Skillnad mellan versioner av "Hymenolepis diminuta"
| (17 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Huvudartikel, publicerad september 2011 | + | '''Huvudartikel''', publicerad september 2011. |
------- | ------- | ||
''Till innehållförteckningen för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]'' | ''Till innehållförteckningen för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]'' | ||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
===Smittämne=== | ===Smittämne=== | ||
| − | + | ''Hymenolepis diminuta'' är en vanlig tarmparasit hos råttor, möss och andra vilda gnagare. Trots namnet är denna bandmask större än '' [[Hymenolepis nana|H. nana]] '' och mäter 300–600 mm x 4 mm. Den består av ca 800–1000 segment som mäter 0,75 mm x 0,25 mm. | |
| − | ''Hymenolepis diminuta'' är en vanlig tarmparasit hos råttor, möss och andra vilda gnagare. Trots namnet är denna bandmask större än ''H. nana'' och mäter | ||
===Livscykel=== | ===Livscykel=== | ||
| − | + | Äggen passerar ut med feces från gnagare. För vidare utveckling krävs att äggen äts av en mellanvärd. De viktigaste mellanvärdarna är mjölmaskar (''Tribolium, Tenebrio'') och råttloppor (''Xenopsylla, Nosopsyllus''). Vid infektion, ofta via kontaminerad säd, utvecklas larven i ägget till en cysticercoidlarv i mellanvärdens kroppshåla. Om den infekterade insekten sväljs av en råtta eller en människa fäster cysticercoidlarven vid tarmmukosan och utvecklas till en fertil bandmask inom 18–20 dagar. | |
| − | Äggen passerar ut med feces från gnagare. För vidare utveckling krävs att äggen äts av en mellanvärd. De viktigaste mellanvärdarna är mjölmaskar (''Tribolium, Tenebrio'') och råttloppor (''Xenopsylla, Nosopsyllus''). Vid infektion, ofta via kontaminerad säd, utvecklas larven i ägget till en cysticercoidlarv i | ||
===Symtom och klinisk bild=== | ===Symtom och klinisk bild=== | ||
| − | + | Infektion med ''H. diminuta'' har liten medicinsk betydelse. I ''H. diminutas'' livscykel förekommer ingen invasiv fas i tarmen (som är karakteristiskt för '' [[Hymenolepis nana|H. nana ]] '') och infektion hos människa tycks inte orsaka några symtom förutom diarré. | |
| − | Infektion med ''H. diminuta'' har liten medicinsk betydelse. I'' H. | ||
===Epidemiologi=== | ===Epidemiologi=== | ||
| − | + | Parasiten har global spridning bland möss, råttor och andra vilda gnagare. Äggen kan överleva ca en vecka i naturen. Vid enstaka tillfällen infekterar masken människa och de flesta fall som rapporterats är infektioner hos barn. Det finns ca 200 fall rapporterade, huvudsakligen från Indien och forna Sovjetunionen. Det finns ingen direkt spridning av masken mellan människor och infektionen uppstår bara efter intag av den smittade insekten. | |
| − | Parasiten har global spridning bland möss, råttor och andra vilda gnagare. Äggen kan överleva | ||
| − | + | ==Provtagning och transport== | |
| − | + | ===Provmaterial=== | |
Fecesprov | Fecesprov | ||
| − | === | + | ===Provtagning=== |
| − | Se [[provtagningsanvisningar]] | + | Se [[Provtagning och transport|provtagningsanvisningar]] |
| − | + | ||
| + | ===Förvaring/transport=== | ||
Inga speciella krav | Inga speciella krav | ||
| Rad 38: | Rad 35: | ||
Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Prov bör tas tidigast 1 månad efter trolig infektion. | Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Prov bör tas tidigast 1 månad efter trolig infektion. | ||
===Referensmetod=== | ===Referensmetod=== | ||
| − | Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering ([[ | + | |
| + | Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering ([[PAR 01 Cystor och maskägg, feces koncentration|PAR 01]]). | ||
| + | |||
====Avläsningskriterier==== | ====Avläsningskriterier==== | ||
| − | ''H. diminuta''-ägg är | + | [[Fil:H.diminutaÄggML-a.jpg |thumb|200px|left|''Hymenolepis diminuta''-ägg. ''Foto: Mariamme Lebbad, Smittskyddsinstitutet'']] |
| + | |||
| + | ''H. diminuta''-ägg är runda. De är betydligt större (60–79 µm) och har tjockare väggar än ''[[Hymenolepis nana|H. nana]]''-ägg. Ägget innehåller en larv försedd med hakar men det saknar de tråd-liknande strukturer som är karakteristiska för ''H. nana''. | ||
| + | |||
====Kvalitetssäkring==== | ====Kvalitetssäkring==== | ||
Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS. | Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS. | ||
| − | ====Svarsrutiner==== | + | ====Svarsrutiner==== |
Inga maskägg påvisade/Ägg av ''Hymenolepis diminuta'' påvisade | Inga maskägg påvisade/Ägg av ''Hymenolepis diminuta'' påvisade | ||
| − | |||
===Laboratorierapportering=== | ===Laboratorierapportering=== | ||
| − | Infektion med ''Hymenolepis diminuta'' är inte anmälningspliktig. | + | Infektion med ''Hymenolepis diminuta'' är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. |
| + | |||
==Litteraturhänvisningar== | ==Litteraturhänvisningar== | ||
*Raether W, Hänel H. Epidemiology, clinical manifestations and diagnosis of zoonotic cestode infections: an update. Parasitol Res. 2003; 91:412-438. | *Raether W, Hänel H. Epidemiology, clinical manifestations and diagnosis of zoonotic cestode infections: an update. Parasitol Res. 2003; 91:412-438. | ||
| − | + | ||
[[Kategori: Parasiter]] | [[Kategori: Parasiter]] | ||
| − | |||
Nuvarande version från 2 oktober 2012 kl. 13.54
Huvudartikel, publicerad september 2011.
Till innehållförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Hymenolepis diminuta (råttbinnikemask)[redigera]
Smittämne[redigera]
Hymenolepis diminuta är en vanlig tarmparasit hos råttor, möss och andra vilda gnagare. Trots namnet är denna bandmask större än H. nana och mäter 300–600 mm x 4 mm. Den består av ca 800–1000 segment som mäter 0,75 mm x 0,25 mm.
Livscykel[redigera]
Äggen passerar ut med feces från gnagare. För vidare utveckling krävs att äggen äts av en mellanvärd. De viktigaste mellanvärdarna är mjölmaskar (Tribolium, Tenebrio) och råttloppor (Xenopsylla, Nosopsyllus). Vid infektion, ofta via kontaminerad säd, utvecklas larven i ägget till en cysticercoidlarv i mellanvärdens kroppshåla. Om den infekterade insekten sväljs av en råtta eller en människa fäster cysticercoidlarven vid tarmmukosan och utvecklas till en fertil bandmask inom 18–20 dagar.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Infektion med H. diminuta har liten medicinsk betydelse. I H. diminutas livscykel förekommer ingen invasiv fas i tarmen (som är karakteristiskt för H. nana ) och infektion hos människa tycks inte orsaka några symtom förutom diarré.
Epidemiologi[redigera]
Parasiten har global spridning bland möss, råttor och andra vilda gnagare. Äggen kan överleva ca en vecka i naturen. Vid enstaka tillfällen infekterar masken människa och de flesta fall som rapporterats är infektioner hos barn. Det finns ca 200 fall rapporterade, huvudsakligen från Indien och forna Sovjetunionen. Det finns ingen direkt spridning av masken mellan människor och infektionen uppstår bara efter intag av den smittade insekten.
Provtagning och transport[redigera]
Provmaterial[redigera]
Fecesprov
Provtagning[redigera]
Förvaring/transport[redigera]
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Laboratoriediagnostik är baserad på påvisning av maskägg i fecesprov. Prov bör tas tidigast 1 månad efter trolig infektion.
Referensmetod[redigera]
Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (PAR 01).
Avläsningskriterier[redigera]
H. diminuta-ägg är runda. De är betydligt större (60–79 µm) och har tjockare väggar än H. nana-ägg. Ägget innehåller en larv försedd med hakar men det saknar de tråd-liknande strukturer som är karakteristiska för H. nana.
Kvalitetssäkring[redigera]
Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.
Svarsrutiner[redigera]
Inga maskägg påvisade/Ägg av Hymenolepis diminuta påvisade
Laboratorierapportering[redigera]
Infektion med Hymenolepis diminuta är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar[redigera]
- Raether W, Hänel H. Epidemiology, clinical manifestations and diagnosis of zoonotic cestode infections: an update. Parasitol Res. 2003; 91:412-438.