Anatomi

Huvudartikel: Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

---

Kvinnans könsorgan

Äggcellerna bildas i de båda äggstockarna (singularis ovarium) och förs via äggledarna ut i livmodern. Varje ovarium är en oval tillplattad kropp vars främre rand är fäst i ett bukhinneveck (”breda livmoderbandet”). Vecket löper från livmoderns sidor på tvären till lilla bäckenets sidobegränsning. I ovarierna finns talrika upp till centimeterstora vätskefyllda blåsor (Graafska folliklar). I varje blåsvägg sitter en äggcell. Vid ägglossningen brister en av blåsorna och ägget töms ut i bukhålan. Där fångas det upp av en av de två äggledarna (singularis tuba uterina). Dessa består vardera av ett cirka 15 cm långt rör som med ena änden mynnar i livmodern (uterus) och med den andra änden omsluter ovariet med fransliknande utskott. Innerst består väggen av veckad cilieförsedd slemhinna och ytterst av glatt muskulatur. I äggledaren sker eventuell befruktning. Uterus är ett päronformat organ, stor som ett litet hönsägg. Den ligger i lilla bäckenet mellan urinblåsan och ändtarmen. Dess övre del kallas kroppen (corpus uteri) och dess nedre del halsen (cervix uteri). Uterus har i sitt inre ett tillplattat hålrum (cavum uteri) i vars övre hörn äggledarna mynnar. Cervix uteri buktar som en tapp in i övre delen av slidans (vagina) främre vägg, och via cervix mynnar livmoderhålan i yttre modermunnen. Innerst består livmodern av en slemhinna som förändras och sedan avstöts vid menstruationen. Utanför slemhinnan består väggen av tjock glatt muskulatur. Slidan är ett 8-10 cm långt tänjbart rör som löper mellan urinröret och rektum. Innerst, ovanför mynningen av modermunnen, bildar slidan ett valv (fornix vaginae) som bara har en tunn vägg mot bukhålan. Mellan vagina och rektum finns en ficka i bukhinnan som kallas ”fossa Douglasii”. Slidans vägg består av veckad slemhinna av skivepitel, sedan glatt muskulatur och ytterst bindväv. Utåt mynnar slidan med en oval öppning i förgården (vestibulum vaginae) som begränsas av de små blygdläpparna (labia minora). Dessa består av slemhinneliknande hudveck. Utanför dessa ligger de stora blygdläpparna (labia majora) som är fettfyllda hudveck som framåt och bakåt begränsar blygdspringan (rima pudendi). I den främre delen av vestibulum mynnar urinröret och framför de små blygdläpparna sitter klitoris.

Mannens könsorgan

De två testiklarna är normalt belägna i pungen (scrotum). I testiklarna bildas sädescellerna, som förs till kroppsytan via bistestiklarna, sädesledarna, utsprutningskanalerna och slutligen urinröret. Vardera testikel omges av en fast bindvävskapsel. Inne i testikeln finns starkt vindlade sädesbildande kanaler (pluralis tubuli seminiferi) som fortsätter i utförande gångar (pluralis ductuli efferentis) som löper in i bitestikeln (epididymis), belägen vid testikelns övre pol. Bitestikelns starkt vindlade gångsystem övergår i dess nedre ända med en skarp krök i sädesledaren (ductus deferens). Denna består av ett tjockväggigt, muskulöst rör som passerar genom ljumskkanalen, fortsätter ner i lilla bäckenet mot urinblåsans botten. Här har sädesledaren en spolformad ”ampull” som står i förbindelse med sädesblåsan (vesicula seminalis) med ett inre körtelskikt. Sädesblåsan är belägen bakom urinblåsans nedre parti, framför rektum. Utsprutningskanalen (ductus ejaculatorius) bildar fortsättningen på sädesledaren nedanför ampullen och löper som en fin gång nedåt framåt genom prostatakörteln, för att till sist mynna i urinröret (uretra). Prostata omsluter urinrörets första del. Den består av körtelvävnad och glatt muskulatur och har många små öppningar till urinröret. Prostatas bakre yta vetter mot ändtarmen. Urinröret löper via bäckenbotten och genom penis där den öppnar sig utåt i en springa på ollonet (glans penis). Urinrörets penisdel omsluts av en svällkropp som slutar med en ansvällning (ollonet). Penis har ytterligare två svällkroppar som löper utefter övre delen av urinrörets svällkropp. Ytterst är penis omgiven av en tänjbar hud runt ollonet som kallas förhuden (preputium).