Skillnad mellan versioner av "Clostridium tetani-hud och mjukdelar"
Rad 53: | Rad 53: | ||
==== Referenssubstrat ==== | ==== Referenssubstrat ==== | ||
− | Stelkrampsbakterierna växer på blodagar och vanliga anaerobsubstrat vilka anses vara referenssubstrat (se bilaga 1). | + | Stelkrampsbakterierna växer på blodagar och vanliga anaerobsubstrat vilka anses vara referenssubstrat (se [[Bilaga 1: Substratrecept- Hud, mjukdelar, skelett och inre organ#Anaerob blodagar (FAA)|bilaga 1]]). |
==== Isolering ==== | ==== Isolering ==== |
Versionen från 14 januari 2010 kl. 13.16
Huvudartikel
Till innehållsförteckningen Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ
och
förgreningssidan Clostridium tetani som listar artiklar om stelkramp.
Clostridium tetani
Smittämnet
Clostridium tetani är strikt anaeroba, grampositiva, sporbildande stavar. Stelkrampsbakterien producerar efter autolys ett neurotoxiskt protein (tetanospasmin) som i sin struktur liknar botulinustoxinet. Det syntetiseras som en enkelpeptid (150 000 Da). Genom proteolytisk aktivitet övergår denna i en dubbelkedja (A+B-struktur). Endast en antigen typ är beskriven.
Patogenes och patofysiologi
Toxinets B-enhet binder till gangliosider på de motoriska nervcellernas neuron och A-enheten transporteras via axonet till ryggmärgen. Det blockerar liksom botulinumtoxinet utsöndringen av acetylkolin men binder till synapser i CNS till skillnad från botlinustoxinet som binder perifert. De inhibitoriska impulserna till de motoriska neuronerna resulterar i muskelspasm som kan pågå i veckor.
Symtom och klinisk bild
Stelkramp är ofta associerad med sticksår som initialt kan te sig oskyldiga. Sjukdomen uppträder fr.a. hos ovaccinerade. Patognomont är överkänslighet för ljus och ljud. Den kliniska sjukdomsbilden är dramatisk med muskelspasm och kramper till skillnad från botulism där pareserna är slappa.
Epidemiologi
Bakterien och dess sporer kan isoleras från jord och tarminnehåll hos ett stort antal djurarter. Under 5-årsperioden 1997 - 2001 rapporterades åtta fall till SMI enligt smittskyddslagen.
Prevention
Vaccination med tetanustoxoid ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet. Boosterdoser ges i samband med djupa förorenade sårskador.
Provtagning och transport
Provtagning är sällan motiverad då den kliniska bilden är typisk. Infektionsfokus kan också vara svårt att identifiera. I övrigt gäller samma rekommendationer som för annan anaerob odling.
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Stelkramp är i huvudsak en klinisk diagnos varför frågeställningen är ovanlig på det kliniskt mikrobiologiska laboratoriet. Odling är referensmetodik. Mikroskopi är oftast för okänslig för att påvisa det vanligen låga antalet bakterier.
Referensmetodik
Referenssubstrat
Stelkrampsbakterierna växer på blodagar och vanliga anaerobsubstrat vilka anses vara referenssubstrat (se bilaga 1).
Isolering
Provmaterialet, oftast från sår, inokuleras på en begränsad del av substratet. Härigenom utnyttjas den kraftiga svärmningen.
Cl. tetani odlas anaerobt i två dygn. Redan efter inkubering över natt kan Cl. tetani renspridas från svärmningskanten.
Identifiering och minimikriterier
I direktpreparat karakteriseras Cl. tetani av terminala runda sporer (drumstick). Slutlig verifiering kan ske med 16S-rRNA-teknik.
Toxinbildningen kan behöva verifieras. Referensmetod är musneutralisationstest.
Alternativ diagnostik
ELISA-teknik finns etablerad för påvisande av tetanusantitoxin. Denna används företrädesvis i seroepidemiologiska studier och vid vaccinprövningar.
Resistensutveckling och resistensbestämning
Resistensbestämning är sällan aktuell.
Epidemiologisk typning
Epidemiologisk typning utförs ej.
Kvalitetskontroll
- Referensstammar:
- Cl. tetani, toxinpositiv: ATCC 19406, NCTC 279, CCUG 4220,
- Cl. tetani, toxinnegativ: NCTC 6336.
Svarsrutiner
Växt av/Ingen växt av Clostridium tetani.
Laboratorierapportering
Stelkramp är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen Grupp A.1 Andra anmälningspliktiga sjukdomar.