Calicivirus

Huvudartikel

---

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

---

Norovirus/Sapovirus ("Calicivirus")

Smittämnet

Till virusfamiljen Caliciviridae ("Calicivirus") räknas idag fyra genera av virus av vilka två kan ge diarré hos människa, nämligen Norovirus och Sapovirus. De två humanpatogena arterna benämns med ett samlingsbegrepp humana calicivirus och kallades tidigare "Norwalk-liknande virus" och "Sapporoliknande virus". Calicivirus är icke-höljebärande virus med en diameter om 32-35 nm. Genomet består av enkelsträngat RNA. Caliciviruspartiklar är liksom andra gastrovirus mycket stabila för pH-förändringar, detergent och värme.

Calicivirus är en serologiskt och genetiskt heterogen grupp av virus. Norovirus utgörs av fem genogrupper där GG I, II och IV är humanpatogena. Sapovirus utgörs av fem genogrupper av vilka GG I, II, IV, och V är humanpatogena. Båda arterna orsakar kortvariga intensiva utbrott med kräkningar och diarré hos patienter i alla åldrar på institutioner, kryssningsfartyg, campingplatser, förläggningar, skolor, restauranger, sjukhusavdelningar och andra vårdinstitutioner.

Patogenes

Calicivirus infekterar epitelceller främst i övre tunntarmen, replikerar i cytoplasman och utsöndras med lys av infekterade celler.

Symtom och klinisk bild

Calicivirus orsakar ofta våldsamma kaskadliknande kräkningar, diarré, buksmärtor och influensaliknande symtom. Virus överförs som fekal-oral smitta. Inkubationstiden är 12-48 timmar och symtomen avtar inom 12-60 timmar. Calicivirus drabbar patienter i alla åldrar även små barn under sex månader. Då calicivirus utgör en mycket heterogen grupp av virus uppstår ingen övergripande immunitet. Trots att antikroppar kan föreligga mot virus kan en individ ofta reinfekteras med samma typ av virus. Sjukdomen är som regel självbegränsande men kan orsaka mild/måttlig dehyd-rering. Enstaka fall av kronisk utsöndring av calicivirus hos immunsupprimerade individer har setts.

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Calicivirus diagnostiseras rutinmässigt med EM eller PCR. Elektronmikroskopi används vid SMI för att påvisa medlemmar i calicivirusfamiljen och Norwalk-liknande och Sapporo-liknande virus kan särskiljas morfologiskt. För epidemiologiska utredningar används PCR och sekvensering.

Referensmetodik

EM är referensmetod. Då calicivirus är genetiskt mycket heterogent kan PCR ej ännu anses ha status som referensmetod. EM-metodens känslighet är  106 viruspartiklar /mL fecessuspension. Utsvaras: Med EM påvisas/påvisas ej Norwalk-liknande eller Sapporo-liknande calicivirus.

Alternativ laboratoriediagnostik

PCR

PCR används också rutinmässigt vid flera svenska diagnostiska laboratorier (RT-PCR för detektion av Norwalk-liknande humant calicivirus|Bilaga 4.2). Primers som identifierar Norwalk-liknande calicivirus tillhörande genogrupp 1 och 2 används. PCR för Sapporo-liknande calicivirus finns etable-rad men an¬vänds för närvarande ej i diagnostiska sammanhang. Primers är riktade mot konserverade delar av polymerasgenen. Känsligheten för PCR är högre än EM, men den genetiska variationen inom calicivirusfamiljen resulterar i att alla cali¬civirusisolat inte för närvarande kan påvisas med PCR. Utsvaras: Calicivirus PCR positiv/negativ.

Antigen-ELISA

Metod finns ej etablerad i Sverige. Försök utomlands har visat på stora immunologiska skillnader mellan medlemmarna i calicivirusgruppen vilket försvårat etablering av en ELISA-test för påvisande av flertalet calicivirus. Ett flertal antigen påvisningsmetoder med ELISA är under utprövning och skulle utgöra ett värdefullt komplement till PCR/EM.

Serologi

Rekombinant framställda calicivirusproteiner finns producerade i USA för användning i serologiska test. I Sverige utförs ingen serologi för närvarande.

Kvalitetskontroll

Kvalitetskontroll sker med nationella och internationella laboratoriejämförelser. Externa kvalitetspanaler finns ej att tillgå.

Svarsrutin

Se ovan.

Laboratorierapportering

Calicivirusinfektioner är ej anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.

REFERENSER

Hedlund K-O et al. Epidemiology of Calicivirus Infections in Sweden, 1994-1998. J Infec Dis Suppl 2 2000;181:275-280.

Vinjé J et. al. Molecular detection and epidemiology of small round-structured vi¬ru¬ses in outbreaks of gastroenteritis in the Netherlands J Infec Dis. 1996;174: 610-615.