Skillnad mellan versioner av "Resistensbestämning-ÖLI"
(Skapade sidan med '''Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)'' ---- == RESISTENSBESTÄMNING == === Metodval === ==== Diskdiffusion ==== Reko…') |
m (flyttade Resistensbestämning till Resistensbestämning-ÖLI) |
(Ingen skillnad)
|
Versionen från 25 oktober 2009 kl. 08.26
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)
RESISTENSBESTÄMNING
Metodval
Diskdiffusion
Rekommendationer och tolkningsunderlag för resistensbestämning med lappdiffusionsmetoden har utarbetats av RAF. De bakteriearter som är aktuella vid övre luftvägsinfektioner är näringsmässigt särskilt krävande, och för dessa finns artspecifika rekommendationer enligt följande:
Haemophilus influenzae
Medium: Basmedium (POM II el. IsoSensitest) med 1% hemogtobin och 1% IsoVitaleX (Recept, bilaga 14)
Inkubering: 16-20 timmar i 5% koldioxid vid 37°C
Betahemolyserande grupp A streptokoeker, Streptococcus pneumoniae
Medium: Basmedium (PDM II el. IsoSensitest) med 5% skakhästblod (Recept, bilaga 14)
Inkubering: 16-20 timmar i 5 % koldioxid vid 37°C
Moraxella catarrhalis
Medium: Basmedium (PDM II el IsoSensitest) med 1 % hemoglobin och 1 % isoVitaleX.
Inkubering: 16-20 timmar i 5 % koldioxid vid 37°C.
E-test
Med E-test fås ett mätvärde i mg/L. Metoden rekommenderas i första hand som ett komplement till screeningmetoden för påvisande av penicillinresistens hos pneumokocker.
Eftersom resultatet av E-test genomgående ligger något lägre (1/2-1 spädningssteg) än MIC bestämd med referensmetod (agarspädning) vid test av penicillin G mot pneumokocker, rekommenderas att avläst värde alltid höjs till närmaste ”hela” spädningssteg (dvs 0,032; 0,064; 0,125; 0,25; 0,5; 1; 2; 4; 8 osv). Härigenom fås också en anpassning till SIR-systemets definitioner för känslighetsgrupper, som bygger på referensmetodens hela spädningssteg. Detta är särskilt viktigt då avläst värde ligger intill ett MIC-gränsvärde (t ex R 2 mg/l för penicillin G).
Betalaktamastest
Referensmetod för påvisande av betalaktamas är nitrocefintest. Nitrocefin kan användas i lösning (0,5 mg/mL) vari bakterier suspenderas. Alternativ metod är att fukta ett filterpapper med lösningen och stryka ut bakterier med en ögla på papperet eller använda kommersiellt tillgängliga nitrocefindiskar. Test utförs på Haemophilus influenzae, Moraxella catarrhalis och Neisseria gonorrhoeae. Ett omslag från gult till rött inom 30 min indikerar betalalaktamasproduktion.
Antibiotika som ingår i resistensbestämningen
Ett minimiurval av antibiotika som bör ingå vid en resistensbestämning har förslagits av RAF (6). För bakteriearter aktuella vid övre luftvägsinfektioner hänvisas till RAFs hemsida
REFERENSER
Ej korrekturläst
- 1. Flodström A, Hallander HO, Microbiological aapects of peritonsillar abscesses. Scand J Infect Dis 1976;8:157-160.
- 2. Wadowsky kM, Latsa 5, Libert T, Staten SJ, Erlich OD. Inhibition of PCR-based essay for Bordetella pertussis by ming cslcium algirtate fiber and alueninum ahaft ronsponen]s of a naeopharyngeal swab, J Cliii Micrnbiol 1994,32:1054-1057,
- 3, Klein .10, Microbiology of otitis media Am, Ole] Rund Laryngol 1980:89: Suppl
68:98.
- 4. Joutinties-Somer HR, Savolainen 5. Ylikotki SS. Cnmparison of the nasal bacteeial floras in two groupa of healthy subjerts and in paöents with acute maxillary aitsusitis.
1 Cliii Microbtol 1 98927:2736-2743.
- 5. Raferensmetodik. hnfektionsdiagnoetik 14. Isakteeiemi-diagnoetik SBL-tryck nr 135-
1993.
- 6. Referensgruppen för antibiolikafrågor (RAF). Resistenabeetsmaing av bakterier mot antibiotika, RAP:s Referent- och Metodbok 1990.