt den vanligaste orsaken till recidiverande UVI. Den mÄngfacetterade problematiken som Àr förenad med prostatit behandlas i en översiktsartikel (Domingue 1998).

Etiologin vid samhĂ€llsförvĂ€rvad UVI hos mĂ€n Ă€r densamma som hos kvinnor och barn, d.v.s. E. coli dominerar och orsakar ungefĂ€r 80 % av infektionema. Vid VUVI Ă€r emellertid bakteriepanoramat annorlunda. MittstrĂ„leurin frĂ„n mĂ€n kontamineras sĂ€llan vid provtagningen, varför 10^6 CFU/L av en uropatogen art kan anvĂ€ndas som diagnostisk grĂ€ns.

Vid behandling av UVI hos mÀn bör endast vÀljas antibiotika som penetrerar in i prostata och ger tillrÀckliga vÀvnadskoncentrationer för att eliminera en samtidig prostatainfektion. Fluorokinoloner och trimetoprim uppfyller dessa krav till skillnad frÄn betalaktamantibiotika och nitrofurantoin, som huvudsakligen utövar sin effekt i urinen.

REFERENSER

  • Bjerklund Johansen TE, Gruneberg RN, Guibert J, Hofstetter A, Lobel B, Naber KG, Palou Redorta J, van Cangh PJ. The role of antibiotics in the treatment of chronic prostatitis. A consensus statement. Eur Urol 1998;34:457-66.
  • Lipsky BA. Urinary tract infections in men: epidemiology, pathophysiology, diagnosis, and treatment. Ann Intern Med 1989;ll0:l38-50.
  • Ulleryd P, Zackrisson B, Aus G, Bergdahl S, Hugosson J, Sandberg T. Prostatic involvement in men with febrile urinary tract infection as measured by serum prostatelic antigen and transrectal ultrasonography. BJU Int 1999;84:470-4.
  • Domingne Sr G J, Hellstrom W J G. Prostatitis. Clin Micriobiol Rev 1998; 11 :6O