Clostridium tetani (diagnostik)

Artikel sammanslagen april 2012 av artiklar från CNS-och hud och mjukdelsböckerna

---

Till falldefinitionen Stelkramp

---

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

och

Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

och

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

---

Clostridium tetani

Smittämnet

Clostridium tetani är strikt anaeroba, grampositiva, sporbildande stavar. Stelkrampsbakterierna producerar efter autolys ett neurotoxiskt protein (tetanospasmin) som i sin struktur liknar botulinustoxinet. Det syntetiseras som en enkelpeptid (150000 Da). Genom proteolytisk aktivitet övergår denna i en dubbelkedja (A+B-struktur). Endast en antigen typ är beskriven.

Patogenes och patofysiologi

Toxinets B-enhet binder till gangliosider på de motoriska nervcellernas neuron och A-enheten transporteras via axonet till ryggmärgen. Det blockerar liksom botulinumtoxinet utsöndringen av acetylkolin men binder till synapser i CNS till skillnad från botlinustoxinet som binder perifert. Tetaustoxinet ger genom att binda till andra typer av synapser varvid de inhibitoriska impulserna till de motoriska neuronerna ger upphov till spastiska pareser och kramper som kan pågå i veckor.

Symtom och klinisk bild

Stelkramp är ofta associerad med sticksår som initialt kan te sig oskyldiga. Sjukdomen uppträder framför allt hos ovaccinerade. Patognomont är överkänslighet för ljus och ljud. Tetanospasmin påverkar i första hand ryggmärgen och den den kliniska sjukdomsbilden är dramatisk med spastiska pareser och muskelkramper. Detta skiljer tetanus från botulism där pareserna är slappa.

Epidemiologi

Bakterien och dess sporer kan isoleras från jord och tarminnehåll hos ett stort antal djurarter. Under 5-årsperioden 1997 - 2001 rapporterades åtta fall till SMI enligt smittskyddslagen. Den senaste 10-årsperioden (2002-2011) rapporterades totalt 8 fall av tetanus till SMI.

Prevention

Vaccination med tetanustoxoid ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet. Boosterdoser ges i samband med djupa förorenade sårskador.

Provtagning och transport

Provtagning är sällan motiverad då den kliniska bilden är typisk. Infektionsfokus kan också vara svårt att identifiera. I övrigt gäller samma rekommendationer som för annan anaerob odling.

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Stelkramp är i huvudsak en klinisk diagnos varför frågeställningen är ovanlig på det kliniskt mikrobiologiska laboratoriet. Odling är referensmetodik. Mikroskopi är oftast för okänslig för att påvisa det vanligen låga antalet bakterier.

Referensmetodik

Referenssubstrat

Stelkrampsbakterierna växer på blodagar och vanliga anaerobsubstrat vilka anses vara referenssubstrat (se bilaga 1).

Isolering

Cl. tetani är strikt anaerob. Bakterien växer på blodagar och vanliga anaerobsubstrat. Provmaterialet, oftast från sår, inokuleras på en begränsad del av substratet. Härigenom utnyttjas den kraftiga svärmningen. Redan efter övernattsinkubering kan Cl. tetani renspridas från svärmningskanten. 1 direktpreparat karaktäriseras Cl. tetani av terminala runda sporer (drumstick).

Identifiering och minimikriterier

I direktpreparat karakteriseras Cl. tetani av terminala runda sporer (drumstick). Slutlig verifiering kan ske med 16S-rRNA-teknik.

Toxinbildningen kan behöva verifieras. Referensmetod är musneutralisationstest.

Alternativ diagnostik

ELISA-teknik finns etablerad för påvisande av tetanusantitoxin. Denna används företrädesvis i seroepidemiologiska studier och vid vaccinprövningar.

Resistensutveckling och resistensbestämning

Resistensbestämning är sällan aktuell.

Epidemiologisk typning

Epidemiologisk typning utförs ej.

Kvalitetskontroll

• Referensstammar:
  • Cl. tetani, toxinpositiv: ATCC 19406, NCTC 279, CCUG 4220,
  • Cl. tetani, toxinnegativ: NCTC 6336.

Svarsrutiner

Växt av/Ingen växt av Clostridium tetani.

Laboratorierapportering

Stelkramp är anmälningspliktig enligt smittskyddsförordningen (2004:255).