Skillnad mellan versioner av "Provtagning-blododling"
Rad 19: | Rad 19: | ||
Vid vissa infektioner t ex [[tyfoidfeber]] efter första sjukdomsveckan, histoplasmos och [[brucellos]] kan odling från benmärg vara indicerad om odlingen från penfert blod varit negativ De aktuella organismerna överlever länge i makrofager och benmärgen är rikare på sådana än perifert blod. Lysering av märgen har befunnits underlätta isoleringen ytterligare. | Vid vissa infektioner t ex [[tyfoidfeber]] efter första sjukdomsveckan, histoplasmos och [[brucellos]] kan odling från benmärg vara indicerad om odlingen från penfert blod varit negativ De aktuella organismerna överlever länge i makrofager och benmärgen är rikare på sådana än perifert blod. Lysering av märgen har befunnits underlätta isoleringen ytterligare. | ||
− | Odling från benmärg kan även vara av värde vid misstanke på subakut endokardit. | + | Odling från benmärg kan även vara av värde vid misstanke på subakut [[endokardit]]. |
=== Tidpunkt för blododling === | === Tidpunkt för blododling === |
Versionen från 21 december 2009 kl. 15.30
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Bakteriemi-diagnostik
Provtagning
Förberedelse och desinfektion
Före provtagning märks flaskorna med patientidentitet. Handskar används vid provtagning för att minska smittrisken för personal. För desinfektion av hud och flaskmembran används alkoholhaltigt desinfektionsmedel t ex 70 % etanol. Även handskarna spritdesinfekteras så att huden inte kontamineras vid palpering. Normalt kan prov tas med spruta och spets, men vid hög risk för blodsmitta är vakuumprovtagning att rekommendera. Noggrann huddesinfektion med spritindränkt tork tar bort den normala ytfloran men bakteriekolonier kan fortfarande finnas kvar inne i stratum corneum varför hudföroreningar inte helt kan elimineras.
Provtagningsställe
Blod till odling kan tas genom punktion av perifer ven eller artär, genom intravaskulär kateter eller från benmärg. De flesta blododlingar tas genom venpunktion, vilket också är att rekommendera. Det finns inga kliniska studier som säkert visar att det skulle vara bättre att använda artärblod för odling.
Prov genom kvarliggande intravaskulär kateter bör undvikas eftersom blodet lätt förorenas av bakterier som koloniserat katetern. Vissa patienter är dock svårstuckna och kateterprov kan därför ej alltid undvikas. För att underlätta laboratoriets bedömning är det viktigt att information om provtagning genom inneliggande kateter lämnas på remissen.
Vid vissa infektioner t ex tyfoidfeber efter första sjukdomsveckan, histoplasmos och brucellos kan odling från benmärg vara indicerad om odlingen från penfert blod varit negativ De aktuella organismerna överlever länge i makrofager och benmärgen är rikare på sådana än perifert blod. Lysering av märgen har befunnits underlätta isoleringen ytterligare.
Odling från benmärg kan även vara av värde vid misstanke på subakut endokardit.
Tidpunkt för blododling
Frossa och feber är symtom på att mikroorganismerna invaderat blodbanan. Prov för odling skall tas så fort som möjligt efter det att frysningen börjat. Den ideala tiden mellan enskilda provtagningstillfällen är däremot svår att fastställa. Då antibiotikaterapi måste sättas in snabbt kan proven tas med några minuters mellanrum varefter behandlingen inleds. Under pågående antibiotikabehandling bör prov tas när blodkoncentrationen av drogen är som lägst.
Volym blod
Vid bakteriemi hos vuxna innehåller blodet ofta ett mycket lågt antal bakterier. En majoritet av patienter har mindre än en bakterie per mL blod. Hos barn är däremot mängden bakterier per ml blod i medeltal betydligt högre. Blodvolymens betydelse för undersökningsresultatet framgår av fig 1.
Internationella rekommendationer anger att minst 20 - 30 mL blod bör tas per provtagningstillfälle, men att lägre volymer kan accepteras för barn. Referensgruppen delar detta synsätt och anger följande riktlinjer:
Vid odling från vuxna rekommenderas minst 20 ml blod vid varje provtagningstillfälle (varje enskild punktion). 10 mL blod är en absolut minimimängd medan mer än 30 ml ökar utbytet obetydligt. Om man särskilt misstänker mykobakterier tas dock 5 - 10 mL blod i speciella flaskor.
Vid odling från neonatala barn kan man i praktiken endast få någon mL blod. Om blodvolymen blir så liten att det finns praktiska svårigheter att dela upp den bör aerob flaska väljas.
Vid provtagning från övriga barn är minst 5 mL eftersträvansvärt. Vid små blodvolymer bör mängden anges på remissen eftersom vissa blododlingssystem kräver kompensation for den näringstillfbrsel som en större blodvolym normalt för med sig.
Antal blododlingar
Bakteriemier kan vara kontinuerliga, övergående eller intermittenta och möjligheten att påvisa en bakteriemi beror därför på en kombination av blodvolym och antal provtagningstillfällen. Upp repad provtagning (t ex från två kubitalvener) gör dessutom att man lättare kan skilja kontaminanter från kliniskt relevanta fynd.
Fynd av samma bakterieart vid två provtagningstillfällen i följd gör hudkontamination osannolik. Vid de flesta infektioner hos vuxna är det därför tillräckligt med två provtagningstillfällen om vardera 20 mL blod.